Byter ni namn? Jag bestämde mig igår...
Jag hade från början ett finskt efternamn, när jag var 18 så ville mina föräldrar göra detta namn svenskt, och även fast jag flyttat hemifrån redan så valde alla i familjen, även jag, att byta till detta svenska namn. Vi är därmed de enda i sverige som heter så.
När jag gifte mig med mitt ex, tänkte jag att det därför inte var lika viktigt för mig som inte haft detta namn hela livet, som för honom, och bytte till hans. Och även om det inte störde mig kanske så mycket, så saknade jag mitt efternamn. Det hade ju blivit en del av min identitet, något jag i mitt arbete presenterat mig med varje dag.
När så vårt äktenskap inte höll bytte jag tillbaka till mitt efternamn, dvs det jag haft sedan jag var 18 år, och kände sån glädje. Jag är jag igen.
Nu när jag har en ny man i mitt liv och det här med bröllop och namn kommit på tal, så vill jag heta mitt namn. Han vill heta sitt namn. Båda två tycker att det är en så stor del av ens identitet att vi inte vill ge vika för det.
Dessutom har jag två barn med mitt ex, barnen heter mitt efternamn som mellannamn och hans efternamn. Jag kommer aldrig ta bort mitt namn även ur den aspekten då jag och barnen ska heta samma sak. Deras efternamn ska kunna stå på dörren.
Kanske kan jag tänka mig att lägga till hans namn så jag heter mitt efternamn som mellannamn och hans som efternamn, men jag vet inte. Det känns romantiskt att heta varandras namn men det blir så långt och även fast han är en stor del av mitt liv är inte hans namn en del av min identitet .
Nu är vi inte gifta ännu så jag behöver ju inte bestämma mig nu, som tur är :)