Arg ledsen sårad och besviken.

Det verkar inte alls som att problemet här är kaffe eller inte, utan att det finns två delar i ert firadne-ett för alla, och så ett som bara berör "de närmaste". Någonstans finns det ju egentligen något positivt i att mosteroch mormor och morfar betraktar sig som dina närmaste, eller hur? Och kanske är det inte så konstigt att de gör det heller. Definitionen på vilka som är de närmaste kan man ju fråga sig hur den ska sättas.
(om 'begravning sker i kretsen av de närmaste' tex, vilka är där då? I lagens mening har man rätt till ledigt från jobbet om ens morfar dött tex, för det är en av de nära anhöriga)
Det är kanske inte helt oväntat att några av dem som sett dig växa upp, tycker de hör till din närmsta krets, så när festligheterna går vidare utan dem, tycker de att de fått en kopp kaffe och ska gå hem, medan andra minsann är viktiga nog att få vara med hela kvällen.

Men, det är ju helt värdelöst att det inte verkar finnas ett fungerande samtal mellan er själva och de här släktingarna, utan att allt tycks snurra i runda efter runda med alla utom er involverade i samtalet. Särskilt om de verkligen vill vara några som står nära.
Det vore ju önskvärt om det gick att få tala ut ansikte mot ansikte så att säga.

Jag tror inte alls det stämmer att "du inte betyder något för dina morföräldrar" tvärtom tror jag de är sårade över saker som sagts av andra och att de känner sig degraderade på något vis. Jag hoppas verkligen du får chansen att ta ett redigt snack med dem.

Jag tycker inte det är ett dugg märkligt att gränsen "de närmaste" dras vid den familj man vuxit upp med och levt under samma tak med i många många år. 

Det är ju tur att alla inte är som jag, har funderat på det här sedan igår kväll och jag hade nog förklarat för både moster och mormor och morfar att de inte var välkomna överhuvudtaget längre, och att de aldrig mer skulle bemöda sig med att prata med mig. Det finns en gräns för hur illa vuxna människor får bete sig.  

Fy! Tänk att vuxna människor kan bete sig så! De så så själviska att de inte inser hur mycket de förstör.
TS: Om du inte får tag i din mormor och morfar så kan du kanske skriva ett brev och förklara hur du känner. Samma sak till din, ursäkta men vidriga, moster.
Berätta att de sårar sig, att ni inte har råd att bjuda alla, att ni vill fira med enbart föräldrar och syskon. Berätta att det inte bara är en kopp kaffe, utan en bjudning för över 15 000 kr.

Hoppas det går bra ! Kram! 

Min morbror ringde upp min mamma och skällde ut henne efetr noter ör tat jag inte bjudit in hela deras familj (bjöd bara mostrar/fastrar/morbröder/mostrar m resp och inte alla miljoner kusiner).

Umgås ALDRIG med deras ungar, bjöd in 2 kusiner, dvs de jag umgås med och räknar som vänner. De andra träffar jag kanske var 3-5:e år om ens det.

Vi har också platsbrist och drog gränsen där. Men nejnej, nu drog hela helvetet igång, så nu blev jag tvungen att bjuda in ungjävlarna för att det inte skulle bli kaos i släkten (för resten av släkten lade sig ju i). Kände för att ringa runt till alla som tjafsar och ta tillbaka inbjudan. 

Jag har sedan dess frågat mig:
1. Varför kan man bara inte respektera hur brudparet vill ha det och vara glad för det?
2. Varför tycker man att det är självklarhet att bli inbjuden eller ha synpunkter på vika som bjuds?
3. Varför vill man gå på ett bröllop där man inte är bjuden och i mitt fall, faktiskt inte känner särskilt många och knappt ens brudparet?

Gillar man inte upplägget tackar man nej, med god min!  Man drar inte igång värsta soppan som din moster. Otroligt oförskämt.  

 

Åh, TS :( Så himla tråkigt att du får såna reaktioner från dina släktingar. Det är fegt, oförskämt, ohyfsat och så jäkla okänsligt och elakt av dem.

Tyvärr är sanningen sådan att man aldrig, ALDRIG, kan göra alla nöjda. Det kommer alltid att vara någon som har åsikter de annars inte skulle få för sig att ens säga högt, men de anser att när det är bröllop på g så är det fritt fram att ventilera allt man får för sig.

Du och din blivande man vill ha ett tébröllop - ja, då är det ju självklart  att ni ska ha det så. Hade ni bjudit in varenda släkting som finns, haft trerätters middag med lyxiga varor av alla de slag och med gratis sprit i baren så kan du ge dig den på att det också hade varit fel. Antingen hade ni haft ett alldeles för vräkigt bröllop. Eller så är det ofattbart att ni bjudit in / inte bjudit in barn till detta.

Catering är fel, buffé är fel, hemmalagat är fel, barn är fel, inga barn är fel, gratis sprit är fel, betalbar är fel, tébröllop är fel, prinsessklänning är fel, enkel klänning är fel, kort OSA är fel, lång OSA är fel, limousine är fel, egen Volvo är fel, allt allt allt är fel - enligt någon bitter själ. Och alla släkter har minst en sådan.

Kom ihåg att det är er vigsel som är det viktiga - firandet efteråt är bara plus i kanten för de som har äran att bli bjudna. Alla andra har (och borde använda) rätten att förbli tysta om de inte har något snällt att säga.

Till TS:

Försök få till ett samtal där du sätter dig ner med din morfar och mormor och ev. din moster också. Det här med alla mellanhänder bara trasslar till det. Läs igenom det Passionsblomman skrev några gånger för det är väldigt klokt och kan nog hjälpa dig att se saken lite ur deras perspektiv.

Sedan måste jag även höja ett frågande ögonbryn för ett fenomen här på BT.

Av någon anledning så är det helt acceptabelt för brudparet att bli sårade av det som gäster gör och gäster ska bara vara helt lyriska över allt som brudparet väljer till sitt bröllop, men gästerna får aldrig ta illa upp över någonting känns det som.

Jag tycker absolut inte att man som gäst får bete sig hur som helst men om man tex. smiter och har ett hemligt bröllop så måste man ju förstå att det kan såra den närmsta familjen. De är också människor och är tillåtna att ha egna åsikter och känslor.

För mig är det viktigt att vår vigsel är borgerlig och bara med de närmsta som vittnen.

Vi kommer sedan att ha en fest för hela släkten med enklare middag i samband med en kyrklig välsignelse en vecka senare. Upplägget var "allmänt känt" i min släkt långt innan inbjudningarna gått ut då jag pratat och frågat efter deras åsikter och tillslut var detta modellen jag och min BM valde. Till största delen för att vi ville att hela släkten skulle känna sig välkommen och få möjlighet att fira med oss.

Naturligtvis får man göra precis som man vill men man får faktiskt försöka se sammanhanget ur andras perspektiv också.

Det är nog lätt att se det så när många samlas för att stötta och peppa någon som är ledsen.
För man svarar ju på det som skrivs, inte alltid på omständigheterna runtomkring...
Det är lätt hänt att det blir så på ett forum, men det behöver inte betyda att ingen inte har förståelse för gästernas reaktioner också...

Om nu någon tog mitt inlägg som "alla är dumma mot dig och du är helt oskyldig" så kan jag förtydliga i alla fall det inlägget. 

Jag tycker att man som gäst varken har rätt att kräva att det ska serveras trerätters för att det ska vara ett "riktigt bröllop" och jag tycker inte heller att man kan kräva att bli bjuden.
Precis som att man som brudpar får acceptera att gästerna kanske har åsikter om man frångår det vanligaste sättet att anordna ett bröllop (vilket är med någon form av middag och sen dans där gränsen för inbjudna brukar gå nånstans runt kusiner eller tremänningar beroende på hur stor släkt man har).
Och att man får förstå att de som känner sig närstående blir ledsna om dom ändå utesluts från en sån här viktig dag...

Jag tycker att folk har all rätt att bli besvikna om dom inte får följa med på middagen sen och fira, att dom kanske känner sig som att TS tar avstånd från dom "för att dom inte är tillräckligt närstående". Men sättet som dom reagerar enligt TS beskrivning känns barnsligt, sniket och onödigt hårt och inte en normal reaktion för en vuxen människa (moster). Och speciellt inte "normalt" för en morfar och mormor... 
På sättet som det beskrivs så känns det som att det pågår en "kampanj" för att straffa TS genom att påpeka att hon inte är välkommen att fira andra medlemmar i familjen osv... Lite lågstadienivå alltså. 

Vad jag menade fast bättre uttryckt.

Deras beteende är omoget men det hjälper säkerligen att ha hänsyn till deras känslor när man vill ta ett vuxet samtal och faktiskt lösa konflikten.

 

Nejdå det behöver inte betyda..

Men jag tycker det börjar bli dags att uppmärksamma det som fenomen eftersom trådar som fylls med

"Ni gör precis som NI vill, det är ER dag!!"

flockas brevid

"Varför är inte vår släkt glad och entusiastisk över vårt bröllop??"

här på forumet.