Han gör mig väldigt osäker

Hejsan
vill bara säga en sak, lämna honom, jag vet vad jag talar om! Även om hjärtat gör ordentligt ont så det bästa för din del är att du går ifrån detta föhållande.
Han kommer aldrig att ändra sig...det sitter i ryggmärgen, tyvärr, för hans del...

Bubblanbus:

Tycker du att det är så illa att jag behöver lämna honom?

Jag måste säga att jag håller med Bubblanbus.
Du kommer att göra dig själv en otjänst om du stannar kvar hos en sån man.
Jag är ledsen att säga det men jag har också varit i ett sånt förhållande. Det tog mig väldigt länge att komma ur det, 3,5 år för att vara exakt. Jag intalade mig väldigt länge att han skulle förändras (eller att jag skulle vara den som förändrade honom) men det enda som hände var att jag "förlorade" mig själv på vägen.
Hur ont det än gör så måste man inse att det aldrig kommer att fungera.

Läs ditt inlägg (som f ö är väldigt svårläst eftersom du inte styckeindelat det) som om det var din bästa vän som skrivit det. Hade du tyckt det lät som något bra att bygga vidare på då?

Jag tycker att han, utifrån vad du skriver, visar tydliga tendenser till ett onormalt kontrollbehov (han är svartsjuk, "ger igen" när du inte svarar snabbt nog, passivt aggressiv etc). Att han är från en annan kultur behöver inte ha något med saken att göra öht (idioter och överkontrollerande män finns i alla kulturer), men det i kombination med de beteenden beskriver här ovan gör att alla varningsklockor ringer hos mig...

Alla förhållanden som inte lyfter upp dig och får dig att må bra, ska du undvika...

En person som älskar en och vill en väl - försöker få sin partner att må bra.
Och jag är ledsen, men det låter inte som att han försöker få dig att må bra.

Sen ska jag inte säga att du ska göra slut. Det är inte upp till mig.
Hoppas att du finner din väg, varesig det är med honom eller på ett annat sätt

Får nog inte mer än hålla med de andra. 
Han ger han idag signaler som man ska lyssna till.

Hemskt att säga, men tyvärr finns risken att sådana här signaler
bli "värre" ju närmare varandra man kommer.

För en tid seda var jag i början till ett förhållande. Den killen
var gullig i början, men blev efter ett litet tag mer kontrollerande.
Jag vågde inte chansa och valde att gå en annan väg.

Nej det är inte så illa, för att andra råkat illa ut betyder inte att samma sak kommer hända dig. Men var observant och råka inte glida in i något som du inte tycker är OK, och var medveten om att det kommer kräva arbete från er båda för att det skall bli bra. Om han är värd det och du är beredd att satsa på honom för att få det att funka bör du nu fundera över

Hans beteende är på grund av två saker:
1) han är rädd att förlora dig, eller är rädd för att du skall svika honom som han har råkat ut för tidigare.
2) han har ett dåligt kommunikationsmönster, troligen från sin familj eller från tidigare längre relationer.

Du behöver klargöra är att du inte tänker svika honom och att hans beteende inte är OK och måste ändras för att du skall se en framtid tillsammans.

Om han inte ser problemet eller är beredd att satsa helhjärtat på att lösa det har nog Bubblanbus rätt.

Om ni jobbar på det, gör det lätt för honom att ändra sitt beteende. Ge inte in för sånt du inte tycker är OK (läsa sms eller fråga insinuerande frågor t.ex.) men försök att vara öppen med sådant som du vet annars kan sätta igång hans fantasier om hur du förrår honom. Var öppen för att han skall kunna berätta om sina farhågor (kanske hjälp honom initialt).

Ett konkret exempel:
Om han ställer en insinuerande fråga om det finns snygga killar i din klass, fråga om han är rädd för att du skal träffa någon annan. Om han säger nej fråga varför han frågar och förklara att du tycker det är kränkande. Om han säger ja, försök att få honom att känna trygghet i ert förhållande och vad som skapar det (utan kontroll).

Du (eller om ni väljer att ta hjälp från experthjälp) kommer troligen få leda vägen till en öppen kommunikation och visa var gränser går för vad som är kontroll, oro och omtanke.

Lycka till!

Jag ser inte tydligt vad det är hos honom som är kontrollerande. Kan ni förklara det lite mer specifikt är ni snälla?

Däremot ser jag en stor skillnad mellan honom och andra "kontrollerande" män. Han frågar aldrig ut mig om vad jag gjort eller vad jag ska göra, med vem osv. Han ringer inte heller hela tiden för att se vad jag gör.

Men som jag sa tycker jag det känns konstigt när han "ger igen", och sedan när jag frågar honom om han är arg (vilket ju uppenbarligen var fallet) så kan han inte svara. Hur ska man kunna arbeta med ett förhållande om någon är så?

 

Tack till senaste anonym som gav tips. Jag kommer att testa att använda mig av de tipsen!

När jag läser vad du skriver så ringer alla mina varningsklockor.

Jag var länge i ett förhållande med en kontrollerande man. Det kom mycket gradvis.
Om jag var i ditt ställe och med den erfarenhet jag har skulle jag gå därifrån. Det är inte värt det.

Kontrollerande i den meningen att han genom sitt beteende får dig att må dåligt och bli osäker.

Kontrollerande behöver inte betyda att man måste redogöra för allt man gör eller redovisa vilka man träffar.  
I mitt fall var det en man jag hade känt som vän i många år och jag hade aldrig kunnat föreställa mig vad som väntade. När vi blev tillsammans så lyckades han med små, små medel och under en lång tid att få mig osäker på mig själv. Han ville att jag skulle vara beroende av honom (inte ekonomiskt). 
Det är väldigt svårt att förklara, men så småningom förkom även våld fast inget livshotande eller synligt. Jag kan lova att ingen skulle tro det om honom.