Att gå in själv i kyrkan..

Jag ska gå in själv!
Först ska mina två tärnor in (innan musiken) ev att en av dem håller mig i handen om jag är för nervös :)

Tycker absolut att du ska gå utan din blivande, det är ju det som är kul när han får se dig som allra vackrast i kyrkan ! Dagen ska vara fylld av nervositet och spänning!

Jag ska också gå in själv. Min m2b är från en annan kultur där de brukar göra så att brudgummen står där framme tillsammans med sin best man och så går bruden in själv.
Funderar på att låta två brudnäbbar gå precis före mig och sen går min tärna precis efter mig. Så kanske man inte känner sig så ensam. Är jättenervös eftersom man kommer att ha allas blickar på sig, men de kommer nog att titta på våra ursöta brudnäbbar en del också och dessutom tar det ju bara någon minut att gå dit fram 

Detta är inte vanligt här, enligt svensk tradition går brudparet in tillsammans, så om alla gäster är från sverige och bara vana vid att man går in tillsammans så kan jag tänka mig att några kanske undrar lite. Men min åsikt är ändå att ni ska göra som ni vill, det som känns bäst för er. Tänk på att ta upp det med prästen bara, vissa präster tillåter inte att man går in på något annat sätt än enligt svensk tradition.
Hoppas att det går bra! 

Min m2b ska inte heller få se mig :D Vi har bott ihop i över 4 år och jag sover borta natten till bröllopsdagen. Det skapar ju lite spänning i det hela! Jag ska gå in med min pappa (bespara mig alla åsikter tack,) och min m2b kommer stå där framme med sin bestman och vänta :) Han tycker själv att det är kul att han inte får se, han vet inte ens hur klänningen ser ut!

Vi har varit tillsammans i 9 år och har två barn ihop och bott tillsammans i 8 år men nog fanken ska han inte få se mig innan ;) M2b + bestman + min tärna kommer stå framme i kyrkan och sen komme rjag har våra två flickor (5+2år) som näbbar!!

För att göra det ännu mer spännande så ska vi sova på vars ett håll natten innan ;)

Vi gick in tillsammans. Jag/vi skulle inte velat ha det på något annat sätt!

Bröllopsdagen är något stort, för brudparet, som man delar tillsammans och jag tycker att man som brudpar ska vilja gå in tillsammans i kyrkan och möta allas blickar tillsammans.

Min make hade sett min klänning innan, han hade sett mig i klänningen innan. Han hade också sett skorna, slöjan, smyckena osv. Det han dock inte hade sett, det var mig med allt det på samtidigt och med håret och sminket fixat. Det ville jag spara till bröllopsdagen.

Istället för att välja att göra det ögonblicket till något offentligt, så ville vi dela det tillsammans, vi två. Därför skildes vi åt kvällen före bröllopet och gjorde oss iordning på olika håll under morgonen. Sedan möttes vi i brudkammaren ca 30min före vigseln och där såg vi varandra för första gången i våra bröllopskläder. Det var en underbart ögonblick som bara var mellan oss två och som jag inte hade velat dela med någon annan faktiskt. Sedan tränade vi tillsammans med marskalker och tärnor att gå fram i kyrkan en gång. Det var en sak att göra det utan brudklänning och nerver och en helt annan sak i klänningen och med alla nerver den dagen.

När kyrkdörrarna sedan öppnades, musiken började spela och hela våra familjer och alla våra vänner satt där inne.. ja, då kunde vi, sida vid sida, gå in i kyrkan tillsammans. Ett helt underbart ögonblick och jag var så stolt och så lycklig över att ha honom vid min sida hela tiden.

Vi kommer att vara ifrån varandra iaf dagen innan och jag vill inte att han ska se mig i klänning förrän till vigseln. För mig har detta alltid varit en självklarthet. Du ska göra det som känns bra för dig, skit i vad andra tycker och tänker. Alla kan vi inte vara lika, tänk så tråkigt d hade blivit....

Gor det NI kanner for och inte det din van tycker och tanker (eller vad, som verkar vara majoriteten har pa BT tycker och tanker). Blir faktiskt trott pa alla kommentarer om att 'det ar tradition att ga in tillsammans bla bla osv'. Det finns folk som vill gora det annorlunda, ga in sjalv, motas halvvags, ga in med en familjemedlem och det betyder inte att dem inte borjar sitt aktenskap som jamlika. Forlat, men behovde 'get this off my chest'.

Jag kommer ga in med min far och mota min blivande vid altaret for jag tycker att det ar en av dem finaste stunderna under alla brollop jag vart pa. Och jag har vart pa bade brollop dar paren gar in tillsammans och dar dem mots vid altaret. Det ror mig alltid sa djupt att fa se ansiktsuttrycken fran bade brudgummen och bruden nar de ser pa varandra (oftast forsta gangen pa nastan ett dygn) medans bruden gar ner i kyrkgangen och man kanner karleken i hela rummet, det ar sa vackert varje gang. Och dem brollop jag vart pa dar paret gatt in tillsammans har vart fina dem med, men inte kommit i narheten av lika rorande for mig. Och det ar av denna anledning jag tror att  vissa valjer att mota sin blivande vid altaret - det ar i alla fall min anledning. En sak ar klar i alla fall - det har inget att gora om jamlikhet i vart fall - vi ar fullkomligt medvetna redan om var jamlikhet i alla fall och behover inte en 'akt' for att bevisa det.

Sa om Ni kanner for att motas vid altaret tycker jag ni ska gora det, for det ar ert brollop och ingen annans - resten ar ju dar for bevittna er fina stund inte for att domma er!

Vi kommer att gå in tillsammans och sova med varandra kvällen innan. vi ska fotograferas innan vigseln så då är det ju klart att han kommer se min klänning =). jag gör mig iordning hemma (så dyrt på salong) så går vi ned till fotografen och sen åker vi tillsammans till kyrkan. marshalken (vi kör ju inte ameriaknsk tradition och därav heter det mashalk och inte best man )och tärnorna möter oss en timme innan.

Jag går också in själv! Först går jag och bakom går tärnorna. Min man och hans bestman står framför altaret. Detta var helt självklart för oss. Natten innan sover han med sin bestman och jag med mina tärnor. Alla gör som man vill och ingen borde lägga någon värdering i hur andra vill göra.