Hur gick min lilla förlovning till detta?

Det jag tänker på är att du skriver..svärmor gick med på..o sen nu har hon ändrat sig.

Jag bara undrar vad vill du /ni själv då?

Det är ganska intressant att läsa hur olika människor uppfattar saker och ting. Baserat på seder och bruk och kulturella erfarenheter.

Arbetar själv med människor från olika kulturer och får därigenom ganska bra insikt i hur olika saker och ting är. Tex så fick jag höra hur en flickas pappa nekat brodern och hans fru (dom var vigda i sitt hemland) att få gifta sig här i Sverige, pga hon redan blivit gravid. Dessutom så berättade flickan att det egentligen var mammans fel att hon blivit gravid..då hon hade låtit dom båda sova i samma säng.. Detta händer i Sverige 2012. För många kan det verka märkligt.. men för dessa människor så är det helt naturligt pga deras kultur.

Förlovning har inte någon som helst biblisk eller kristen bakgrund, utan är en rent social företeelse - egentligen kallad "trolovning" - som finns i många olika kulturer oavsett religioner. Det innebär helt enkelt ett beslut, en överenskommelse, av ett par (eller, i somliga länder, deras föräldrar) att de ska gifta sig. Man ger varandra ett löfte om trohet (trolovning), man "förlovar" varandra äktenskap. I de flesta länder har förlovningen betydelse exempelvis vid den ena partens död, då det gäller eventuella barns arvsrätt osv.

Det finns inte heller några regler som säger att man SKA gifta sig inom en viss tid, ofta är det dock så att en vigsel brukar ske inom ett år.

Om man ska se till förlovningens betydelse.. dvs löfte om trohet och äktenskap.. Då borde jag egentligen varit förlovad sedan den dag min m2b och jag bestämde oss för att vi ville ha varandra..Dessutom så började vi prata om äktenskap ganska tidigt... i förhållandet. Vi visste att det skulle bli vi två. Men om man ska gå efter vad många säger.. så gjorde vi allt i fel ordning. Vi bestämde oss för ett datum för vigsel, bokade kyrka osv. Detta hände i maj månad. I augusti samma år så förlovade vi oss på en mysig resab till Turkiet.. veckan efter gick min m2b ner på knä och friade. Själva frieriet att gå ner på knä är en gammal sed.. från riddartiden, då mannen visade vördnad mot jungfrun. Min m2b är ingen riddare..jag ingen jungfru- men oerhört romantiskt var det. Nu gifter vi oss om mindre än en månad.

Någon har i inlägg skrivit att frieriet måste komma först.. Men det är deras personliga åsikt. Det "formella" frieriet kom inte först.. och jag har vänner som visserligen var förlovade och hade planerat in bröllopsdatum.. men där frieriet inte kom förrän på hennes födelsedag, där han gick ner på knä inför alla gäster. Har en annan vän som ingen hellre vill än att gifta sig, men där sambon definitivt vill fria.. tyvärr så får han inte tummarna loss o där går hon och är ledsen pga det.

Poängen med detta är att visa på att alla gör vi olika beroende på seder, kultur och drömmar.. HUR kan något som är så fint vara fel.. FÖR VISST ÄR KÄRLEKEN UNDERBAR..OAVSETT I VILKEN ORDNING MAN GÖR SAKER OCH TING. Jag förstår inte heller varför man inte kan bara vara överens om att vi gör olika.. istället för att nästan idiotförklara varandra för att man inte har samma åsikt.

absolut att jag håller med dig..enligt tradition så är det ju så.. och egentligen hade jag inte förväntat mig ett frieri med min m2b stående på knä.vi hade ju redan bestämt oss. Men det var någon som skrev att dom aldrig hade hört talas om det.. jag vet två fall.. mitt eget o väninnans..Det var oerhört romantiskt oavsett.. :) och jag blev oerhört glad när han gjorde det. Den dagen han gick ner på knä för att fria..det var den dagen som våra bröllopsplaner blev officiella. Men om jag vill gifta mig så går jag definitivt inte och väntar som min vän gör på att hennes sambo ska gå ner på knä och fråga.. jag väntar inte heller på att det ska bli skottår.. utan jag för saken på tal själv när stunden är mogen. Det jag bara säger är att om man vill vänta..om man tvunget vill ha den där frågan.. ja då kan man ibland få vänta...