I helgen fick min bror och hans sambo sitt första barn!

Det finns ingen "perfekt tid" att skaffa barn...
Barn kommer när dom kommer. Man blir redo att ta hand om dom när dom kommer till världen.

Din sambo verkar ju i alla fall tänka rätt som vill känna efter lite till med att bo ihop och känna sig säker på att ni inte går varandra på nerverna med ovanor och liknande och att gifta sig först är ju att ta saker och ting  i "rätt ordning".

Jag är 38 och har inga barn än, vet inte om vi ska skaffa heller. Men om vi ska göra det så är det väl snart dags att sätta fart...
Jag har haft ett väldigt jobbigt missfall med ett ex tidigare och jag har även gjort någon abort när jag var betydligt yngre och inte kände mig redo (p-pillerna funkade inte på mig). Så det här med att skaffa barn är lite känsligt för min del...
Och tjat från omgivningen hjälper ju liksom inte...

Prata mer med honom om din längtan och dina funderingar. Kanske ni ska slå till och gifta er om det är det han vill. Det behöver ju inte vara stort och kostsamt. Sätt ett datum i alla fall, så kan ni ju börja planera för nästa steg sen

Tror aldrig man hittar "rätt" tid att skaffa barn, men en sak kan jag säga dig, du kommer aldrig ångra att du skaffat den lille knodden för han/hon kommer du älska mer än allt annat på denna jord! Vi fick barn ett halvår efter jag var klar på högskolan, det var verkligen inte optimalt då jag inte hann få något jobb innan.. Men nu har jag fått jobb och lillen går på dagis!=) så det mesta löser sig tillslut! 

De är väl aldrig rätt tid att skaffa barn. De är de som är grejen utan man får bara göra de. Jag gifter mig närmsta år och efter de skall vi skaffa barn annars kommer man bara leta ursäkter till varför man inte ska och att du inte är rätt tid och massa sånt. Så lycka till :) www.urenbrudssynvinkel.bloggplatsen.se

Som de andra har sagt så finns det ingen perfekt tid... För de flesta är det något som sker och sen är det som det är. tanken var att vi skulle ha till sommaren dvs göra en varuleverens under smekmånaden i sept/okt men jag hoppas på att komma in på utbildning till hösten och vill helst ha pluggat innan barn. och ja, helst ha ett fast jobb skulle jag få ett fast jobb nu nu någon gång så blir det till att ha vuxengymnastik i höst ;)

jag är 25. När jag var yngre så sa jag att jag skulle gifta mig när jag var 23 och få mitt första barn vid 24, precis som min mamma :) men så är det ju inte. och jag hatar det för jag är en planerare så att mina planer nu är "förstörda" stör mig enormt! Men jag vet att för tillfället är det bättre att vänta.

Ta det som det kommer. Det bästa är om båda är med på noterna ;)

Du borde verkligen ge jobbsatsningen en ordentlig chans innan ni skaffar barn anser jag. Jag har sett att du har varit (ska?) på intervju och det är jättebra fixat av dig! :) Ge inte upp den biten!

Självklart ska vi båda vara med på noterna. Jag låter min sambo ta den tid han behöver för att bestämma sig gällande barn. Min mamma var 30 år när hon fick mig, jag fyller 30 år våren 2013. Jag får se om han bestämt sig till dess men jag vill inte pressa han. Bröllop tycker han med är för tidigt. Jag vill fixa så min ekonomi blir stabil först. I nuläget har jag inte ens råd med en hund, får bara in några tusenlappar per månad. Min älskade tax Zaga Lollita dog för en månad sen, känns tomt hemma utan henne. Vill ha en hund igen men just nu är vi tvugna att skjuta upp allt till framtiden. Jag var på intervju på ett äldreboende i tisdags, min allra första intervju och det gick åt helvete. Var på äldreboendet i tid men pga missuppfattning om vad vi skulle träffas så blev jag lite sen.
Det bemötandet jag fick då fick mig att inse att jag absolut inte vill jobba med människor, att jag vill satsa på ett jobb med djur. För pga missuppfattningen blev jag stämplad som nån som inte kan ta initiativ, som är tillbakadragen, blyg. Är så himla trött på att bli stämplad, dömd i förväg av folk som inte känner mig,
Men av djur blir man inte stämplad, dom tycker om mig för den jag är fast jag kanske är lite udda.
Känner mig stressad gällande att hitta ett jobb för i maj blir jag av med hela mitt sjukbidrag.

Albertina83: Förstår att det kändes tungt med första intervjun och om du nu tyckte den gick dåligt. Men det var ju bara den första, intervjuteknik är något man lär sig med tiden. Tänk vad mycket bättre det kan gå nästa gång, å nästa. Alla människor är inte lika dömmande som du uppfattade. Det här med att presonen var dömmande, är det något han/hon sa eller var det så det kändes? 

För att det ska kännas rätt tid att skaffa barn spelar nog väldigt mycker mer än bara åldern in. Viktigast tycker jag är att man har två inkomster eller i alla fall kommer ha det inom de närmast kommande åren, så att familjen har möjlighet att överleva rent ekonomiskt. Annars tror jag det tär väldigt mycket på alla band inom familjen.  

Hoppas du får möjlighet att gå på fler intervjuer och att det går bättre i framtiden! 

Det kändes som hon var dömmande, innan jag knappt hann öppna munnen sa hon att hon inte trodde jag kan ta intiativ pga att att hon uppfattade mig som tillbakadragen, blyg. Jag kan vara lite tillbakadragen, blyg med folk jag inte känner och när jag är nervös. Men mina närmaste vet att jag är mer framåt, att jag egentligen inte är så blyg.
Jag fortsätter leta efter jobb, fast min dröm att jobba med djur blir svår att uppfylla för det finns få såna jobb.
Jag vet att alla människor inte är dömande men jag är lite överkänslig för jag har fått ta så mycket skit, var mobbad när jag gick i skolan. Men det hör till det förflutna, mitt liv ser annorlunda ut idag. Jag mår bra och är lycklig. Vi tycker med att det är viktigt med två inkomster, det är inte rätt tid att skaffa barn så länge jag inte har nåt jobb. Det spelar ju egentligen inte så stor roll hur gamla vi är när vi skaffa barn, men jag vill inte skaffa barn så sent som min mormor gjorde , hon var 41 år när hon fick min mamma.

Jag letar efter städjobb, har tänkt ringa runt till olka städbolag. Min sambos chef har många kontakter så jag ska få nummer till olika städbolag.

Ett tips till nästa intervju: tänk igenom vem du är och vad du vill att intervjuaren ska få för intryck av dig, och sen ser du till att vara sån på nästa intervju. Intervjuaren kan bara bedöma dig utifrån vad han eller hon ser. Om du beter dig blygt så kommer intervjuaren att tro att du är det även om du säger att du inte är det. Alla intervjuare kommer att bedöma dig utifrån vad de ser, det är deras jobb. Så se till att du visar upp dig från din allra bästa sida nästa gång. Lycka till :)