Har ni nåt speciellt minne från er dag?

Att vi fick en stund helt ensamma.

Först var det vigsel och efter den åkte vi iväg för fotografering. Den gick lite snabbare än planerat, så vi åkte hem till vår lägenhet en stund. Bara jag och min make. Vi var hemma helt ensamma ca 40 min innan vi åkte vidare till festlokalen och alla gäster.

Det var helt underbart. Vi satt och pratade om vigseln och allt möjligt. Pusta ut, hämta andan och sedan körde vi stenhårt igen! :P

låter underbart! :)

För min del var det allt fint från mina nära vänner, tex en film om min möhippa och ett tal från två mycket nära vänner.... Sen släppte vi iväg thailändska rislyktor (khom loy) och det blev så himla fint! Det var väldigt mycket fint....tiden från porträttfotograferingen och till festlokalen där jag och min man satt och njöt av varandra i bilen var också toppen:) Men hur ska man välja? Vet inte hur många gånger vi sagt efteråt att vi vill återuppleva hela dagen igen!

nä, egentligen är det väl omöjligt att välja ut en sak. För oss var allt också helt fantastiskt underbart. Alla tal som jag grät mig igenom, bandet som spelade, alla nöjda gäster etc etc etc... Kan fortsätta länge, men just den dät WOW-känslan jag fick när jag fick se alla där, för bara vår skull. Alla bästa människor på ett och samma ställe.. Det var nåt speciellt med det.. :)

Låter som ni haft en underbar dag förresten!!

Det var verkligen en toppendag :) wow för mig var nog när min man blev alldeles tårögd och tjock i halsen under vigseln när det var hans tur att prata samtidigt hör jag hur alla mina tre tärnor gråter bakom mig..,då grät jag ännu mer (blödig som jag är grät jag mycket den dagen...men av lycka då!) och talet från två av mina närmsta kompisar som de höll tillsammanas trots att dom inte kände varandra innan möhippan var också wow!

Sajo1981: hur gjorde ni med rislyktorna? Hade ni en till varje gäst eller ett par stycken bara? Vem släppte upp dem? Tog det lång tid? Fick alla gå ut under tiden? Snälla berätta, tror att vi köpt för många lyktor och att genomförandet kan bli svårt!

För min del så minns jag bäst känslan när vi står hand i hand och väntar på att gå in tillsammans. Vi hade gjort oss i ordning på olika håll och träffades en liten stund innan. Det var så härligt!
Dessutom kom jag på att jag hade glömt att lära mig mina löften utantill som jag skrev minst en månad i förväg. Mannen som hittade på sina medan han bytte om kunde så klart dem. Jag fick improvisera - med lite skratt.

En sak till var ett tal från en person som jag inte hade trott skulle säga något. Det var jättefint och väldigt speciellt för mig då han vågade prata om min pappa som är död. 

En pussig stund mitt i fotograferingen då tiden "stod still" :) Enda gången under hela bröllopsdagen då det inte hände så mycket att jag blev yr ;P En härlig stund då allt bara kändes rätt. När vår ett och ett halvtåriga son rullade in på cykel i kyrkgången med vigselringen och vinkade hela vägen. Så gulligt så det nästan gjorde ont i hjärtat! När jag överraskningssjöng Perhaps, perhaps, perhaps för min man på bröllopsfesten. Hans reaktion var helt obetalbar :)

Jag sjöng för min man i kyrkan. Min bror som skulle kompa såg plötsligt väldigt förvirrad ut och konstaterade lite halvhögt, lagom för att församlingen skulle höra, att vi hade förväxlat våra papper. Då upptäckte jag att jag stod med noterna i handen och brorsan med texten i notstället. Hela kyrkan började fnissa och jag som var lite nervös blev plötsligt lugn.

Ett annat speciellt minne var att min bror sjöng "Beautiful dawn" som överraskning för oss på festen. Det var helt grymt vackert. En stund senare skulle min man hålla tal. Det slutade med att också han sjöng, den här gången en av de låtar han precis skrivit när vi blev ihop fast den här gången med lite annorlunda text. 

Vi sjunger en del i min familj tror jag
 

min man är född i thailand så hans mamma åkte dit och köpte en herrans massa lyktor så vi hade till allihop=) det tar lite tid eftr att man tänt dem tills de är varma nog så de kan lyfta, jag och min man släppte upp första lyktan sen släppte alla andra som ville ha upp efter det, min svärmor och hennes systrar hade lite extra koll och gick runt och hjälpte folk för man måste hålla dom rakt och få upp lampan annars fattar allt eld på dem, vet inte hur lång tid det tog men det blev fantastiskt mysigt och fint, alla sa att dom tyckte det var ett jätte fint inslag=) vi hade dessutom turen att det hade kommit ett litet regn precis innan så det var blött ute (inte så stor brandrisk) men ändå var det uppehåll när vi var ute=)