Jag läste upp din fråga för min blivande man och frågade vad han tyckte. "Näääää, då kan man ju inte ha sex så länge på bröllopsnatten!"
Ju mer sällan en man har sex, desto kortare blir sexakten när det väl blir av. Rent fysiskt, för de allra flesta. Det är väl mysigare att ha en möjlighet att orka lite längre, om man väl orkar?
Sedan tycker jag, förutom de rent fysiska aspekterna, att det är en ganska förlegad syn på sex. Det finns rörelser i USA där man som kvinna kan "bestämma sig för" och skriva på ett avtal om att man vill se sig som oskuld igen, för att kunna spara sig till bröllopet och "den rätte" av religiösa skäl. Vad är det om inte ett skuldbeläggande! Kvinnan som Jungfru Maria liksom. Har du haft sex är du inte oskuld längre, och att från religiöst håll propagera för att man kan ses som oskuld igen och att detta är något eftersträvansvärt tycker jag är hemskt. Propagandan sträcker sig uppenbarligen åt många håll, eftersom det med jämna mellanrum kommer upp trådar här på BT om att det är "fint" att avstå från sex fram till bröllopet. Varför är det fint att vänta med att ha sex, att älska med sin själsfrände och blivande äkta hälft, att ge varandra njutning?