Jag tror hon kommer ta med sig barnet i alla fall

Som trebarnsmamma kan jag säga att jag kan tycka det är rätt mysigt med barnfria tillställningar. Skulle jag vara bjuden på fest/bröllop som är barnfritt och någon har barn med sig skulle jag inte bli irriterad för att jag fixat barnvakt, utan möjligvis bli irriterad på föräldern om barnet stör.

Så jag håller med ovanstående, prata med henne! Och jag tänker att om hon är lättstött är det nog vettigt att se till att du inte är stressad över detta när du pratar med henne. Det kan ju vara så att det finns anledning till att hon inte vill/kan lämna barnet, eller inte riktigt tänkt på hur kvällen kommer bli.

Hoppas det blir bra!

Nu pratade jag med henne igår om det här med barnvakt och hon är fortfarande inställd på att hon ska ta med sig barnet.

Det kom upp i samband med att vi pratade om att gå ut och äta på resturang och då sa hon att hon inte kan ta med lille xx någonstans just nu då han är inne i en så jobbig period och inte kan sitta still mer än 10 minuter. Då sa jag (dum som jag var)  något i stil med att "Oj hur kommer det att gå på bröllopet?" och fick till svar att det är ju flera månader tills dess och då är det säkert annorlunda. Jag skyndade mig (när jag kom ihåg rådet som jag fått här) att säga att "det blir säkert bra om han är hos morförädrarna och att det måste vara skönt med lite barnfritt, nu när han är så intensiv" Men då fick jag till svar att han inte är van att vara hos någon annan och att hon och hennes man kunde turas om på festen att vara uppe att gå med honom.

Men jag vill inte alls ha det så!!! Det känns ju fel på alla sätt och vis, särskilt mot alla de vänner vi har med barn i samma ålder som har rest jättelångt och ändå fixat barnvakt (den här personen bor i samma stad som bröllopet är) Dessutom vet vi inte vem vi skulle placera brevid henne och hennes väldigt söta, men trots allt hemskt trotsiga och skrikiga barn, det blir ju lite till av ett straff att sitta där, eller?

Hur ska jag nu säga det till henne på ett bra, pedagogiskt och framför allt tydligt sätt? (hon har ju tydligen inte fattat det som står i inbjudan inberäknar hennes barn)

Ps jag vet att jag var dum som inte tog tillfället i akt att understryka att bara ammande barn får vara med (men då hade hon säkert sagt att hon minsann fortfarande ammar honom ibland) men jag är som sagt lite konflikträdd och samtidigt ville jag så gärna att hon ska komma på festen (då hon står familjen nära) åtminstone en stund.

Så frågan är alltså inte hur jag borde ha gjort utan hur jag kan göra nu. Tack på förhand!

Förstår dig, men om det är flera månader kvar kanske hon kan börja vänja barnet att vara med mor-farföräldrarna, det borde gå om det är månader kvar att öva på

Jag hade ringt upp och sagt nåt i stil med att "Jag tänkte på vårt samtal igår, och det slog mig nu att du kanske missuppfattat vår inbjudan" och sedan förklarat att ni inte vill ha några barn alls där, undantaget ammande spädbarn (vilket jag tycker du kan trycka extra på, eftersom hon väljer att tolka det lite väl fritt). Egentligen behöver ni inte förklara varför det är barnfritt tycker jag, men hon verkar ju lite trögtänkt och egoistisk... säg att ni har nekat alla andra barn att vara med och att lokalen och festen inte är barnvänlig, och att ni tyvärr inte kan göra undantag för henne.

Håller fullkommligt med Dejli. Ring upp och förklara att ni inte vill ha några barn där alls. Nu låter det här taskigt mot mamman, men det är INTE DITT problem att mamman inte vill lämna bort barnet till släktingar några timmar en kväll. Även om det är din vän så gör INTE hennes problem till ditt. Det är ett barnfritt bröllop, du behöver inte försöka lösa problemet med vart hennes barn ska vara under de timmar middagen pågår. Förklara bara vänligt att bröllopet är barnfritt med undantag för ammande spädisar, så tyvärr kan inte hennes barn följa med. Du kan också ta upp att du pratat med andra gäster som har barn och att ingen annan ska ta med sina barn heller.

Om hon mot förmodan ändå tar med sig barnet så placera dem längst bort brevid varandra på änden av bordet. (Om bordet inte är runt vill säga).

Ja, jag får väl på något vis säga det till henne att det kan vara en god ide att börja öva (men jag tror nog att det är HON som mest behöver vänja sig vid det) alternativ är väl kanske att hon och hennes man turas om så att den ene går på vigseln och den andra på middagen, även om det förstås vore roligast om bägge är med.Jo, det lutar nog åt att jag får försöka vara lite mer rak. Jag önskar bara att jag inte hade så väldigt svårt att ta i konflikter. Och lite önskar jag förstås att hon hade kunnat tänka själv... Men men

Tack för era svar!

Absolut! Problemet är ju att där hade jag tänkt att placera ett par gäster med ammande riktigt små bebisar (runt 3-4 månader bara) och de (ffa. bebisarna) kanske blir rätt så störda av en gallskrikande nästan två-åring, eller?

Om du är konflikträdd så skulle jag nog ha smsat först och skrivit något i stil med det Dejli skrev "Tänkte på vårt samtal igår och det verkar som att ni missuppfattat inbjudan...", och i slutet av meddelandet lagt till "ringer dig ikväll efter jobbet". Och när du ringer henne på kvällen så kan du inleda samtalet med "Hoppas du inte tog illa upp av meddelandet, men precis som vi skrev i inbjudan så är bröllopet barnfritt...." Och påpeka att de andra föräldrarna inte heller tar med sina barn och att det inte blir så kul för barnet som inte kommer få så mycket uppmärksamhet etc.

Ja, det kan vara en bra medelväg!

Hon är väldigt bra på att argumentera för sig så jag tror dessvärre inte att det är någon ide att försöka förklara varför (hon kommer bara hitta fiffiga motargument, typ att det säkert inte stör de andra föräldrarna eller att de kan smyga iväg eller vad vet jag. Inte för att hon är elak eller så utan dels för att hon bara är sån som person som alltid ska argumentera emot allt man säger och för att jag tror verkligen hon har vara svårt att vara ifrån sitt barn) Men jag tror på det där med att skicka ett sms och sedan ringa och bara säga att tyvärr har vi sagt att det inte kan vara några barn på bröllopet.

Jag misstänker att hon kommer säga att varken hon eller hennes man inte kommer i så fall, vilket kommer göra mig jätteledsen förstås, men jag inser nu att jag får nog vara beredd på att ta det.

Tack igen!

Finns det förresten ingen möjlighet att prata med barnets pappa om saken? Han kanske inte alls tycker det är ett problem, och isf kan ta den konflikten med sin fru/sambo om det är så att hon är helt oresonlig? Eller ni kanske inte känner honom så väl att du tycker det känns ok att gå via honom?

Nja, det skulle tyvärr kännas lite som att gå bakom hennes rygg eftersom det är hon och jag som främst känner varrandra. Jag tror också han är medveten om hur svårt hon har att lämna honom. Jag är faktiskt osäker på ens om hon skulle låta honom ta hand om honom själv flera timmar. Annars var iden bra.

Jag hoppas någonstans att de ska kunna hitta en bra lösning och komma i alla fall en liten stund. Men men, vad gör man?

NEJ! Ni skrev på inbjudan att inget barn får komma utom de ammande. Det ska respekteras av alla tycker jag. Och du borde inte alls se mellan fingrarna bara för att hon är lättstött. Prata med henne och säg att du inte kan ha barn på bröllopet som inte ammar och att om morföräldrarna passar hennes andra barn så borde även minstingen vara trygg hos dem. Blir hon arg, så säg bara "nej, det går inte och vi vill inte ha det så".

Problemet var väl lite att hon anser att han är ett "ammande barn" eftersom hon ammar honom då och då fortfarande, och inte vill inse vad tanken bakom uttrycket är... själv tycker jag ju att "ammande" innebär spädbarn i helammande ålder, och att det då även är okej med flaskmatade barn i motsvarande ålder. Så jag tror det är bättre att trycka på uttrycket "spädbarn" istället för "ammande" eftersom hon redan valt att tolka in sitt barn bland de ammande...

Jag håller med. Det är ER stora dag, det är ni som skriver villkoren för denna dag och som gäst är brudparets önskemål något som ska respekteras. Givetvis kan en dialog hållas men i det här fallet så tycker jag att du har varit tydlig nog. Men var tydlig en gång till, säg att ni inte vill ha barn med men att ni gör ett undantag för små ammande spädbarn.
Stå på dig! Det är er dag. Kompromissa inte på det.

Prata med henne igen. Unge SKA INTE springa och skrika och störa ert bröllop. INTE okej. Jag hade blivit vansinnig.

men vilken människa!!!! kan hon inte respektera att ni vill ha barnfritt så kan hon gott stanna hemma...hade jag sagt. vi ska okså ha barnfritt så jag förstår dig.

ammande barn betyder sådana små som bara äter bröstmjölk som näring, inte barn som kan äta vanlig mat!!! det är inte direkt som om barnet svälter hos morföräldrarna den tiden! hon ska respektera ert beslut!

Vi har själva 2 barn och nr 3 på väg och jag kommer nog vara relativt nyförlöst till ett bröllop vi ska på till sommaren, dom har inte heller barn inbjudna så gossarna kommer vara hos mina päron och den lill* får vi väl ta med gissar jag på! (det hade dock varit enklare/skönare att inte ha några barn med sig på en sådan tillställning men spädbarn går ju inte lika lätt att lämna bort)