Vill få barnlängtan, men vet inte hur..?
Hej alla!
Har väldigt svårt att tala om detta irl så jag tänkte ni kunde ge mig lite tips och råd.
Jag är i en väldigt bra och sund relation med min kille. Han älskar barn och är några år äldre än mig. Många av hans vänner har fått sina första barn. Jag vet att han vill att vi ska skaffa barn och gärna ganska snart eftersom han "inte vill va en gammal gubbe" när han får barn. Vilket jag fullt förstår och håller med om. Jag vill inte va en tant när jag får barn heller.
Saken är den att jag känner mig så långt bort från det livet. Jag är säkert redo i den bemärkelsen att jag är stabil, trygg, ansvarsfull och har mycket kärlek att ge. Det irriterar mig att jag kan se på söta små barn och ändå inte känna en gnutta längtan.
Min bästa väninna blev ofrivilligt gravid för några år sedan och hamnade i en tråkig sits då hon helst inte ville ha barn men kunde heller inte göra abort(lång historia). Så hon behöll barnet. Och trots hennes ovilja så blev hon såklart helt frälst i sin lilla gosse och vill absolut inte ha något ogjort. Är det alltid så?Jag är rädd för om jag skaffar barn utan att känna längtan, så kanske jag ångrar mig när barnet väl kommer ut. Finns det risk för det eller älskar man alltid sitt nyfödda barn?
Nu kommer ni säga - "vänta tills du verkligen vill och är redo". Men saken är, och det låter kanske "fult", men jag vill på sätt och vis få det gjort. För jag vill ha barn någon gång och helst med min nuvarande sambo. Tiden är dessutom helt rätt. Så, kanske borde jag bara sätta igång? Om jag väntar kanske aldrig suget kommer?
Jag tror att det som gör mig så osugen är allt som verkar så jobbigt med barn. Allt skrik och alla grejer man måste ha. Hämta och lämna på dagis. Inte kunna göra något spontant. Att planera allt hela tiden. Att aldrig få sovmorgon. Torka bajs, kräk och allt däremellan. Jag är nog rädd att jag ska tappa bort mig själv.
Tips och uppmuntran? :)