Blir så trött!!!

Förstår din blivandes sitts, det är fruktansvärt. Men det ända du kan göra är att finnas där för honom, Visa att det finns en annan sorts kärlek. Det har min blivande lyckats med, och jag mår bättre än någonsin. Tillslut klarar man att distansiera sig från dem, men det är svårt och jobbigt.

Ge honom en extra kram, det tror jag att han behöver!

Förstår att det är jobbigt för er både, det blir så när människor så nära en fortsätter att besvika. Förstår att du behöver prata av dig lite, det kan bli väldigt tungt i slutändan. Kom bara ihåg att det är er lycka som går först på eran stora dag, så gör vad ni behöver, bröllop ska inte kännas jobbigt, det ska vara den mest fantastiska dagen i ens liv. Om det blir för jobbigt kanske det kan hjälpa att hitta på något speciellt för er själva i samband som ingen kan komma och förstöra för er.

Samma sak här. fast jag har talat om för min svärmor hur jag ser på saken. Vilket jag tycker är viktigt särskilt när man har barn, som förväntar sig saker av farmor o farfar. (barnen fick julklappar i feb för att farmor o farfar inte hade tid att komma fast dom är pensionärer, fullt friska fysiskt men kanske inte psykiskt efter som man gör som dom gör)

Så sluta förvänta er saker, tjänster, pengar och uppmuntran. Ta ett tillfälle och berätta att ni känner som ni gör och sedan är det upp till dom att antinge ändra sig eller fortsätta som förr. Men då ska man vara förberedd att det fortgår precis som nu, men man mår bättre efteråt.

men vilka jävla puckon!!!! (ursäkta!), så kan man ju inte göra!!! vilka jävla skitföräldrar rent ut sagt, usäkta att jag tar i men jo jag tycker det. det får ju vara samma regler för alla barn, nån måtta får det ju vara tycker jag. nej dra dom i örat. inte för att ni är giriga, vilket jag inte tror, utan för att det ska vara samma lika för alla. jag kan be min mamma ringa upp dem, hon har alltid haft exakt samma lika regler för sina barn nu när vi är vuxna. ush arg blir man!!!!!

Tack för förståelse och uppmuntrande ord!!

Jag gör verkligen allt för att ignorera det hela och att stötta min kille då det är upp till honom att ta en eventuell konflikt och upp till honom att bestämma när det är nog. Men vi har helt klart tagit lite distans och fokuserar på oss och på min familj istället. Jag blev så glad nu i helgen när min pappa erbjöd sig att följa med min kille och kolla kostymer och de hade en heldag på stan bara de två, kostym nu köpt och de hade riktigt kul! Min mamma och pappa tycker otroligt bra om honom och det är ömsesidigt.Eftersom vi träffades ganska unga, när vi fortfarande bodde hemma, har de fått en väldigt bra relation och kanske kan de till viss del väga upp hans föräldrars beteende. Det är inte samma sak och det förstår jag men bättre än inget.. =)

Barn har vi inga ännu men fasar för den dagen då de garanterat kommer attt göra skillnad på våra och hans syskons barn. Då komme vi tvingas ta diskussionen men känns inte värt det nu, vill inte skapa massa bråk eller så precis före bröllopet..