Dejli skrev 2011-08-26 10:09:37 följande:
Ni finns, men är - av för mig helt förklarliga skäl - en kraftig minoritet. Sedan är det ju inom många andra kulturer inte tillåtet att bo ihop innan äktenskapet, men de gifter sig sällan i svenska kyrkan eller någon av våra frikyrkor som ligger relativt nära den svenska kyrkan. Därför är det enligt mig inte ett modernt sätt att se på saken, därför att vi lever andra liv nu. Man kan inte utgå från en kraftig minoritet när man bestämmer vad som är "normalt" eller inte (och med normalt så menar jag "det som följer normen" och alltså är det vanligaste).
På samma sätt som att bröllopspresenterna från början var bidrag till det nya hemmet, där båda förmodligen flyttade direkt från föräldrahemmet till det gemensamma och inte hade hunnit samla på sig alla serviser, brödrostar och annat. Så är det inte längre. Själv hade jag ett bohag, min sambo ett och sedan har vi skaffat massor med grejer gemensamt. I princip har vi tre kompletta hem, där vi har massor med grejer ståendes i källaren eller utlånat till syskon och vänner.
Jag ser ett gemensamt intåg som en självklarhet. På samma sätt som att jag hade blivit tokig om min sambo hade bett min pappa om lov att få gifta sig med mig (som en del tycker är fint och hedersvärt)... Vad har min pappa med saken att göra, det är ju inte de två som ska leva ihop? Och vad händer om han säger nej? Nej, varken fint eller modernt... bara en skev uppfattning om vad som är romantiskt...
Nej, jag gillar det inte heller, det var inte alls det jag menade. :)