Vågar jag?
Jag var tvungen att registrera mig för att få ur mig det här!
Jag och min karl har nu varit tillsammans i lite mer än fyra år. Vi pratade om förlovning ganska tidigt och kollade på olika slags ringar på nätet, men jag kände ju att han var mer tveksam till det än mig eftersom så många bitar skulle stämma. Framförallt bodde vi 25 mil ifrån varandra och vi sågs en helg vare månad. Jag ville inte påtvinga honom något, såklart.
Nu bor vi i hus och efter två år under samma tak vet jag ju att det är mannen som jag vill fortsätta leva ihop och dela mitt liv med :) Vi glömde bort vår fyraårsdag tidigare i år eftersom jag var jätteförkyld, haha. Så det känns som vi missade något litet där, även fast vi aldrig gör riktigt romantiska saker ihop. Rent spontant började jag titta på ringar nu i början av februari och tänkte att "senare i år kan det kanske vara läge att ta upp ämnet igen?". Både han och jag är 29 och fyller 30 under andra halvan av året. Ingen av oss har varit förlovade i tidigare förhållanden och vi har inga barn.
Så träffade jag min mamma nu i lördags och hon nämnde att jag borde passa på att fria på skottdagen, annars får jag vänta fyra år till! Och jag har inte nämnt något alls för henne om ringar eller diffusa förlovningsplaner genom åren. Jag sa att det inte är aktuellt och alldeles för nära inpå...att han säkert vill vänta...vi har så mycket annat att tänka på... Min mamma är så påverkad av allt det här med Victoria+Daniel+Estelle just nu, haha.
...men så började fröet växa...
Vad har jag att förlora på det egentligen? Jag vet att han skulle vilja gifta sig någon gång i framtiden, det sa han för bara någon vecka sedan, på tal om att vi ska på bröllop i slutet av mars. Det är JAG som är mer tveksam till giftermål nu och har sagt att jag kanske aldrig vill! I början (nu i helgen) såg jag nästan det här som en plojgrej. Att jag ska fråga honom på skottdagen och garanterat få ett nej, sen ska vi skratta lite och fortsätta våra liv ;) Men det här bara växer och växer. Jag gör ju det trots allt för att jag älskar honom, inte för att få mig ett gott skratt.
Det finns vissa omständigheter som gör att jag tror att jag kommer få ett nej, så därför vill jag inte ha skyhöga förväntningar. Men...nu har jag i alla fall fixat riktigt billiga, men vackra, tillfälliga ringar och ska laga mat till honom ikväll efter jobbet. Dvs, det var min plan fram tills igår. Igår kom han hem från sitt jobb med världens förkylning och kommer förmodligen komma hem mycket tidigare idag. Jag kan ju inte låta bli att se det här som ett dåligt tecken, haha. Först "förkyldar" jag bort vår fyraårsdag, sen blir han jättekrasslig när jag ska fria!
Gårdagen blev en febrig kväll på soffan med en massa nysningar och hockey. Inte direkt stämningshöjande inför "min" nervösa dag :D Han sov på soffan och jag sov i sängen och jag som aldrig har problem med sömn annars låg klarvaken och bara funderade och funderade. Tänk om han säger ja? Det känns som att livet kommer bli helt annorlunda när man förstorar upp det. En ring på fingret, jag? Jag fick till och med för mig att jag måste ställa in allt det här och aldrig säga ett knyst om det, som om planerna på en förlovning aldrig hade funnits. Jag låg och ältade det här fram och tillbaka tills jag äntligen somnade och idag när jag vaknade kändes allt som vanligt igen.
Så jag SKA göra det! Oavsett vad så ska det gå, haha. Egentligen är hans förkylning inget som grusar mina planer, för igår tog jag en av våra vanliga svarta mattallrikar och skrev frågan med guldtext på. Nu står den här bredvid mig på jobbet och härdar. Till kvällen ska jag laga alldagliga kryddjärpar med brunsås och potatis, som jag täcker tallriken med. Vi får se om han lägger märke till texten när han börjar äta eller om den följer med maten ;) Jag tycker att han får ta steget med bröllop, så jag frågar bara om en förlovning.
Hur säker jag än är på att det här ska bli av så återkommer jag till den här trådens namn - "vågar jag?".
Jag är så nervös och pirrig! Ingen mer än jag (och nu ni) vet om det här, så jag spricker nästan :D Ett ärligt frieri ihopslängt på fem dagar, kryddat med lite tvivel och självsäkerhet här och var.
Får jag ett nej får han minsann fixa det här med frieri själv framöver ;)
Jag själv kommer ju ha den här läskiga grejen överstökad efter idag.
Lycka till alla ni andra!