Så besviken på så kallad "vän"...
Vill nog mest bara skriva av mig med det här inlägget...
Jag och min man gifte oss i juni. Innan hade vi, som säkert de flesta, problem med att välja vilka vi ville bjuda. Det var svårt många gånger hur man skulle sålla. Jag hade lite funderingar kring två av mina vänner, det är såna jag känner sen barnsben men som kontakten varit mycket sporadisk med på senare år. Jag kom fram till att de ändå skulle få en inbjudan då vi umgåtts mycket förr och jag saknar dem. Kände att det kanske skulle bli en nystart på vänskapen och att det kändes fel att inte bjuda dem till en av de största sakerna som hänt i våra liv.
Fick ganska snabbt svar från dem. Den ena tjejen ringde och sa att de gärna ville komma. Den andra tjejen skickade sms och svarade att det skulle bli jättekul, hon frågade om vi önskade oss något särskilt och om det gick bra att deras tre barn också fick följa med (självklart!). Blev så glad att hon ville komma, vi pluggade och festade mycket ihop för några år sen och det var roliga år! På senare år har vi stött på varann några enstaka gånger och sagt det gamla vanliga "vi-måste-snart-ses-och-ta-en-fika-snacket". (utan att det blivit av).
Den stora dagen närmade sig och så även möhippan. Alla tjejkompisar utom den sistnämda kom. Tydligen hade ett av barnen blivit magsjukt kvällen före. Lite synd men sånt som händer! Möhippan blev väldigt rolig ändå. Kvällen innan bröllopet ringer hon och ursäktar sig att de inte kommer alls, då hela familjen fått influensan. Således blir det fem personer mindre, lite panik att göra om dukningen men det löste sig. Hon ber att få komma i efterhand och hälsa på oss och gratulera, och självklart får de gärna göra det! Hälsar att de får krya på sig och sen lade vi på.
Nu har det gått sju månader och inte ett ljud, inte ett pip från människan. Ingen kontakt över huvud taget och då är vi ändå vänner på facebook. Inte ens ett grattis eller respons på bröllopsbilder jag lagt ut.
Ju mer jag tänker på det desto ledsnare och argare blir jag. Vad är det för stil egentligen? Jag känner inte att jag gjort något fel men det känns som hon har nåt emot mig. Jag börjar misstänka att hon inte ville komma ifrån första början men varför i hela friden tackar man då ja?! En av tjejerna i möhippegänget är inne på samma linje, hon arrangerade allt och fick såna vibbar att den här tjejen inte var alltför entusiastisk när hon kontaktade henne. För om man frågar vad nån önskar sig i bröllopspresent och sen kvällen innan bröllopet meddelar att de inte kan komma, brukar man väl ändå redan ha köpt presenten och vill överlämna den senare? Men sju månader senare har vi inte hört ett ljud? Observera nu ordentligt att det här INTE handlar om nån present vi vill ha, det skiter jag i. Det var inte därför vi bjöd dem, de hade varit lika välkomna utan present. Men det var just den lilla detaljen som gör att jag misstänker att de inte tänkt komma från början. Det gör att jag tror att det här med influensan kanske var en nödlögn också för att slippa komma.
Har grubblat och tänkt om det finns nån anledning till att hon inte verkar vilja ha nån kontakt eller varför hon inte verkar vilja vara glad för vår skull men kommer inte fram till nåt. Kan inte begripa detta.
Jag är så besviken och tyvärr ser jag den här vänskapen som avslutad. =( Det är synd, för jag förstår inte varför. Anser också att bollen ligger hos henne, jag har absolut inget intresse av att ta steget och höra av mig något mer.
Suck...