Bröllopsångest...

Varför inte ha ett alkoholfritt bröllop. Er dag ni bestämmer. Det har blivit vanligare att skippa alkoholen helt.

Ett fika bröllop kan ju också vara en idé, där man har en eftermiddagsmottagning med tårta och kaffe, då blir ju aldrig alkoholen någon faktor.

Usch ja, denna alkohol... :S
Vi dividerade också fram och tillbaka hur vi skulle göra med den.. Finns ju faktiskt en hel del alternativ - ett är ju att äta på restaurang och att alla får betala sin dricka själva.
Ett annat är att ha det helt alkoholfritt. Har ni ett förmiddagsbröllop med picknick efteråt så är det ju inte lika naturligt att dricka alkohol som det kanske är på kvällstid.
Vi kommer att ha betalbar efter maten. Vi bjuder på dricka till maten, därefter får de som vill dricka mer lägga en symolisk summa för varje glas alkohol. Alkoholfria alternativ är gratis.

Lycka till!

Min svärmor och hennes man dricker alldeles för mycket och därför för att inte riskera något kommer vi ha en alkoholfri fest. Jag har iofs varit inställd på det i flera år då det dricks, i mitt tycke, alldeles för mycket även i min släkt, och jag vill inte vara i ett sådant umgänge. Blir alkoholfritt bubbel till brudskålen och sen tänkte jag faktiskt bara bjuda på vatten med olika bär som smaksättning i vackra karaffer.

Alkoholfritt!!

Jag tycker ett bröllop med efterföljande fika, bröllopstårta och kaffe, var en bra idé :) Då kan ni, om nu gifter er kyrkligt, säkert få låna församlingshemmet att vara i. Dit kan ni ju då bjuda in er släkt. Middagen efter det kan ni eventuellt äta på restaurang med tex era föräldrar och barn kanske? Efter middagen kanske någon av era föräldrar kan ta hand om barnen och ni, om ni vill, ha en fest med enbart era vänner (ni behöver ju då inte bjuda vännerna på fikat under eftermiddagen). Kvartersgårdar, eller vara hemma hos någon, är ju ett billigt alternativ. Jag vet inte hur ni gör och era vänner, men dricker ni/dom alkohol, så kan ju alla ta med sig vad de vill dricka och ni kan bjuda på lite snittar och snacks :)

Alltså dela upp firandet lite, vilket inte behöver bli dyrt alls och alla får vara med och fira på ett hörn.

Får klura lite hur man ska få till det. Sambon blev helt anti allt i går och hävde ur sig "jag blir illamående bara jag hör orden gifta sig".

Så just nu går jag hemma och gråter typ hela tiden från och till och tycker livet är skit. Vi har knappt pratat med varandra sen han sa det på em i går. Jag kan inget säga utan att bryta i hop. Är ett vrak.

Jag brukar alltid vara den som kommer krypande då jag inte fixar att vara osams. Mår fruktansvärt dåligt och tycker det är lindrigare att krypa. Men inte den här gången. Hur som helst så är det han som hävt ur sig ngt och inte jag. Och varför är det alltid jag som ska "be om ursäkt" ? Visserligen blir jag ett vrak på kuppen men han måste väll också lära sig reda upp sånt han startat...

Får gå med en klump i magen i väntan på vad som komma skall.

Lite sådär var min sambo också när jag förde giftemål på tal i början. För honom var det ett stort steg att ens förlova sig och han hade aldrig tänkt tanken att han någon gång skulle gifta sig. Han tyckte att jag pressade honom när jag pratade om bröllop och det slutade med att jag blev jätteledsen och vi slutade prata. Men sen visade det sig att han trodde att jag hade världens krav på att han skulle göra världens frieri och så, och det var därför han var rädd. Han har haft en svår uppväxt och har svårt att hantera stress och är sjukt konflikträdd. Så vi satte oss ner och pratade igenom det, att det är en viktig grej för mig och att vi kan göra det på ett sätt som gör att vi båda känner oss bekväma.

Har försökt det. Han vet att det är min högsta dröm. Att det inte behöver vara stort utan kan var ngt mindre med dom närmaste. Jag har lagt fram det i flera år nu. Vi har varit förlovade i 10 ½ år och tillsammans i över 12.. Träffades när jag skulle fylla 16, han 18.. var tillsammans ett tag. Sen flyttade jag till Gbg och det var slut i 1½ år. Sen åkte jag hem till han och vi blev tillsammans igen . nu mer är 12 år sedan...

Blir galen. Jag går med på det mesta som han vill, låter han göra saker även om jag kanske inte gillar allt jätte mkt. Tycker då att han kan göra det här för min skull. Han säger att vi alltid ska vara tillsammans och att när barnen flyttat så ska vi göra si och så.

Men du, så här ska det ju inte vara! Oavsett vilken typ av bröllop ni väljer i framtiden bör ni nog i lugn och ro berätta för varandra vad det är som ni tycker är jobbigt. Gör det nu direkt. 

Jag är ingen expert men jag tror att det viktigaste är att komma ihåg varför man vill "ingå äktenskap" med varandra. Sätter det inom citationstecken eftersom "gifta sig" för vissa ofta handlar mer om att ha ett kul bröllop under dag av sitt liv, inte även om resten av livet. Om han verkligen inte fixar ett stort bröllop av olika anledningar får du nog acceptera ett litet och göra det så härligt och fint som det bara går. Keep your eye on the prize, liksom, dvs att faktiskt få vara gifta med varandra. 

Det mesta brukar lösa sig fint om man ger det lite tid. Strunta i alla konkreta saker runt själva bröllopet och prata förutsättningslöst. Hur ser han på det/du på det? Om ALLT var möjligt hur skulle er drömvigsel se ut då? Om ni var ekonomiskt oberoende och allsmäktiga skulle ni kanske komma fram till en helt annan typ av vigsel som faktiskt går att genomföra i verkligheten också bara det att ni ännu inte har tänkt i de banorna. Flummigt? Säkert, men det funkar! 

Kram och lycka till! 

I går kväll stod jag inte ut med tystnaden längre. Kröp upp i hans knä och frågade varför det alltid var jag som fick komma krypande. Varför inte han kunde göra det ngn gång. Som tex kvällen innan när jag grät mig till sömns. Han sa att det var för att när jag var ledsen så kunde han inte säga nej till ngt. Han han gav vika. Fast jag tyckte nog att en kram när ngn är ledsen inte hade ngt med att ge vika att göra. Snarare att visa omtanke.. Han erkände att han inte hade tänkt på det på det viset...

Jag sa även att han tycker att jag är envis, men jag påtalade att han är ännu mer envis. För att om jag tycker /vill ngt så kan jag fortfarande kompromissa fram till en lösning medans han säger nej. Har han bestämt sig så har han. Sa att jag tror att han har en bild över hur ett bröllop ska gå till. Påpekade att bara för att typ alla väljer att göra på ett sätt så innebär det inte att alla måste göra lika.

Tex om man väljer borgerlig vigsel istället så behöver man inte säga efter vigselförättaren. Man behöver inte säga ngt personligt till varandra heller.

Man behöver inte vara på rådhuset utan kan gifta sig på ngt annat ställe....

Man behöver inte ha en vanlig fest efteråt men om man vill ha det så kan man innan göra klart att man inte vill vara med om några pinsamma lekar.... Att vi skippar bröllopsvalsen. Att vi vill att det är en "vanlig fest" helt enkelt.

Vet att sambon inte vill stå i centrum och skämmas ut m.m

Jag sa att jag kan planera allt. Tillfråga honom om det är ok.... Försöka göra det så billigt som möjligt.. Han lät inte alls omöjlig. Jag sa att min dröm var en annan men att jag tycker att den här lösningen skulle var helt ok... Har redan börjat planera i tanken..... Nu är frågan bara: Vart gifter vi oss?

Finns ett underbart ställe som är fullt med vitsippor där folk brukar gifta sig. Men en kusin har gift sig där och en annan ska göra det nästa år. Svårt ! Lite svårt att vara ute också. Väldigt väderberoende....

Förhandling pågår.....

 

Jag har börjat fundera på om jag kanske kan nöja mig med vigsel på rådhuset (föräldrar och närmsta vännen med) med middag på resturang efter. I så fall funderar vi på att slå till redan den 1/6 i sommar.....

 

Känns det som en kompromiss ni båda kan vara nöjda med? Både för dagen med även i framtiden? Känns det okej för dig att er bröllopsdag blir så, även när du tänker tillbaka på den om 10år?

Isåfall är det ju bara att tuta och köra :)

Låter som vi hade tänkt vårt bröllop först, men det växte och växte under planeringen. Nu, i efterhand, så är maken (som absolut bara ville få det "överstökat" ensamma i kommunhuset) väldigt glad över vi inte valde hans alternativ :P

Ja alltså. I vilket fall så kommer det inte bli som jag drömt om. Och jag har förlikat mig med tanken. Grejjen är att sambon har en speciell släkt och jag känner också att det ligger som en klump i magen. Så ju mer jag funderat på det under dagen desto mer ok känns det. Jag har kommit till inskiten att jag vill gifta mig mer än vad jag numer vill ha bröllopet. Fast klänningen vill jag fortfarande ha

Ska prata med sambon i kväll när barnen ligger. Får se vad beslutet blir. I så fall är det bara 4½ månad kvar. Dags att göra en kina beställning

Vi gifter oss 1.6 borgerligt utan någon med oss.. Bara för att det blir enklast så, dethär med släkt är verkligen inte det lättaste-det har jag erfarit många gånger. igen av oss är heller den typen som vill sitta vid honörsbord och ha 150 gäster stirrande på oss, och desutom en massa sånt folk därbland som vi inte vill se...
Samt att det blir så hiskeligt dyrt, vi har annat att sätta pengarna nu med bostadsköp osv... Eller nåja borgerligt blev det av den anledningen att tron är svag,  inte för att vi vill göra det i hemlighet..
Man kan ju faktist ha en vigsel i kyrkan fast man bara har vittnen med sig! Har hört om sådana som gjort det också.

Mne i övrigt kör vi fullt ut-min klänning kan du ju spana in i kina-klänningstråden och M2B har frack.
Sen sticker vi på en fotosession med profsfotograf och till sist en middag. det känns som en perfekt lösning för oss.

Har redan kikat på din klänning och tycker den är helt underbar. Har också hittat en men undrar om den är "too much" för rådhuset'?? funderar.... Din är lite mer stämningsfull på ngt sett. Men skulle inte passa mig... Får se hur det blir i slutändan

ja tycker nog min är lite too much , MEN jag tänkte bara gifta mig en gång å då ska jag ha den klänning jag vill ha.typ. Jag är å andra sidan en riktig klänningsfreak och har ett stort lager av fest-klänningar sedan tidigare så mitt val var självklart

Tror nog typerna vid rådhuset är vana att se det mesta-allt från t-shirts till gräddbakelser;) Så för deras skull behöver man varken klä upp eller ner sig.
Man klar ju upp sig för sin egen skull!

Lycka till i planringen o jag hoppas ni kommer fram till en lösnign som passar er båda