Känner mig som en skitstövel...

Tycker ABSOLUT INTE att du ska känna dig som en skitstövel!! Jag tycker att du är väldigt klok i ditt resonemang. Bröllopet är ju bara en dag och man måste inte lägga ut en massa pengar för att gifta sig. Det kan ju bli fint och minnesvärt ändå utan att förstöra ekonomin. Ni ska ju trots allt leva resten av era liv tillsammans.

Jag håller själv på att planera bröllop på där jag försöker dra ner på kostnaderna så mycket jag kan, köpt klänning från kina, en massa saker från ebay etc.

Men du måste ta mod till dig och prata med din blivande om detta. Berätta ärligt hur du känner dig och att du är rädd att såra henne. Men att en dag inte får förstöra resten av er framtid....sedan kan man ju alltid förnya löftena längre fram om det är så.

Jag hoppas verkligen att hon kommer att förstå dig och det är ju trotsallt ER dag och inte hennes dag!

Jag och min man gifte oss hemligt - vi bjöd ingen.

Kanske tänker din blivande som jag gjorde - ska jag gifta mig - ska jag ha brudklänning, håruppsättning, blommor, tårta och ha en trevlig dag.

Jag la endel pengar (ganska mycket) på brudklänning, tiara, slöja och vigselringen. Det gjorde jag eftersom jag hade RÅD.

Jag sparade in på florist och frisör, men fick ändå en brudbukett och bruduppsättning då jag vände mig till en skola där elever gjorde den. Jag sökte som eld och låga över fotograf här via BT som kunde tänka sig fotografera vårt bröllop gratis och hittade en jätteduktig.

Det finns begagnade klänningar, det finns kinaklänningar etc. Man kan köpa en enklare ring, för att sedan köpa en dyrare i framtiden - när ekonomin tillåter.

Jag köpte en dyr vigselring och har i dag bara en ring - kände dock att jag vill ha två och har tittat på en till i dag - för att jag har RÅD.

Jag och min man avslutade dagen med middag på vår favoritrestaurang och sov på hotell.

Prata med din sambo, titta gärna på klänningar som hon gillar och försök leta fram någon likvärdig som inte kostar skjortan?

Stå på dig - allt behöver inte kosta - bara ni har varandra är det viktigaste!

Usch, jag blir ledsen när jag läser ditt inlägg. Det är tydligt att du älskar din sambo väldigt mycket och vill göra allt för att hon ska få det hon drömmer om. Samtidigt som du självklart inte vill sätta er själva och era barn i en omöjlig ekonomisk situation för en enda dag, vilket jag tycker är väldigt klokt.

Det är tråkigt att känna sig som "bromsklossen", men på det lilla jag kan ana om er relation från det du skrivit här så tror jag att ni absolut kan lösa detta tillsammans. Prata med din sambo så snart som möjligt. Förklara din oro för ekonomin och hur du resonerar kring ert stundande bröllop. Säg att du behöver hennes hjälp att hitta ett sätt att hantera detta som innebär att ni båda kan glädja er åt bröllopet, samtidigt som ni inte äventyrar er ekonomiska trygghet för framtiden.

Det är tungt att bära ansvaret för ekonomin ensam, så jag tror att bara genom att bjuda in din sambo i dina tankar och farhågor kommer du att må bättre. Hon i sin tur vill säkert känna att du ser fram emot ert bröllop lika mycket som hon gör, så genom att ni pratar öppet om det kommer hon att kunna vara trygg i vetskapen om att du verkligen vill gifta dig med henne, även om du är orolig över kostnaden. Hon känner säkert av din avvaktande inställning och det skapar oro och irritation på sitt sätt. Ofta blir allt bättre när man bara pratar om det och löser problemen tillsammans.

Lycka till och berätta gärna hur det går!

Man gifter sig ju inte för festens skull...

Men snälla du, inte är du nån skitstövel! Du verkar bara vara en realist. Det låter lite som att din blivande fru inte har koll på detta med pengar. Är hon insatt i er ekonomi? Man måste ju anpassa efter hur ens egen ekonomi ser ut! Alla har verkligen inte råd med dyra klänningar och ringar. Om hon vill ha det så får ni istället skjuta upp det ett antal år så ni hinner spara.

Tycker du ska prata om detta med finansiering med henne, varifrån ska pengarna komma tänkte hon? Hon kanske inte tänkt på att det blir så dyrt när man räknar ihop allt. Gör en budget tillsammans, man kan ju prioritera vissa saker och spara in på andra!

Ni måste prata om er ekonomi tycker jag. Sätt er ner och gör en budget tillsammans, så ni båda är med på vad som får kosta. Vi lägger mest pengar på festlokal och ringar. Klänningen är köpt på blocket och de mesta andra på Ebay. Finns många trådar här på BT som handlar om att hålla kostnaderna nere! Lycka till! :)

Fick nog inte fram det riktigt ser jag. Det är inte VÅR ekonomi det handlar om, utan min egen. Vi får in så det går runt. Allt handlar bara om mig själv och mitt handikapp... mitt extremt(!) dåliga självförtroende/självkänsla. Jag behöver ett kapital på banken för att överhuvudtaget må bra. Mitt liv kretsar runt "undrar vad som väntar bakom hörnet"... och bara vetskapen om att ha lite extra är helt enkelt inget annat än en lugnande medicin vad gäller den ekonomiska delen av den där oron över det mesta.

Min fästmö är väl insatt i vår ekonomi och hon har inte gjort något fel alls. Felet är snarare mitt som kanske inte gjort henne tillräckligt insatt i min dåliga självkänsla - vilken nivå det faktiskt rör sig om. Nu är det detta "att alltid tro det värsta" som sätter stopp för att ta upp det. Naturligtvis utgår jag ifrån att jag inte kan beskriva/övertyga tillräckligt, så naturligtvis utgår jag ifrån att hon blir besviken (vare sig hon visar det eller ej).

Förstår man inte mitt problems nivå fullt ut, ser det här nämligen istället ut som snålhet... och det här är så djupt rotat och väl etsat att jag (naturligtvis) inte tror jag kan göra en rättvis bild av det med bara ord.

jag tolkar det som att dom flesta med budget och ekonomi...menar just bröllopsbudgeten..hur mycket har vi råd att lägga på bröllopet? Speciellt med tanke på din eventuella arbetslöshet som kankse kommer. Att då prata om hur mycket som kan avsättas på bröllopet är ju även ett gyllene tillfälle för dig att förklara dina känslor om att ha pengar på banken. För uppenbarligen så har hon inta samma åsikt som du om hur mycket ni har råd att lägga på bröllopet? eller?

Det du beskriver låter som generaliserat ångestsyndrom, dvs en benägenhet att oroa sig alldeles för mycket. Det finns faktiskt hjälp att få.

ICD-10 (of Mental and Behavioural Disorders) liknar DSM-IV:s diagnostiska kriterier för GAD. Grundkriteriet är en period med minst 6 månader av:

www.internetmedicin.se/dyn_main.asp

Tyvärr är många läkare för rädda själva för att tro på det där med att bensodiazepiner sällan ger missbruk hos denna grupp även vid långtidsbehandling, ens när det står på internetmedicin (alla AT-läkares guru). Det övriga är också värt att pröva.

I övrigt håller jag med föregående talare.

Det finns MÅNGA där ute som behöver veta att det finns pengar på banken för att känna sig lugna och må bra.
Det handlar inte om snålhet utan om trygghet.

Men ni lever ihop och ska gifta er, än har inte pengarna runnit iväg och det är NU du ska sätta dig ner med din älskling och berätta mer om dig själv. Berätta det hon tidigare inte vetat. Det är ingen svaghet i att ha svagheter (det har alla) men en styrka att berätta om dom för någon.

Gör upp en budget tillsammans som känns fullt rimlig för er båda, ingen av er ska behöva må dåligt för att ni ska gifta er.
Vill hon ha en dyrare klänning eller ring finns det säkert annat som kan kosta mindre.

Om hon ska förstå dig och om du ska kunna gläjdas tillsammans med henne över bröllopet så behöver du prata med henne om hur det där med pengar och allt påverkar dig, vad som får dig att må bättre och vad som gör att du mår sämre.
Och självkänslobiten kan man jobba med och det är aldrig försent att börja med det.

Tycker du verkar ha en väldigt sund inställning som vill anpassa bröllopet efter era ekonomiska förutsättningar. Det verkar ju också som att du framfört ditt budskap om ett mindre bröllop. Jag tycker ni ska sitta ner helt avdramatiserat och prata om era förväntningar kringe ett bröllop och är det så att hon vill ha ett större så måste ni lägga upp en tydlig budget (som inte får överskridas) samt hur lång tid det kommer ta att spara ihop till den. Men ni måste vara samspelta.

tycker du har en väldigt sund inställning och inte alls är en skitstövel. För oavsett din låga självkänsla eller ångesten om det inte finns pengar på banken så kanske man inte vill lägga en förmögenhet på bröllopet. 
Tittar på mina föräldrars bröllop, när det begav sig för ca 35 år sedan. Min pappa valde ut blommorna till mamma, ringen var den enda som passade av det de hade hemma i den lokala butiken som snart skulle stänga. (och absolut inte något fel på den ringen, den är jättefin) och hennes klänning var en hyrklänning som var den enda som fanns i hennes storlek, så då blev det den. Vi barn såg inte alls deras bröllop som budget utan tyckte mamma var världens finaste, vilket jag fortfarande tycker.

vi ska gifta oss enkelt, inte en massa gäster och stor fest.
förlovningsringen kostade visserligen en slant  men i övrigt kommer kläderna inte bli särskilt dyra, blommorna gör jag själv och så unnar vi oss en hotellnatt. Thats it. 
Det är inte för att vi inte skulle rent praktiskt kunna slå på större, men vi vill faktiskt inte. Det finns ett liv efter bröllopet också och vi vill inte spara och vända på slantarna hur länge som helst för en enda dag.
Dagen får ju inte mindre betydelse för det, utan lika stor och viktig för oss trots att det inte blir jättedyrt.

Prata med henne. Hon kanske blir sur först, men samtidigt så komer det nog ändå ge med sig. Hon vet ju att du vill gifta dig med henne, det är väl huvudsaken.  

Hmm, det är lite svårt att hänga med i svängarna, men jag tänkte ändå försöka komma med några synpunkter.

Någon nämnde ångestsyndrom som en möjlig orsak till att du ständigt oroar dig över ekonomin. Jag har själv en sambo med OCD och han lider för tillfället av väldigt dåligt självförtroende, samtidigt som han har en benägenhet att oroa sig för både stora och små saker i vardagen. I vårt fall är det jag som drar in mest pengar, och han den som är allra gladast över det planerade giftermålet. Jag är glad att han inte oroar sig för vad bröllopet kommer kosta (hade varit ännu en sak att grubbla över), även om JAG är lite orolig för den ekonomiska biten. Jag tycker det känns jobbigt att lägga en så stor summa på en dag, även om det är en stor dag för oss och vi har tänkt att ha ett budgetbröllop, men samtidigt vill jag inte oroa mig för detta nu när han faktiskt för en gångs skull inte oroar sig över något. Det är svårt att förklara. Men jag vill nog bara säga att jag förstår hur det är att vara den som är "tråkig" och "snål", men samtidigt vara den som är förnuftig. Försök tänka att det är en naturlig reflex du har att inte vilja lägga för mycket sparpengar på detta, men låt det samtidigt inte bli något du går runt och grubblar över hela tiden. Säg till din sambo att du tänker på detta, och att det absolut inte är meningen att förstöra hennes drömmar - ni kan göra det till ert drömbröllop ändå! Som någon sa så är det enklast att börja med att ni tillsammans gör en budget. Vill hon lägga jättemycket pengar på klänningen så får hon motivera det, och kanske ta det av sina egna sparpengar? Förklara för henne hur mycket ditt nya jobb betyder för ditt självförtroende. Jag är säker på att hon förstår, ibland behöver man bara sätta ord på sina tankar och känslor för våra partners är inte tankeläsare. 

Herregud, att börja prata om ångestsyndrom och annat är ju helt befängt.

Det TS behöver är att börja prata ekonomi med sin blivande fru under sansade former för hon verkar ju inte ha en anning om hur det egentligen står till med denna. Det är få förunnat att i bröllopsplaneringstider kunna säga "Vad vill vi ha?", de flesta måste faktiskt ställa sig frågan "Vad har vi råd med?". 

Jag tycker TS verkar vara en fullt normal människa som tänker på framtiden och har en buffert för oväntade händelser, den ska inte tummas på för ett bröllop.

Jag och min m2b har noga diskuterat igenom en budget för vårt bröllop och vad vi vill lägga mer pengar på och mindre pengar på. Vi har ändå vars ett välbetalt jobb i IT-branchen och står inte inför arbetslöshet någon av oss, men vi känner att det är väldigt viktigt att inte tumma på den ekonomiska buffert vi har för att gifta oss.
 

Alla andra har redan sagt det men: prata med din sambo...

Bara en liten tanke eller vad man ska säga som kanske kan muntra upp:

Jag är förvisso inte tjejen som drömt om mitt bröllop sedan jag var liten, men när vi väl bestämde oss för att vi skulle gifta sig så blev jag precis så "fast" som många andra. Började sitta på nätet och titta på (dyra) klänningar och ringar och förslag på mat osv...

Men; Nu är det så att vi har en ganska så trasslig familjesituation båda två, där mina föräldrar inte pratar med varandra till exempel, och min sambo började helt plötsligt prata om att vi kanske skulle gifta oss i hemlighet istället för att satsa på ett större bröllop med fest och hela kittet. Det var inte alls vad jag hade tänkt mig, men faktum är att när jag satte mig ner och funderade på saken så kände jag bara att jag skulle göra det för hans skull om han bad mig, bara för att få gifta mig med honom. Allt det andra, som blommor, och klänning och dyr ring är liksom bara + i kanten. Det är ju trots allt vår relation som är det viktiga.

Ett ganska långt inlägg om ingenting, men jag menar bara att om du faktiskt sätter dig ner och pratar med din sambo om hur du känner så kan det hända att hon inser/känner samma sak som jag kom fram till, att det viktigaste av allt är att ni får varandra till slut...

Hoppas att det löser sig!

Du bör nog läsa hela inlägget igen som TS skrivit... handlar ju inte om att han ska vara normal eller inte utan att han mår dåligt själv över situationen och sin dåliga självkänsla!!

Att diskutera bröllopsbudgeten med sin blivand kanske inte är såå lätt om man känner djup oro/ångest över att han kanske gör henne besviken. Att ha dålig självkänsla tar man inte med en "klack spark"!!