Svårare att bli gravid efter 30

TS, vad menar du? Menar du att du hoppas att du nu vid 32 års ålder ska ha 20 år på dig att välja om du vill ha barn en dag eller ej? För isåfall hör du till det förvånansvärt stora antal människor som rejält överskattar en kvinnas fertila period i livet. Eller menar du att du hoppas ha 20 år kvar att leva öht? *förvirrad*

Du har statistiskt sett åtta år på dig att bli gravid. Allt över 40 får räknas som undantag och stor stor tur. Och det är fram till 38 du egentligen har rimliga chanser. Därefter strtdyker som sagt kurvan. Det här beror på att vi helt enkelt får för gamla ägg. Vår äggreserv tappar dramatiskt i kvalité med åren.

Men, vara hur det vill med naturens lagar-du kan ju ändå inte "skaffa" barn för att du kanske inte kan annars. Alla vill inte ha barn.

Jag har faktiskt med hört det där från jättemånga att det skulle vara lättare att få barn om man fått det innan.
Alltså samma grej som TS hört.
Men jag vet inte om det är en myt eller fakta.

Vad gäller hur många år man har kvar i fertil ålder så går det inte att säga alls.
Min kompis gick och kollade upp sig vid 36 års ålder och fick då veta att hon hade väldigt få ägg kvar. Som tur var fungerade IVF för henne, men det är inte något självklart. Jag har även där flera vänner som gjorde många IVF:er och det blev ändå aldrig något.

Själv fick jag mitt första barn vid 36 år, så det är helt individuellt. 

JAg hoppas att inte ts tror att hon har nästan tjugo år på sig att bli gravid, för det är inte särskilt troligt. Tvärtom, om man vet att man vill ha barn, och redan är över trettio, är det dags att åtminstone börja planera vilket av kommande närmsta åren som är rätt år för barnalstrande. Många får riktigt svårt att bli gravida redan runt 35, och man kan komma i klimakteriet redan när man är i ts ålder, det är inte helt ovanligt. Men det upptäcks ju bara när man vill ha barn senare... Om man väntar tills man får tecken på klimakteriet, tex blödningstrassel, svettningar osv, är man redan för långt gången för att det ska vara rimligt att påbörja barntillverkning, skulle jag tro. Det är ju för att hormonerna inte längre fungerar som de ska, som man får de symptomen, så då har tåget redan gått, sas. Men självklart har man rätten att välja att inte skaffa barn! Däremot är det trist om man tror att man har gott om tid, och faktiskt vill ha barn...och man väntar för länge så att det blir för sent. Som passionsblomman så riktigt skriver, kan man inte rå för om man träffas sent i livet, det gjorde jag och M2B också. Men vi hade turen att få de barn vi ville, tack vare att jag var fertil längre än genomsnittet. Sånt går ju aldrig att få veta innan man blir gravid. Jag var över fyrtio när jag fick yngsta barnet, för övrigt. 
 

NEJ jag tror inte jag har 20 år kvar att bli gravid på!!

Skönt att höra! Vad var det du menade då? Jag undrar för jag förstod uppenbart inte den meningen och jag vill gärna förstå.

Det finns en ny stor undersökning, som visar att både män och kvinnor som läste på högskola (alltså unga, en inga småbarn) väldigt gravt överskattade kvinnans fertila period i livet och hur länge man har på sig att "skaffa" barn.
Om den vanföreställningen är lika utbredd utanför högskolevärlden, så tycker jag det finns goda skäl att inforera så gott det går om de mer verklighetsförankrade åldersstrecken. För det är inga siffror någon hittat på för att stressa kvinnor ellermåla fan på väggen. Det är iskalla fakta och väldigt väl underbygda siffror. Sedan gör naturen som den vill, undantag och överraskningar. Man vet aldrig. Och ingen kan någonsin ta ett barn för givet.

Att det skulle bli lättare och lättare efter att redan ha varit gravid, finns det mig veterligen inga som helst belägg för.
Däremot kan jag förstå att den som kanske kämpat och nött i åratal för första barnet, upplever att nästa och nästa bara blev och att kroppen nu har fattat galoppen.
Precis som jag kan förstå att den som blir gravid efter att ha "gett upp"och valt adoption, säkert kan känna att "jaha, när jag väl sket i det, DÅ blir det" Vilket i sig inte på något sätt talar för att man kan "slappna av " så att kroppen lättare blir gravid. En MYCKET vanlig hejjaramsa från folk omkring den som lider under ofrivillig barnlöshet.

d som däremot finns belägg för, är att störd dygnsrytm och sömnbrist, åverkar oss på många fler sätt än vi tror, och däribland kvinnans fertilitet. Kvinnor som jobbar som bla flygvärdinnor, där kroppen aldrig får vara i takt, är klart överrepresenterade i statistiken för ofrivilligt barnlösa. Även fetma är en faktor som försämrar möjligheterna. Och så den mycket obekväma och olyckliga faktorn ålder då. Det passar förbannat dåigt i vårt moderna samhälle, där vi både sover mindre än någonsin, är fetare och fetare och dessutom lever liv där vi ofta inte ens bildar par förrän det redan börjat gå utför med reproduktionsförmågan. Vi har ju så mycket annat att göra först.

En ännu otäckare sak, är alla nya kemikalier och den cocktailffekt man börjat inse finns när olika mjukgörare, flamskyddsmedel och andra nanopartiklar blandas i våra kroppar. I dokumentären "Underkastelsen" kan man lära sig att man numera vet såpass att både fetma, diabetes, sterilitet och grava störningar på könsorganen (som att tex födas med två kön), och även störningar i hjärnan som ADHD och kroniska depressioner, tydligt kan härledas till dessa kemikalier. Sådant vi alla utsätts för dagligen. Inte minst genom vårt vatten, som inte ka renas från sådana saker. När man tar del av all den informationen, kan man verkligen undra hur det ska gå.

Ja, jag håller mina långa utläggningar, som vanligt i det här ämnet. Det råkar engagera mig mycket och ligga färskt och nära mitt hjärta. Scrollknappen är fri...

Passionsblomman, jag har följt dina inlägg med stort intresse och jag beklagar verkligen att din son inte fått några syskon. Vill bara att du ska veta hur mycket jag uppskattar att du delar med dig av din kunskap, det är guld värt att få fakta serverade mitt i all barnhysteri...

TACK!  

Jag känner mig som en långrandig och förfärligt tangentmissande papegoja.

Jag tycker också att det är bra att Passionsblomman vill dela med sig av sina erfarenheter. Jag beklagar också att det inte blev något syskon till sonen!    

Tack ska ni ha, det värmer gott i höstregnet.