Kyrkligt eller borgerligt - hur gör ni andra agnostiker?
Hej!
(En agnostiker är en person som tror på NÅGOT - en positiv stark gudomlig kraft som vakar över oss, en mening med livet och universum eller ett syfte med livet i stort - men som inte tillkänner sig till någon av de etablerade religionerna. Som tror på en Gud, men som inte tycker att Bibeln/Koranen/Torarullarna är rätt sätt att finna Gud.)
Jag antar att jag inte är den enda agnostikern som går i giftastankar. hur tänker ni andra i valen mellan kyrkligt och borgerligt?
Jag hade gärna gift mig med religiösa förtecken - att ceremonin kännetecknar ett godkännande från högre makter, tal om att kärleken är livets mening och tjänar ett högre syfte, omnämnande av det välvilliga universum/den goda kraften/den heliga medmänskligheten - men de bibelcitat jag hittar passar mig helt enket inte. ("därför ska en man lämna sin far och sin mor och leva med sin hustru och de tu ska bliva ett" "till man och kvinna skapade han dem" "lev ditt liv genom Herren" "knäböj och prisa Gud" etc. Psalmerna ska vi knappt prata om)
En vanlig borgerlig ceremoni känns så platt - och så kort - och så futtig utan de här storslagna religiösa inslagen. Ett giftermål ÄR ju stort, men det känns inte så stort när ceremonin tar 4 minuter, och som i stort bara består av frågan "Vill ni gifta er? Ja, men då är ni gifta nu."
Jag vill ha en religiös cermemoni - men ingen av de etablirade religionerna! Hur löser man detta? *kliar mig i huvvet*