Kyrkligt eller borgerligt - hur gör ni andra agnostiker?

Jag tolkar i och för sig inte agnostiker som du tolkar det. Agnostiker är väl en person som anser att man inte kan veta om gud finns eller inte. Själv definierar jag mig som ateist så för mig var det självklart att inte gifta mig i kyrkan.

Men hur som helst så skulle jag i din situation välja en borgerlig vigselakt. Då kan du skapa vilka cermonier som helst. Det du måste ha med är den korta eller långa versionen av den borgerliga vigseln. Vi valde den korta versionen och byggde på med musikstycken, diktläsning och flera solosånger och sedan höll vigselförrättare ett tal till oss. Du kan ju göra motsvarande men bygga upp det på en cermoniellt text (bara man har med frasen där man svarar Ja) som ni själva utformar.

Jag brukar se mig själv som agnostiker. Min blivande är dock ateist ut i fingerspetsarna  Jag tror på en mening med livet, ett större väsen som finns inom oss människor, men inte direkt på en GUD... 
Vi kommer som du säkert vet att ha en borgerlig vigsel. Vi kommer att ha med en el. två solosånger som är vi & står för vår kärlek. Sen kommer vigselförrättaren läsa ett fint stycke, som beskriver kärlek & samhörigheten mellan två älskande. Tror att det kommer bli jätte fint!
Ni kan ju som sagt välja ganska fritt vad er VF ska säga & läsa. Så börja googla/ läsa böcker & se om du hittar något fint som ni vill ha sagt under ceremonin  Mitt lilla tips

Nej, det är väl den formella definitionen av agnostiker a-gnosi betyder ju att inte veta.

Vi är båda agnostiker, men han lutar mer åt "förmodligen inte" medan jag periodvis i livte har varit troende och lutar mer åt "kanske". För oss var det långt ifrån självklart att välja kyrklig vigsel och dra in Gud och kyrkan i vårt privatliv liksom. Men efter att ha funderat igenom det noga kom vi fram till att det ändå kändes tillräckligt ok.

En bidragande orsak var att jag känner ett flertal kloka och bra präster, och hade i synnerhet en av dem i åtanke. En stark, klok och varm person med stark integritet och värderingar som vi båda delar. Jag vet ju också att Svenska kyrkan tillåter en ganska stor variation i åsikter bland sina präster och att det är långt ifrån alla jag sympatiserar med, och det var lite viktigt för mig att veta att prästen har ungefär samma syn på äktenskap som jag/vi.

Sen är det väl så att domare inte längre har vigselrätt (annars kände vi en trevlig domare också ) utan det är mestadels politiker som är vigselförrättare, och jag har väldigt dåliga erfarenheter av politiker!

Postade lite för snabbt där!

Det finns naturligtvis fantastiska borgerliga vigselförrättare. Men det blir ändå lite av ett lotteri när man sitter med listan (i Stockholm är det vad jag förstår en ganska lång lista man kan välja från) och inte har en aning om vilka personerna är. Så jag menar alltså att det kändes tryggt att det var någon jag kände. Hade vi känt en lika klok och bra borgerlig vigselförrättare hade vi säkert valt det istället.

Nationalencyklopedins Ordbok (NEO) definierar agnosticism som en "filosofisk riktning som förnekar att kunskap om tillvarons yttersta grunder är möjlig".

Vår vigselförrättare är dommare (en barndomsvän till mig). De har ju inte längre per automatik vigselrätt men han har ju vigt en massa par medan han var dommare och fick sin ansökan om att vara vigselförrättare beviljad när han ansökte om det nu i år. Så nu har han förordnande i 3 år. Så om man känner en dommare kan nog han få en ansökan beviljad.

Väljer du en borgerlig vigsel så kan du ju skriva texter som har precis den innnebörden som du vill ha, eller leta upp något som någon annan redan har skrivit. Det måste inte bli platt, kort och tråkigt för att det inte är i kyrkan!

Till ClaraH;
Just en domare är vad vi helst skulle vilja ha som vf. 
Var i landet finns han & har du lust att dela med dig av kontaktdetaljer?

Vi vigdes borgerligt av Susiette Demant för en vecka sedan och det var så personligt och vackert. Inte kort eller platt och det handlade väldigt mycket om oss. Hon var helt fantastisk och fick oss att känna oss viktigast och att hon verkligen känner oss, även fast hon inte gör det:)

Okej, det verkar som jag missuppfattat begreppet agnostesi. Det var så jag fick det förklarat för mig för många år sedan, jag har egentligen aldrig kollat upp det. Men 'att inte veta säkert' kännetecknar ju oxå min inställning så helt fel ute kanske jag ändå inte är.

Jag vet att man kan utforma sin ceremoni som man vill om man väljer borgerligt, men det hänger ju på att man hittar en VF som dels är villig att ställa upp på sin semester (vi gifter oss 7/7) och dels på att denne VF känner sig bekväm med de formuleringar och det utformande vi vill ha.
Och just med tanke på att de flesta borgerliga VF är politiker så vill man ju gärna (eller jag vill i alla fall) ha någon som inte är milslångt ifrån mig politiskt. En del partier har helt enkelt en människosyn och en världsuppfattning som jag blir mörkrädd av. :-S

Vi har nu fått kontakt med en borgerlig VF som säger sig vilja viga oss trots att det blir på hennes semester. Vi ska träffa henne på fika snart och prata igenom våra önskemål, så får vi se om hon känner sig bekväm med det, och vi känner oss trygga med henne.

Men vi har även en bekant som är präst, och vi funderar på om vi kan fråga henne. Men vi vill ju inte att hon ska känna sig förolämpad om vi vill stryka vissa saker. Vi pratade lite allmänt om bröllop för ett tag sedan, och då sa hon att många präster egentligen inte tycker om bröllop för att det är så många som vill stryka Gudpratet och bara vill ha det fina kyrkbröllopet utan att vilja gå med på de många andra sakerna som liksom inkluderas i paketet. Vad tycker ni, kan man prata med henne om våra önskemål och fråga om hon skulle tycka att det var roligt att viga oss under dessa förutsättningar? Jag är så rädd att trampa henne på tårna, hon är ju trots allt präst... även om hon är en väldigt vidsynt sådan. Vad tror ni?