Hur ordnar man en fest när man inte har några vänner?

Jag blir helt bestört när jag läser om din situation.
Jag har under åren tappat många så kallade "vänner" och värre har det blivit i vuxen ålder.
Har allitd stöttat upp vänner i vått och torrt och varit något av gängets clown med knasiga och roliga upptåg på gång.
Men tiden den sprang iväg och en del hann träffa sina män och skaffa barn och kvar blev jag.
Försökte hänga kvar i allt barnprat och allt annat en familj kan tänkas tampas och blev aldrig tillfrågad om jag ville följa med ut gå el fika m.m med de andra gamla vännerna.
Kanske passade jag inte in längre i deras liv, men SKAM DEN SOM GER SIG.
Ringde och hörde av mig ofta ang fika och prat o massa annat men utan respons.  

När min gamla barndomsvän skulle gifta sig så trodde jag att jag skulle bli tillfrågad ang kanske tärna el nått iaf ang hennes bröllop (lite stöttepelare el liknade) men så blev inte allt fallet, blev inbjuden och inget annat.
Det var det värsta jag varit med om just känslomässigt i vänrelationer iaf.
Men när tjejen som skulle vara brudtärna som också skulle hålla i möhippan ringde och var lite uppgiven ang det hela pga dåligt engagemang ifrån resterande så fick jag bita ihop.
Kände för och sjukskriva mig från allt men va fan gör man, det e klart man hjälper till. Det var ju en jättestor dag för bruden och det får inte misslyckas.

Nu är det min tur och äntligen få gifta mig och jag ska ärligt erkänna att det känns hemskt svårt med vännerna. Blir helt förkrossad och dessutom väldigt arg då jag känner mig något överkörd.
Givetvis så har jag väl en del i det hela men det känns lite mycket bara.

Blev hemskt gnälligt här men det tackar jag för, fick skriva vad jag kände.....Sorry...
O du, ge för guds skull inte upp