den ångestfyllda gästlistan

Usch, ja. Sitter också med massa ångest över gästlistan. Har dessutom tänkt på den i flera år trots att vi inte bestämt oss förrän nu att gifta oss nästa sommar...

Mitt problem är dock inte stor släkt utan att delar av den inte kan hantera alkohol, bl.a. är min moster och hennes man alkoholister.
Jag har nog dock äntligen kommit fram till hur jag ska göra (sambons släkt är det inga problem med, liten och relativt nykter ).
Jag bjuder helt enkelt bara de vänner och släktingar som jag vill ha med på vår fest och som vi umgås regelbundet med och som har vett att bete sig vuxet.
Jag vill inte sitta hela kvällen och oroa mig för att vissa element ska börja göra bort sig/ställa till en scen o.s.v. (De har sabbat ett antal julaftnar och födelsedagar redan...)
Det kommer att bli ett jäkla liv men jag får väl ta det då.

Därmed håller jag med din tanke att bara bjuda de närmaste/de som ni umgås mer regelbundet med. Har man inte obehindrat med pengar är det bra att verkligen fundera igenom vilka man vill ha med på den stora dagen/vilka som det kan bli en mysig fest med. Så tänker i alla fall jag.
Att bara bjuda folk till kyrkan tror jag kan bli lite konstigt. Som du skriver, när vigseln är över får inte alla följa med vidare... Nu känner jag ju inte människorna det handlar om men jag kan tänka mig att det kan sticka i ögonen på en del...

Jag kommer inte heller bjuda slækten på min pappas sida. Eller jo jag kommer nog att bjuda min faster (pappas enda syskon) och hennes man, men jag tror ærligt talat inte att de kommer. Min bror bjød både faster och kusiner med familjer men ingen osade ens. Och då ær min bror ændå den av oss "barn" som har bæst kontakt med den sidan av slækten. Jag tycker inte du ska kænna dig dum eller oartig før att du sållar bort mænniskor som du inte umgåtts med på så många år. Det ær erat brøllop och ni bestæmmer vilka ni vill ha dær.

Vet inte om ni räknat med barn som gör att det blir så många. Ett alternativ är då att ha barnfritt.
Vi gjorde så och då "försvann" det drygt 20 st.
Nu ville vi dessutom ha barnfritt så det var inte bara därför.
Svårt detta med gästlistan.... 

Det kan inte vara rimligt att man ska ha ont i magen, eller vara orolig, ledsen eller så, på sin bröllopsdag. Det ska vara en dag som är präglad av glädje, lycka...även om man kanske bryter mot vissa etikettregler. Det har redan konstaterats en massa gånger, men är ändå lika sant, varje gång: man gifter sig för sin egen skull, inte för gästernas!  

Jag tycker att man ska bjuda de man känner för. Visst, det kanske kommer att vara en del som blir sura och det får man ju ha i åtanke. Etiketten säger ju att man ska bjuda släkten. Men släkten är ju ändå inga som man har valt själv att dela sitt liv med. Dem är man ju mer eller mindre påtvingad.
Bröllopet ska ju vara en dag för er som ni vill dela med människor ni bryr er om och känner för.
Tycker inte att det är fel att bara bjuda till kyrkan heller. Men man kanske inte åker så jättelångt om man nu bara är bjuden till kyrkan och tackar nej om man har lång resväg.

Bjud dom ni vill ska vara med er den dagen, bjud inte bara för att ni "måste" bjuda eller"borde" bjuda det är er dag ni som väljer. De är inte alls dumt att bjuda bara till kyrkan, väljer ni att bara bjuda till kyrkan kan ni ju välja bort ännu fler om ni så vill till själva middagen och festen. Men tänk så här, det är ert bröllop ingen annas bjud dom ni vill och dom ni känner för blir någon sur så vänd på de hade den personen bjudit er?
Hoppas de löser sig och att du får rätt på vilka som du ska bjuda =)
Lycka till =)

Vad läskigt det var att läsa ditt inlägg! Satt och tänkte "men, när skrev jag det här egentligen?", haha!

Vi vet fortfarande inte hur vi ska göra när det kommer till min pappas släkt. På mammas sida bjuder vi alla, det blir runt 20 personer, men dels umgås jag näst intill aldrig med pappas sida och dels är de hur många som helst! Har 36 kusiner bara på hans sida, och så fastrar, farbröder + respektive till både dem och kusiner, kusinbarn...you name it. Vi har inte råd med ett alltför stort bröllop och dessutom känns det lite halvdant att ha en massa människor där som man knappt känner. Samtidigt känner jag mig dum om jag inte bjuder dem, då många utav dem kom på (läs: bjöd in sig själva) till vår dotters dop för två år sedan, de hade med sig gåvor och vi hade rätt så trevligt. Men ändå... Jag känner att vi absolut måste bjuda min farmor i alla fall. Vi har ingen jättenära kontakt, men hyfsat bra, och hon är liksom min farmor. Men bjuder vi henne måste vi bjuda min faster som hon bor hos, vilket betyder att vi måste bjuda hennes man, vilket i sin tur betyder att vi måste bjuda mina tre vuxna kusiner + respektive + barn som också bor där = då kommer genast alla andra höra av sig och vara pissed för att de inte blivit bjudna. Känns sådär.

Vi har också funderat på det här med att bara bjuda till kyrkan, och för många vänner och bekanta kommer det bli så. De är mer än välkomna till ceremonin, men middagen firar vi med de allra närmaste. Har själv blivit inbjuden enbart till vigseln ett flertal gånger och har enbart blivit glad, aldrig tagit illa upp. Men som sagt, när det gäller släkten... Jag hade inte tagit illa upp om de inte bjöd mig, men jag vet att så inte är fallet sett från deras perspektiv... Uscha!

Vi vill egentligen bjuda hela släkten men då skulle vi bli ca 140 personer och det har vi inte råd med.
Vi har ingen kontakt med mina kusiner från mammas sida, så då bestämde vi oss för att vi inte bjuder mina kusiner, bara mostrar och morbröder.

Däremot har vi ganska bra kontakt med sambos kusiner från hans pappas sida så hela den bunten blir bjudna, skulle bara kännas konstigt om dom inte var där. Men vi kommer även bjuda sambons kusiner från hans mammas sida trots att vi inte har kontakt med dom.. men bara för att vi blev bjudna förra året på bröllop av en av kusinerna.

Ni får helt enkelt förklara för dom att det är dyrt och ni har inte råd, de flesta förstår nog.

Se meningen jag strukit under, håll fast vid den inställningen! Självklart ska man inte ha med folk på sitt eget bröllop som man inte umgås med. Det många brudpar inte tänker på är att bröllop är den mest personliga och romantiska tillställning man någonsin kommer att få uppleva i sin relation. Om inte gästerna har en personlig relation till brudparet, vad är då poängen?

Man ska kunna känna i luften hur glädje, kärlek och samhörighet strålar mellan brudparet och gästerna. Så kände vi, våra gäster var endast våra familjer och närmaste vänner, totalt 33 personer. Engagemanget och sammanhållningen hade aldrig blivit så starkt om våra släktingar hade varit närvarande. Vi träffar dem typ en gång om året på nån julmiddag och bor långt från dem.

Ett gott råd är att strunta i "kyrk-inbjudan". Det hör till god ton att skicka inbjudan till vigsel med efterföljande fika/lunch/middag/fest. De som är nyfikna och vill komma till kyrkan får själva ställa frågan. Man skickar inte en formell inbjudan till enbart vigseln.

Nu har jag inte läst igenom tråden men jag har också en stor släkt, men har bestämt mig för att bjuda de som gratulerade oss till förlovningen för ett år sen.