Tvivel, hur ska jag stötta ?

Om jag generaliserar nu, det här är inte alls säkert att det gäller dig och erat förhållande, jag har för lite information för att kunna uttala mig om det...
Men ändå...

Många av oss tjejer behöver bekräftelse, mycket mer än vad våra pojkvänner, sambos, makar förstår.
Och det kan vara så att ditt behov av att gå vidare i relationen och få en ring på fingret bottnar i ett sånt bekräftelse / trygghets-behov.
Men att i hans fall så känns det som att du försöker "ringmärka" honom och låsa honom. Han är kanske inte mogen för att ta det ansvaret.

Skulle du klara av att ta ett steg tillbaka ett tag och låta honom få tillbaka lite av sin trygghet och säkerhet? Det kan faktiskt vara som så att han vill fria själv. Men att du inte ger honom en möjlighet till det.
Men sen är det så att alla vill inte förlova sig eller gifta sig. Och då får man ju välja om det är viktigare än den person man är tillsammans med. Alltså - älskar du honom tillräckligt för att satsa på ert förhållande som det är nu? Utan garantier för att ni kommer att ta nästa steg i förhållandet. Eller är förlovningen och giftemålet det som är viktigast för dig?
Om du driver igenom något som han är emot så är chansen stor att ni kommer att separera efter ett tag. Tyvärr, statistiken talar sitt tydliga språk här...
Om det är viktigare för dig att genomföra förlovning och giftemål, då kanske du ska satsa på en annan kille?

Jag kan av egen erfarenhet säga att en ring på fingret gör inte förhållandet bättre och mer stabilt. Och det är ingen garanti för att det håller.

Om han tycker att du är "besatt" av förlovning så kan du ju motbevisa honom genom att släppa det ett tag. Du kan prata med vänner, eller oss här på BT om du känner att du inte kan släppa det helt. Men försök sätt upp mål för dig själv att "jag ska inte nämna förlovning på 1 månad" (eller vad du nu kan sätta för mål) och se hur det påverkar ert förhållande.
Har ni bra annars så är det ju värt att kämpa för.
Det är svårt att ge råd när man inte vet hela situationen. Och inte känner personerna.
Men vissa killar är livrädda för prat om förlovning, barn mm dom ser det som slutet på sitt liv medans vi ser det som början på vårt... Är han en sån så bör du verkligen välja dina tillfällen och kanske linda in det så det kommer som en tillfällighet. Och väldigt väldigt sällan. Nästan så det låter som att idéeerna kommer från honom 

Hoppas du förstår hur jag menar.
Lycka till hur du än gör

Fårstår precis hur du menar! 

Chicita skrev 2011-10-11 10:56:18 följande:

Om jag generaliserar nu, det här är inte alls säkert att det gäller dig och erat förhållande, jag har för lite information för att kunna uttala mig om det...
Men ändå...

Många av oss tjejer behöver bekräftelse, mycket mer än vad våra pojkvänner, sambos, makar förstår.
Och det kan vara så att ditt behov av att gå vidare i relationen och få en ring på fingret bottnar i ett sånt bekräftelse / trygghets-behov.
Men att i hans fall så känns det som att du försöker "ringmärka" honom och låsa honom. Han är kanske inte mogen för att ta det ansvaret.

Skulle du klara av att ta ett steg tillbaka ett tag och låta honom få tillbaka lite av sin trygghet och säkerhet? Det kan faktiskt vara som så att han vill fria själv. Men att du inte ger honom en möjlighet till det.
Men sen är det så att alla vill inte förlova sig eller gifta sig. Och då får man ju välja om det är viktigare än den person man är tillsammans med. Alltså - älskar du honom tillräckligt för att satsa på ert förhållande som det är nu? Utan garantier för att ni kommer att ta nästa steg i förhållandet. Eller är förlovningen och giftemålet det som är viktigast för dig?
Om du driver igenom något som han är emot så är chansen stor att ni kommer att separera efter ett tag. Tyvärr, statistiken talar sitt tydliga språk här...
Om det är viktigare för dig att genomföra förlovning och giftemål, då kanske du ska satsa på en annan kille?

Jag kan av egen erfarenhet säga att en ring på fingret gör inte förhållandet bättre och mer stabilt. Och det är ingen garanti för att det håller.

Om han tycker att du är "besatt" av förlovning så kan du ju motbevisa honom genom att släppa det ett tag. Du kan prata med vänner, eller oss här på BT om du känner att du inte kan släppa det helt. Men försök sätt upp mål för dig själv att "jag ska inte nämna förlovning på 1 månad" (eller vad du nu kan sätta för mål) och se hur det påverkar ert förhållande.
Har ni bra annars så är det ju värt att kämpa för.
Det är svårt att ge råd när man inte vet hela situationen. Och inte känner personerna.
Men vissa killar är livrädda för prat om förlovning, barn mm dom ser det som slutet på sitt liv medans vi ser det som början på vårt... Är han en sån så bör du verkligen välja dina tillfällen och kanske linda in det så det kommer som en tillfällighet. Och väldigt väldigt sällan. Nästan så det låter som att idéeerna kommer från honom 

Hoppas du förstår hur jag menar.
Lycka till hur du än gör

Om du fortfarande pluggar och bor hemma så är det nog bra att ta det i den ordning som han föreslår...
Flytta hemifrån. Varför inte flytta ihop med en tjejkompis och dela lägenhet (och kostnader givetvis  ) med henne ett tag?
Det är ett stort steg bara att flytta hemifrån, och om du inte har bott någon annan stans än hemma tidigare så kan en sån enkel grej som att flytta ihop direkt med din kille, vara det som får er att separera...
Det är en så stor omställning  och man förändras lite som person när man flyttar och får ett eget boende och en annan sorts ansvar, även om man tar stort ansvar hemma redan.

Jag tror att jag har gått igeom 10 killar som jag trott varit den som "det skulle hålla för alltid med" men uppenbarligen så har det ju inte gjort det eftersom jag inte är tillsammans med dom i dag 

Just åren där man slutar gymnasiet och ska ut i arbetslivet / plugga vidare på högskolan. Så händer så otroligt mycket i ens eget liv att det kan vara svårt att ta hänsyn till någon annans oavsett hur mycket man älskar denne.
Jag säger inte att du ska ge upp, eller göra slut. Absolut inte.
Kärleken är värd att kämpa för oavsett om man är 15 eller 95.

Satsa tid på att jobba på erat förhållande. Men prova på att bo själv eller i alla fall med en vän, först innan du flyttar ihop med din kille. Om inte annat så kan det vara bra att se hur han klarar av att sköta en lägenhet  
Annars kanske du står där med städning och allt sen om han bara vill ha en annan mamma som tar hand om honom.

Ta det lugnt med förlovningspratet. Om ni är ämnade för varandra så har ni hela livet på er att förlova er och gifta er mm.
Varför inte sprida ut godsakerna...
Studenten är stort. Det är en stor händelse i livet... Varför förminska den genom att få igenom förlovningen först. Det innebär ju bara att både förlovningen och studenten kommer lite i andra hand eftersom dom överskuggar varandra.
Tänk på det som en riktigt god karamell... Sån där man suger på jättelänge och även om den är riktigt god hela tiden, så är det först när man kommer till slutet och in emot kärnan som den blir otroligt god. Så är det när man sparar på stora livshändelser. Dom blir så mycket bättre än om man hastar igenom dom. 

Ska försöka 

Det där med att flytta hemifrån, saken är den att ingen jag känner ska flytta dit jag bor/ska flytta härifrån och själv vet jag heller inte vad jag ska läsa så det är ju ett enda stort frågetecken fram tills att jag har bestämt mig för att läsa eller jobba. 

Förstår precis vad du menar med att det händer mycket saker när man är i min ålder, man vill så mycket man har så begränsade tillgångar med så det blir bara jobbigt alltsammans! 

Det är ju så livet är överhuvudtaget, käftsmällar, i princip hela livet. Bara olika mycket i olika åldrar/stadier... 
Behöver hitta mig en storlek på studentmössa nu så lite fokus på annat blir det allt  

TS, min känsla när jag läser det du skriver är tyvärr att han bara är tillsammans med dig tills något bättre dyker upp...

De män jag mött under de 15 år jag dejtat har alla visat samma mönster: De går hellre på glödande kol än tar steget och gör slut.

Istället kommer de med en massa diffusa undanflykter till varför de inte vill ta relationen till nästa nivå. Du skriver själv att det inte känns som att han vill ha dig kvar. Håll kvar den känslan en stund och fundera på om DU vill vara ihop med någon som inte klarar av att bevisa att han älskar dig?

MItt bästa råd är att ta hjälp utifrån, från en proffesionell person. Det är värt pengarna, jag lovar! Eftersom du uppenberligen inte delar hans tvivel, så är det svårt för dig att stötta honom, tror jag. Och att du ska försöka bevisa att du duger blir ju inte bra för dig i längden. Du ska inte behöva bevisa att du är värd att älskas och satsat på.

Ta hjälp! Och hur det än slutar, så önskar jag dig stort lycka till från botten av mitt hjärta!

Jag måste säga att jag också tycker att det är en bra idé att bo själva lite först, varesig det nu blir ett halvår eller mer. Man lär känna sig själv väldigt bra när man bor själv och på så sätt blir det också enklare att veta vad man vill, jag tänker både på dig och honom, eftersom det var så han uttryckte sig.

När man är i den åldern är det nästan bäst att inte försöka planera allt för mycket på en gång, man blir bara besviken när det inte blir som man tänkt, det vet jag av egen erfarenhet :) Av det du har skrivit verkar det som att du är ganska lika mig, vill gärna ha hela livet planerat igår ;) Men tro mig, det bästa är att lära sig släppa det kontrollbehovet!

Även om det är svårt är det bästa att försöka ta en sak i taget, fokusera på studenten först, sedan på att hitta en egen lägenhet och jobb/vidareutbildning. Arbeta med relationen under tiden och på ett eller annat sätt kommer allt att lösa sig!

Lycka till!