Äktenskapsförord - hur gjorde/gör ni?
Om jag var särkullbarn till din man och inte hade några halvsyskon i er familj så har ju jag ingen som helst anledning att behålla kontakten med dig, rent krasst, jag kanske inte ens tycker om dig om man ska vara hård.
Varför skulle jag då vara schysst och låta dig sitta i kanske 30-40 år på en tillgång (som ett hus t ex) som är delvis min och som kanske tappar i värde under tiden. Jag har ju rätt till 25% av allt som är ert gemensamma om din man (och i exemplet min pappa) äger, dvs hälften av det som är hans, vilket är häflten av det hela.
Vi har precis diskuterat det här med en advokat eftersom min mamma är omgift (med en man som inte har några barn). Helt riktigt kan man inte sitta i orubbat bo om man har särkullsbarn, 25% går till barnen direkt om inte barnen går med på att vänta. Detta måste dock inte vara huset/lägenheten, har man andra tillgångar för samma värde kan barnen få dem istället och det kan man precisera i ett testamente.
Men en sak man ska vara uppmärksam på är att om man testementerar de 25%-en av ens tillgångar som inte är arvslotten till en partner så blir det hans/hennes egendom. Det kommer alltså att gå till hans/hennes barn/arvingar vid hans/hennes död, inte till dina. Vill man ha det så att ens egna barn ärver de sista 25% när ens partner dör tror jag att partnern måste testementrera de pengarna till dina arvingar. Då måste ju du lita på att han inte ändrar sitt testamente efter din död.
Vi ska ha ett äktenskapsförord. Har man olika ekonomiska förutsättningar, företag eller annat är det bara dumt att inte ha det. Min erfarenhet säger att det är bättre att komma överrens när man är vänner än att försöka reda ut det när man är ovänner. Och folk skiljer ju sig trots allt hela tiden så varför skulle vi vara immuna. Inte för att jag hoppas att det inte ska gå, men det är alltid bra att tänka före.