Ska jag våga hoppas??

Okej, jag hann inte klart helt förut...så nu fortsätter jag här...

Mitt problem nu är följande...

Min m2b har två företag, varav jag arbetar på det ena och han på det andra...det är lågsesong nu vilket gör att det företag som jag arbetar på inte går så bra...eller för att vara exakt det håller på att gå omkull...

Det gör ju som man kan förstå att min sambo är ganska orolig hela tiden...

Bekymret är bara att han inte vill låta mig planera vårat bröllop...
Vi ska ha ett enkelt bröllop med bara två vittnen och en vän och han hade nog helst sett att vi bara gick till rådhuset i jeans och t-shirt.

Men jag vill gärna att det ska vara lite mer än så...
Jag har köpt en fin klänning och nya ringar till oss, och jag har fixat med hans kläder och en plats där vi ska vara...och nu tycker han att jag inte behöver planera mer eftersom att det ska vara i all enkelhet...

Han blir frustrerad och säger till mig att han inte vet om han vill gifta sig längre och att han är trött på det här nu...
Jag blir så ledsen och försöker förklara för honom hur mycket det här betyder för mig och hur glad jag är...

Jag förstår att han inte kan känna samma glädje som jag just nu eftersom han har såna problem med företaget...önskar bara att han kunde låta mig planera och drömma lite...
Jag tänker inte planera något stort när jag vet att han vill ha litet, men det är hela planeringen och att ha detta att se fram emot som jag tycker är så härligt

Vad ska jag göra???
Han är världens underbaraste och snällaste och jag vill verkligen leva med honom för alltid!!



//Bekymrad

Lev livet! Man har inte tid att vänta för att "bli redo" för allt. Jag och min m2b skulle egntligen köpa ett hus denna vår men vi fick veta att min pappa har fått tillbaka sin cancer och jag vill så gärna att han ska kunna följa mig ner till altaret.

Vi kände båda två att "varför ska vi vänta"? Det är han och jag 4-ever och livet är alldeles för kort. Jag vill även ha barn nu nu nu, helst igår så att pappa ska kunna få hålla i sitt barnbarn. Det låter kanske som att jag gör allt det här för min pappas skull vilket dels är sant, men förr eller senare ska vi göra allt ändå.

Jag vill att min älskade pappa ska vara med på mitt bröllop, annars kan vi lika gärna gå och skriva på ett papper bara.

Mycket svammel, men känns det rätt så är det rätt. Orora dig inte, han skulle inte ha gått med på att gifta sig och skaffa barn om han verkligen inte vill. Se till att leva livet medans du kan..

Om du har kläder, en plats och ringar redan, samt att ni är överens om att hålla den enkelt, vad mer ska du planera? Det verkar ju som att det enda som återstår är att boka vigselförrättare och skicka in en hindersprövning :)

Jag har redan vigselförrättare med...och hindersprövningen är utskriven men kan inte skickas in ännu...

Jag vet att jag egentligen har allting färdigt, men jag vill ändå planera lite mer och verkligen suga på den här karamellen...

Jag har varit gift en gång tidigare...och då var hela bröllopet bara "nästa steg" i förhållandet...och någon som förväntades av omvärlden att vi skulle göra. En stoooooor fest med en massa gäster (varav jag kände min släkt och min närmsta vän) och brudvals, och mat, och band och fotograf.

Jag vill också göra det i all enkelhet den här gången, för oss och våran kärlek, som ett bevis på hur viktig han är för mig...
Men samtidigt vill jag att det ska vara en speciell dag...jag vill göra lite på mitt sätt med.
Jag vill planera, blommor och hår...jag vill planera hur dagen ska se ut, utan att det för dens skull blir katastrof om det inte blir som jag planerat, men jag vill planera och drömma och längta...

Mmmm misstänkte med det

Det känns ju som att det är ekonomin som gör att han oroar sig i första hand.

Sätt en budget. "Max så här mycket pengar får gå åt, inklusive allt"
Och förklara sen att du finner nöje och avstressning i att planera och fundera och fixa, men att du förstår problemen med ekonomin och inte kommer att låta kostnaderna dra iväg mer än han godkänt...
Det kostar inget att drömma

Tack chicita för ett gott råd :)

Det är ju en utmaning att få så mycket som möjligt för så lite pengar som möjligt. Och det är ju en egenskap han bör uppskatta i sin blivande fru - att du är ekonomisk och har förstående för er ekonomiska situation.
Det är väl något att uppmuntra, inte att hålla tillbaka

Så länge han känner sig trygg i att ni inte springer iväg i kostnader så bör han kunna slappna av mer.
Och låt honom vila från bröllopspratet. Prata med oss istället

Ja det ska jag verkligen göra :)

Oooops fel tråd!!