Varför planera barn utan ekonomi?

Jag håller med. Nu vill jag inte ha barn alls, men jag tycker ändå att man ska ha ordnade förhållanden innan man skaffar barn.
Har man inte det, utan låter sin egen längtan ta över, så tror jag personligen att man gör det av fel anledningar.
Att man är uttråkad eller otillfredsställd med något i sitt liv.
Orättvist mot sig själv, sin partner, barnet och resten av oss som får betala deras mat/barnkläder/nöjen.

Jag vet att detta ämne är lite känsligt men jag vill också hålla med TS.

Jag vill att mina barn skall få samma möjligheter som jag fick under min uppväxt ( obs! ej född med någon silversked i mun!) Utan jag pratar om grundläggande saker som bra ch näringsriktig kost, hela och rena kläder, möjlighet till fritidsaktiviteter, någon skidresa här och där och semester upplevelser och föräldrar som kan vara närvarande och engagerade.

Vi har en dotter på 16mån och hon var väldigt planerad och efterlängtad. Dock först efter vi hade fasta ordentliga jobb med goda utveckling och karriärs möjligheter. För mig som var mammaledig var det viktigt med en seriös arbetsgivare som inte såg en mamaledighet som något ont eller att man hamnade efter lönemässigt pga att man var borta och de måste ta in vikarier. Vet en kompis som är sjukt duktig och frammåt och ställer upp till 1000% på jobbet men bortprioriterades vid lönesättningen pga att hon skulle gå på mammaledighet. Jag fick ist. 7% löneförhöjning 1mån innana jag gick hem   Körkort är också något jag ställde som krav till min M2B som var lite seg med detta och kuggade 5gg och fick lite dåligts jälvförtroende gällande sin körning och drog ut på det fasligt länge. 

Det som grämer mig idag var att vi köpte en bostadsrätt 2007 precis innan bostadsmarknaden punkterades och betalade väl ett överpris kan man säga och kanske inte kan sälja lägenheten på ett par år, skulle att lilltjejen fick möjlighet att växa upp i hus som en själv med mera ytor och tillgång till egen trädgård. 

Jag håller helt klart med dig TS och då är jag själv inte uppväxt med speciellt mkt guldkant på tillvaron.

Jag anser inte att man måste ha perfekta jobbet, huset och ha jobbat i 5 år, en årslön och en bil innan man skaffar barn - särskilt inte om man inte vill delta i normen att få första barnet vid 35 ungefär...

Däremot tycker jag det låter som att TS vän försöker fylla sitt liv med mening genom barnen och antagligen inte vet vad hon vill göra, har dåligt självförtroende och är rädd för att börja tänka på karriär och framtid och så vidare. Det är då antagligen "skönt" att leva så i nuet som man gör med småbarn, allt handlar om vad som händer just nu nu nu och man slipper tänka på vad man ska göra med sitt liv, vad man ska bli, jobba med.

Det kan ju i och för sig faktiskt också vara så att de tänker att de kör de jobbiga småbarnsåren nu när hon ändå inte vet vad hon vill bli och göra, lika bra att få NÅGOT gjort liksom. Men det vet väl TS bäst vilken kategori hennes vän faller in i.

Men som sagt.. jag tycker det är överdrivet att alla tänker att man ska vara närmare 40 bast innan första barnet kommer, att man måste ha trädgård, att man måste ha 20 egna kvadratmeter som nyfödd och så vidare. Den utvecklingen i samhället tror jag är jäkligt dålig. Det är bra att människor vill trygga för barnen, men det är faktiskt inte särskilt bra att vi inte föder första barnet förrän i en ålder då det ger mer komplikationer för både barn och mamma. Tycker jag då. Tycker inte den utvecklingen är bra för perosnen i sig heller, då man är tonåring fram till 30 ungefär. Man ska jobba längre och kommer upp i karriären senare... det känns som att allt före 35 är lekskola och det känns lite meningslöst.

Det var mina två cent ;) 

(en årslön på sparkontot skulle det stå, tänkte snabbare än jag skrev)

Håller helt med ! Vi längtar redan efter barn men sagt att jag ska gå ut universitetet (1,5 år kvar) och hitta ett jobb. Vi vill ha ekonomisk trygghet. MEN sen vet man ALDRIG ! vet två vänner som fick barn den ena använde kondom och den andre p-piller  så man vet inte. Men tycker det låter dumt att "planera"  ett barn när man inte har råd med det :/

Jag har fått för mig att när en annan planerar sin karriär genom att plugga på högskolan för att skaffa sig ett bra jobb framöver så planerar dessa unga mödrar för en karriär som just mamma. Det blir en identitet och en titel. En mening med livet. De vet kanske inte hur det är att leva med pengar, för de har aldrig haft det så och vet inte vad de går miste om. Men det känns ju inte jätteroligt att det är vi som väljer att jobba först som ska betala deras levnadssätt (så att de kan få sina bidrag).

Jag vill ha barn tidigt, fortsatte plugga direkt efter gymnasiet och detta gör att jag kan få barn innan 25. Anser att utbildning är viktigt för att man ska kunna få ett jobb om man vill och kunna försörja sina barn/familj. Idag kan man inte förlita sig på mannen då de inte alltid har jobb. 

Då ser vi ungefär lika på saken. Men att ha arbete är väldigt viktigt mig för, man ska kunna försörja sina barn helt enkelt :)

Får jag fråga hur gammal ts är? och din vän?