Hej! Är den här tråden öppen för lite gnäll? =P
Vi gifter oss 12/5 och jag har börjat känna mig så sjukt stressad över allt, inte minst all känslomässig press man utsätts för. Vi ville egentligen ha ett väldigt litet bröllop, men det blir 40 gäster ändå eftersom vi har stora familjer med många syskon båda två. Så vi fick satte en tydlig gräns- inga kusiner (eller farbröder/fastrar, morbröder/mostrar för den delen) . Ingen av oss kände att vi ville ha med dem så mycket ändå, men på min mammas sida har vi alltid umgåtts tätt med hennes (enda) syster, och hon är nu förkrossad över att vi inte bjuder henne o hennes familj. Det får man höra på villovägar såklart, ingen tar upp något med en personligen. Enligt ryktet är även mormor väldigt upprörd...
Problem nummer två, min familj dricker för mycket, hans familj är nykterister. Vi valde en gyllene medelväg som passar oss, öl och vin till maten på bröllopet, varken mer eller mindre. Det här har orsakat ramaskri på båda sidor, främst bland våra mödrar. Min mamma tycker det är "förjävligt" att vi inte ska servera starksprit ("då kommer ingen dansa") och hans mamma vägrade prata med oss ett tag och varje gång vi nämner bröllopet nu blir hon uppenbart stressad och byter ämne/går iväg.
Nu pratade jag med min syster som säger att mamma är ledsen IGEN för att hon inte blivit bjuden till min möhippa. ORKA känner jag bara, vill direkt iväg på bröllopsresan och skippa bröllopet helt och hållet. Jag är glad att vi (trots att vi ville hålla bröllopet litet) har bjudit några vänner också för de är de enda som verkar se fram emot det hela.
