Inlägg från: knyttan |Visa alla inlägg
  • knyttan

    MÅSTE man banta bara för att man ska gifta sig?!

    Jag känner att jag bara måste komma med en liten kommentar om detta ang när man "får" kalla sig plussize osv... Jag själv anser mig inte vara plussize öht då jag drar 40 när jag är vältränad och duktig och 42 när jag är lite mera lat/stressad... alltså typ Sveriges vanligaste storlek. Däremot hävdar jag med bestämdhet att jag är mullig/ rund/ kurvig, eftersom det är precis vad jag är. För jag är inte smal och har aldrig varit. Och kommer aldrig att bli heller, även om jag gillar mig själv bättre när jag är lite mer vältränad, för då både känner jag mig och ser bättre ut. Men lite trivselkilon, so what liksom. Och julgran på ryggen har jag oavsett :) Och valkar både här och där. Däremot så är det faktiskt rent ärligt ett himla hackande just på oss i dessa "mellanstorlekar" runt 40-44. Jag började kommentera i en tråd som hette "Mulliga brudar, vad ska man ha för klänning?" Och där kom det snart kommentarer i stil med att strl 42 då var man inte "mullig" osv, "vi som verkligen är kurviga, som har strl 48" och så vidare och så vidare. Allt är ju så klart relativt. Men mellan 40-44 ca är det långtifrån säkert att man känner sig bekväm i sin kropp (jag gör det nu idag, men det har varit ett långt hårt arbete) och fettfladder och valkar kan man visst ha ändå, och det kan visst vara skitsvårt att hitta klänning ändå och det kan visst vara psykiskt jobbigt då också att inte vara som idealet... Det är inte så kul om man då dessutom blir tilltvålad med att man inte har rätt att tycka att det är jobbigt om man inte väger +100 kg typ (för det är bara då man kan vara "mullig"??). För om alla såna här trådar ska mynna ut i att den som är tjockast vinner, så... ja, jag vet inte. Min poäng är väl bara att det kanske kan kvitta vad för storlek man kanske drar för det är väl själva upplevelsen av sin egen kropp som är relevant? Och för att knyta an till TS så är det ju faktiskt så att man kan tycka den är tiptop även om vågen, måttbandet och storlekslappen säger något annat än de "borde"... Sorry det blev lite långt och OT nu..

  • knyttan
    Anonym (Rultiga Rut) skrev 2012-02-07 05:19:25 följande:
    Men detta missförstånd... Om du som 44:a, 40:a eller liknande vill deifiniera dig som plus, varsågod. Men jag VET som 50:a att det inte alls är liknande kroppar och vikt på en 42:a och en 50:a. Jag kanske inte kan känna igen mig i brudar som här inne kallar sig plus men som kommer i 40 klänningar när en annan ibland får gå upp i storlek när man prövat olika klänningar. Varför tar du en diskussion och gör den till en annan när vi redan gått igenom detta?

    Om man känner sig plus vid 42, och redan då kanske mår dåligt över det (nu säger jag inte att du gör det), tänk hur det är när man kommer upp till 50, för vi har varit en 42:a en gång i tiden! Du och jag skulle aldrig kunna ställa oss bredvid varandra i våra klänningar och ses på på samma sätt då folk tydligen ser mig som ett stort fett monster i jämförelse med alla under min storlek.

    Men jag hoppas att du kan förstå vad jag menar, och även vad andra +46:or har skrivit i tråden och lägga ner denna diskussionen i denna tråd.  Tror du jag vill vinna titeln tjockast i tråden? Det är inte kul för någon att vara plus, oavsett vilken plus storlek man har, det är inte det tråden handlar om - starta gärna en ny och diskutera detta!
    Men jag skriver ju att jag INTE är plussize, varken känner mig som det eller säger att jag är det! Däremot så blir det alltid lite "men var ha du för rätt att yttra dig då" omkring detta ämne. Vilket jag tycker är tråkigt när man ändå kan dela en erfarenhet av att inte se ut som idealet, och en erfarenhet av att det kan vara jobbigt ibland.

    Jag tog upp detta eftersom det återigen blev något av en diskussion om vem som har rätt att få yttra sig om sin vikt. Hoppas du kan förstå vad jag menar...
  • knyttan
    ewamarie skrev 2012-02-07 12:39:40 följande:
    Jag tycker faktiskt inte att någon människa skall banta!!!

    Så, nu var det sagt!! Jag tror inte på bantning!!! Det jag däremot tror på är en livsstilsförändring! Det finns en anledning till att man blev överviktig från början och om man inte bryter den anledningen, vilken den än är, så kommer man ju allt som oftast gå tillbaka till sin "ursprungliga" vikt, när bantningskuren är över. Har man en gång varit överviktig så är risken större att drabbas igen än för någon som inte varit överviktig.

    Att göra en livsstilsförändring strax innan sitt bröllop tycker jag verkar galet!! Hur skall man mitt i allt planerande också hinna med att förändra sina levnadsvanor utan att bli helt slutkörd? Och hur kul är det att vara det när den stora dagen kommer???
    Nej, då är det betydligt mycke bättre att göra som TS. Köpa en klänning som man känner sig sm en prinsessa i och faktiskt acceptera att man är den man är.
    Eller om det nu är väldigt viktigt för en att komma i en mindre storlek. Skjuta på bröllopet tills man har kommit in i nya levnadsvanor och känner sig bekväm med dom!

    Och Anonym FD tjockis. Grattis till att du lyckats, om du nu lyckats (förlåt, men jag tvivlar)! men vad kände du att du bidrog med till denna tråd?? Om du nu varit tjockis tidigare så hade du inte skrivit så för då hade du varit fullt på det klara med hur illa det kan uppfattas. Jag tog illa vid mig och jag drar en liten storlek.  
    Om du nu varit tjock och legat hemma på soffan och gottat dig i chips och kakor och inte kunnat promenera ens 5 minuter utan att bli anfådd.... Längtade du då ut till en springrunda??????
    Vet du? Jag har varit överviktig en gång på grund av lathet och tre gånger tack vare graviditeter (ja, överviktig vid graviditet, upp 32kg varje gång) och inte FAAAAN var det en löprunda jag längtade efter utan snarare att kunna ta en längre promenad.
    Nej, Anonym FD tjockis, VET HUT!!!! 
    Tummen upp!!
Svar på tråden MÅSTE man banta bara för att man ska gifta sig?!