Vågar inte lämna
Jag har en väldigt strulig relation som redan från början inte kändes bra. Vi blev med barn snabbt och nu under graviditeten har jag valt att flytta ifrån honom. Jag vet inte om jag vill säga att det är något "fel" på honom, mest kanske bara att vi inte går ihop. Jag är en kämpe - vill jag något så tar jag mig för det. Han nöjer sig och strävar inte efter något. Har inga mål. Flyter mest med, vilket jag finner oerhört oattraktivt. Vi bråkade en hel del redan från början och bråken tog liksom aldrig slut. Flyttade ifrån honom för att jag kände mig osäker på honom och inte visste vad jag ville. Eftersom han "nöjer" sig så menar han på att han vill inget annat än å va med mig, att han är helt säker, men jag vet inte.
Kan man hitta känslor? Vi träffades förra året och visst, ibland pirrar det i magen men oftast stör och irriterar jag mig på honom. Kan känslor växa fram? Ska man vara med någon även om det känns bara halvbra eller är det inte värt att gå in i det då?
Jag lider så fruktansvärt mycket av att vara ensam och tycker det är skitjobbigt så nu när jag bor ensam så tror jag mest att jag mår dåligt på grund av att jag är själv, inte att jag är utan honom.
Men nu när vi varit ifrån varandra ett tag så känns det som att han kommer längre och längre ifrån mig. Han säger att han älskar mig och vill vara med mig men jag upplever att han helt slutat kämpa. Det ger mig panik! Det känns som att jag aldrig kommer hitta en annan kille så jag är rädd för att gå tillbaka till honom av den anledningen. Jag vet inte om jag är kär men får panik av bara tanken på att han ska hitta någon annan och jag förblir ensam.
Är det värt att stanna kvar/gå tillbaka?