den ångestfyllda gästlistan
Jag har en enorm släkt och min man har en stor släkt men mindre än min. Vi kommer bjuda alla vi är nära med, nära för min del är dem man träffar minst 1 gång per år ( i mitt fall en gång per år, eftersom mina släktingar bor utomlands, men jag hade bjudit alla dessa ändå om de var i sverige). Jag tycker inte kilometrarna är en gräns man kan dra vid och säga att dom inte är nära släkt för att man inte ses så ofta. Nära släkt och vänner är dem man gillar att umgås med, har minnen med och respekterar.
Chicita skrev 2011-09-13 19:56:33 följande:
Jag kan vara tydligare tror jag, för det framgick nog inte hur jag menade... 
Exempelvis: Jag har en vän som jag träffar kanske en gång per år, vi hörs sällan av via mail eller telefon men när vi ses så är det som om tiden isär inte existerade...
Jag har en kompis jag gick i gymnasiet med och vi flyttade in i samma lägenhet när vi skulle studera vidare och bodde tillsammans i 3 år. Nu har jag flyttat tillbaka till min födelseort och hon är kvar där uppe. Vi träffas kanske 1-3 gång/år, men det är som du sa, tiden emellan fryses och det känns som att man inte varit ifrån varandra. Så henne kommer jag självklart bjuda. Liknande exempel, lärde jag känna en annan tjej när jag läste på universitetet på annan ort, som vi blev "syskon-nära" med, hon flyttade sedan tillbaka till södra sverige och jag till min stad, vi har inte setts på 2 år, pratar inte i telefon (jag är en dålig telefonpratare), mejlar aldrig, har skrivit till och från på FB, men ändå kommer jag bjuda henne till mitt bröllop. Hon har en speciell plats i mitt hjärta och tiden, de tre år vi umgicks var speciella och kommer aldrig att glömmas, därför ska även hon bli bjuden.
Så för att kortfattat berätta vilka jag tycker man inte ska bjuda så är det dem man känner att man inte har något gemensamt med. De man inte respekterar eller känner tillräckligt. Men jag bjuder hällre avlägsna släktingar än jobbarkompisar .