Hjälp! Flytta ihop i "hemlighet"...

Nu har jag ingen erfarenhet av hur det är att ha såna extremt troende människor runt mig och de vänner jag haft som varit troende, har accepterat att alla göra, vill, tycker och tänker olika. Därför är det lite svårt att sätta sig in i situationen och tänka sig hur påverkad man kanske kan bli av sådant.

Självklart tycker ju jag, som icke troende, att det bara är för er att flytta ihop, att ni ska ignorera de som inte kan glädjas med er och tänka på er själva och er egen lycka i första hand. Jag hoppas innerligt att ni ska kunna bo tillsammans och vara glada över det och våga dela med er av den glädjen.

En varning bara: ALLA kan se att ni har flyttat ihop, folkbokföring finns gratis att se på t.ex. Ratsit.se eller birthday.se bara så ni tänker på det.

Jo jag har tänkt på det med. Men samtidigt har vi sagt att om "fel" personer får reda på det på annat håll än av oss personligen så får vi ta det då...

Kommer väl inte bli kul men jag är själv så säker på min sak att det här är rätt beslut att jag inte kommer vika iallafall... ;)

Jag har ju inte heller haft någon sån "extrem" i min närhet innan... :/

Och även fast jag är troende tycker jag inte det är nått del. Men det kommer ju alltid finnas folk som tycker olika...

Jag tycker inte ni ska flytta ihop i smyg, ni ska flytta ihop offentligt! Man ska respektera människors tro och din pappa får leva som han vill. Ni har er tro, ni är vuxna människor och får leva som ni vill. Det är fruktansvärt att människor fortfarande använder religion för att påverka andra männikor till att göra sånt de inte vill/inte göra sådant de vill, jag blir så arg när jag hör sånt! När religiösa "argument" används till att någon ska känna skam och skuld - då är det dags att dra öronen åt sig och gå därifrån. Ens tro och religion ska ge styrka, mod och ödmjukhet. Enligt mig.

 

Jag har djup förståelse för den påverkan som starka religiösa åsikter (som ni inte delar) inom familj och släkt har. Vi är bara människor och har ett stort behov av att passa in i vår "grupp"/samhälle/kultur osv. Men här verkar det ju bara vara en person det handlar om, en person som ni knappt har kontakt med nu heller. Ska han verkligen behöva vara en sån auktoritär figur i era liv. Borde inte de två auktoritära figurerna i era liv vara ni själva?

 

Tycker ni att det är en skam att bo ihop? Om så, flytta inte ihop. Tycker ni inte att det är en skam att bo ihop? Flytta då ihop och stå för det!

 

Styrka till er!

Nu hann jag inte se dina två sista inlägg när jag skrev. Du verkar ju vara säker på din sak. Men din sambo?

 

Och tänkte på det där du skrev sist: "det kommer alltid finnas folk som tycker olika"... Ja, och? Gör det något? Det gäller ju allt, ingen tycker som ni i allt. Måste detta vara så annorlunda mot andra saker när ni har era åsikter och de omkring er tycker annorlunda?

Bara om man också skriver sig på samma ställe... vilket man ju egentligen måste om det är där man de facto bor. Men å andra sidan så känns det som att en sådan här sak kommer fram hur man än gör, så det är  nog svårt att tro att det ska gå att hålla det hemligt någon längre tid ändå, om det är människor man har kontakt med.

Angående de mer ytligt bekanta personerna i de församlingar han har kontakt med, vad är han rädd ska hända? Självklart kommer de prata om det är något de är starkt emot, men det är ju bara inom den gruppen eftersom folk ute i "riktiga Sverige" intet tycker det är något konstigt alls.

Då är ju pappan ett större problem om det är så att han vill ha kontakt med honom. Jag förstår ju dig, och jag förstår honom att det är svårt att bryta mot något som man växt upp med och som man inte orkar ta så mycket diskussion kring. Jag förstår det som att ni båda är frikyrkliga av någon sort, kan det stämma? Om han då känner att personerna i hans församling inte delar hans åsikter, kan han inte dela församling med dig? Eller helt enkelt låta bli att gå dit tills allt lagt sig? Jag är helt säker på att det finns fler som känner som honom i hans församling också, men inte vågar ta steget ut...

Nu har ni ändå bestämt er för att flytta ihop och har löst de delarna redan med var ni ska bo och så. Det kommer till slut ändå vara din pojkvän som får ta smällen, för förr eller senare kommer det komma fram. Kanske är det bäst att ta tjuren vid hornen och säga att så här är det, vi har valt det och det kommer inte ändras. Om ni är rädda för en föreläsning av pappan, skicka ett "flyttkort" där ni berättar att ni har flyttat ihop, och att det inte spelar någon roll vad han säger, och svara inte när han ringer.

Ni verkar ju inte ha så mkt kontakt öga mot öga ändå. Om pappan tycker att hans, i mina ögon gammalmodiga, åsikter är viktigare än relationen med sin son kanske han ska fundera över vad som är viktigt i livet och din pojkvän kanske ska fundera över hur viktig han är för sin pappa och därmed hur deras relation ser ut. Pappan är ju dessutom skild, och det är väl inte heller helt enligt Bibeln, om man nu ska vara sådan...

Det är inte min pappa. Det är hans! Hade det varit min hade jag utan problem stått upp emot det. Men det är ju min pojkväns pappa som min pojkvän redan har en svår relation med, som han inte vill förvärra.

Jag blir lika arg som dig på sånna människor! Men hade det inte varit för deras redan fattiga relation så hade jag nog varit helt ute med allt.

Jag tycker precis likadant, att vi som vuxna borde få välja själv.

Vi tycker absolut inte att det är nått fel med att bo ihop. Men, man kommer ju behöva stålsätta sig mot sånna här åsikter!

Tack! :)

Det gör absolut ingenting för mig iallafall!

Men det känns bra att jag hittar styrkan att hjälpa honom göra det... :)

Ni bor ju i princip ihop redan. Blir de verkligen så stor skillnad för att ni slutar växla ställe utan bara håller er till ett?

Ja jag vet, det är en väldig förenkling av hur verkligheten egenligen ser ut, med alla folks tycke och tänkande.

Jag tycker ni ska stå på er för vad NI tror på. Tycker pappan i detta fallet inte riktigt har förtjänat allt för stor rätt att lägga sig i sin sons liv som det låter. Och övriga församlingsmedlemmar...who cares. Som sagt om NI tror på er sak så är det det som räknas. Låt de vädra sitt missnöje om de gör det och håll ihop ni två. Det är bara ni som räknas i detta fall.