MÅSTE man banta bara för att man ska gifta sig?!

Jag har följt denhär tråden sedan starten men inte varit säker på hur jag skall formulera mig. Jag skall börja med att säga två saker:

1. TS, vad imponerad jag är av dig som tycker om dig själv precis som du är och är stolt över hur du ser ut 

2. Jag har inte läst alla inlägg så om jag råkar trampa på någon tå eller upprepa det någon redan tidigare skrivit så är det för att jag läst allt och inte för att jag är dryg

Jag är själv normalviktig. Jag är vältränad och drar 36/38 i storlek. Jag jobbar med friskvård och jag tränar flera pass om dagen (i mitt arbete). MEN jag är inte ett dugg nöjd med hur jag ser ut. Jag känner mig tjock och pluffsig fast det är så långt ifrån sanningen man kan komma. Jag har en alldeles skev bild av hur jag ser ut. Det är jag medveten om DÄRFÖR är jag imponerad av TS (och alla ni andra) som är stolta och nöjda med hur ni ser ut, vare sig det är i strl 36 eller strl 50.

Jag är uppvuxen med en mamma som bantat KONSTANT! Var det inte banandieter eller uteslutande av potatis så var det fasta eller något annat. Sådant sätter sina spår. Jag tror att det är en bidragande orsak till att jag aldrig känner mig nöjd. Nu när jag själv har en massa kunskap om mat, näringslära och träning så inser jag ju hur fel ute min mamma var i hennes bantningshysteri. Detta är något att tänka på för alla oss som har barn. Det är vi som formar dem. Hur barnen ser på sig själva. Jag försöker få mina barn att ha en sund inställning till mat. Jag lär dom varför vi behöver kolhydrater och proteiner. Att hjärnan faktiskt mår bra av socker och så vidare. Helt enkelt en sund inställning till kost och motion. Jag pratar sällan om vikt eller övervikt för det sista jag vill är att mina barn skall få med sig en inställning av att man INTE får väga mer än "normalt". 

Jag tycker att det är helt galet att någon, som inte är läkare eller annan frisk-/sjukvårdspersonal, påpekar vad någon annan väger. Det är oförskämt så det skriker om det!! Vi kvinnor har en förmåga att vara rätt elaka mot varandra när det gäller hur vi ser ut. 

Dagens kvinnoideal är: Smal = snygg, Tjock = ful. Men vem är det som avgör det? Vilken kille tycker egentligen om en kvinna som har kropp som en tioåring?? 

Om man är nöjd med hur man ser ut så skall man inte ändra på sig för att någon har fått för sig att "man skall se ut på ett visst sätt". Det man skall ändra på är kanske den vänskapen. 

Sen så finns det ju, såklart, det här med hälsoaspekten. Det är inte hälsosamt att vara allt för överviktig. Det vet de allra flesta. Men återigen så är det ju upp till en läkare att ta upp. 

Nej, stå på er alla ni som är nöjda med hur ni ser ut!! Låt ingen intala er något annat än att ni är fina som ni är! 

Jag tycker faktiskt inte att någon människa skall banta!!!

Så, nu var det sagt!! Jag tror inte på bantning!!! Det jag däremot tror på är en livsstilsförändring! Det finns en anledning till att man blev överviktig från början och om man inte bryter den anledningen, vilken den än är, så kommer man ju allt som oftast gå tillbaka till sin "ursprungliga" vikt, när bantningskuren är över. Har man en gång varit överviktig så är risken större att drabbas igen än för någon som inte varit överviktig.

Att göra en livsstilsförändring strax innan sitt bröllop tycker jag verkar galet!! Hur skall man mitt i allt planerande också hinna med att förändra sina levnadsvanor utan att bli helt slutkörd? Och hur kul är det att vara det när den stora dagen kommer???
Nej, då är det betydligt mycke bättre att göra som TS. Köpa en klänning som man känner sig sm en prinsessa i och faktiskt acceptera att man är den man är.
Eller om det nu är väldigt viktigt för en att komma i en mindre storlek. Skjuta på bröllopet tills man har kommit in i nya levnadsvanor och känner sig bekväm med dom!

Och Anonym FD tjockis. Grattis till att du lyckats, om du nu lyckats (förlåt, men jag tvivlar)! men vad kände du att du bidrog med till denna tråd?? Om du nu varit tjockis tidigare så hade du inte skrivit så för då hade du varit fullt på det klara med hur illa det kan uppfattas. Jag tog illa vid mig och jag drar en liten storlek.  
Om du nu varit tjock och legat hemma på soffan och gottat dig i chips och kakor och inte kunnat promenera ens 5 minuter utan att bli anfådd.... Längtade du då ut till en springrunda??????
Vet du? Jag har varit överviktig en gång på grund av lathet och tre gånger tack vare graviditeter (ja, överviktig vid graviditet, upp 32kg varje gång) och inte FAAAAN var det en löprunda jag längtade efter utan snarare att kunna ta en längre promenad.
Nej, Anonym FD tjockis, VET HUT!!!!