Min syster ( fam) förstör mig-behöver råd

Hej

Jag är en 30 + och har en stora syster som är 10 år äldre än mig, en bror som är 8 år äldre sen pappa kvar i livet. Mamma är tyvärr inte längre kvar och inte mormor & morfar. Jag har 4 st syskonbarn. det här är min familj ( förutom maken) Min syster och jag är väldigt olika varandra.Hon är mera pojkflicka som vägrar sätta på sig en kjol och har max mascara på sig som make up. jag är en sån som sminkar mig, gillar höga klackar ( inte jämt) och fixar med håret

Jag vet nu inte hur jag ska bete mig längre eller göra för jag mår så fruktansvärt dåligt utav min familj, men man BEHÖVER ju ha en familj med. Men kanske inte en familj som trampar på en.
Därför skriver jag här för jag behöver råd hur jag ska bete mig. jag hoppas ni orkar läsa Ska försöka förklara hur min syster och fam är.

Min syster är sån som av någon anledning ser ner på andra och speciellt mig, hon skiftar i humöret väldigt fort och höjer rösten,så man vet aldrig vart man har henne.Rätt som det är blir nått fel och hon vräker ur sig nått spydigt och detta händer rätt ofta
Så jag tror inte hon mår så bra egentligen MEN jag tycker inte det ger henne rätten att behandla andra Ink mig som skit. På nått sätt tror jag att hon har en psykist störning!
Mig behandlar hon så respektlös, som om jag inte kan någonting,som om jag bara ljuger och inte kan lita på..man känner sig väldigt liten och skör när man umgås med henne och rädd att säga nått.
Jag får ont i magen bara jag tänker på henne! Och många får det!

Dom flesta Ink hennes barn ser henne som tråkig,sur och bitter och sällan glad.Dock har hon alltid varit hela släktens favorit och min bror och jag har kommit i 2dra hand.Dock är min bror och hon väldigt nära, hon tar alltid min bror under sina vingar. Så har hon aldrig varit med mig! Tom hennes sambo fick lida många gånger pga hennes närhet till min bror.Ett ex på det är att min bror älskar att meka med bilar.Nu bygger syrran ett dubbelgarage för över 150 tusen ute i stugan( med lån på köpet) fast hon inte behöver bara för att han ska vara där med henne.
Dock är jag och hennes dotter väldigt nära och jag tror inte hon gillat det!

För några år sedan fick jag nog och skrev ett brev och förklarade hur jag kände och jag sa då upp bekantskapen med henne.Det brevet sa hon att hon hånskrattade åt.Vi tog en paus och försökte umgås iaf.För så är det, någon dummar sig mot mig men jag kommer alltid tillbaka för annars är jag ju bara löjlig& barnslig.
Jag har trots hennes elakheter försökt att finnas där för henne och min bror.Har även försökt att prata med min pappa om det här, men det går inte.Det känns som om jag inte blir förstådd. Jag känner mig så olik min familj för jag pratar känslor och det gör inte dom.Jag bryr mig om och vill att alla ska ha det bra. Det gör inte dom.

Jag fick cancer och blev inlagd för operation. INGEN i min familj kom och hälsade på.Dom ringde inte ens förutom min pappa som ringde på fyllan när jag precis vaknat upp ur narkosen.
Min syster skulle vattna mina blommor och jag kommer hem till döda blommor.Jag kan inte få barn efter detta och äter medeciner resten utav livet, men får inget stöd!

Borde man inte vara MER rädd om varandra efter en sån här händelse ? Jag hade vart det med dom!

Nu när jag skulle gifta mig så sa hon att vi pratar inte om ditt bröllop för då blir vi osams ? jag frågar då varför och hon skriker VA TYST ANNARS BLIR VI OSAMS!!! Jag fattar ingenting varför ( möjligtvis avundsjuka). Bad henne baka bröd för att hon skulle få känna sig delaktig och sa att RING om du inte bakar så fixar vi det.Hon ringde inte och kom inte med något bröd.Då tänkte hon nog inte på att det inte bara va mig det drabbar. Hon skrev inte ens ett grattiskort, men dök upp.
Vi hade hyrt en buss för alla och pappa skulle åka med den till kyrkan, men min syster övertalade honom att åka med henne istället!

Min ena tärna hoppade av samma vecka vi skulle gifta oss och utan att veta bakrunden( fattar knappt själv) säger min syster att hon förstår henne.Det verkar som hon tror att jag va nån slags bridezilla som bestämde allt själv.Så va verkligen inte fallet. Att hon inte ens FATTAR hur sårande sånt där är !!

DET gjorde inte min bror .Jag försökte förklara hur mycket det betydde för mig att ha honom där men Nä han bara sket i mig. gav honom en chans till 2 dagar innan bröllopet och skickade ett sms där jag skrev att jag är ledsen att det blitt såhär och avslutade med " jag älskar dig brorsan". Fick inget svar
Jag förstår inte, för innan jag gick ut med att jag ska gifta mig så va allt bra.Men så fort alla fått veta så beter sig min familj som muppar och är spydiga och elaka mot mig-Varför ? Dom gillar ju maken så där kan inte felet ligga

Hur som helst så tänker jag bara skita i att höra av mig till min syster-Bara kapa banden för jag bara orkar inte med hennes sårande komentarer & spydigheter längre.
För det går ju inte att prata med henne-Hon verkar ju inte förstå själv hur illa hon beter sig
Eller hur hade ni gjort ?

Min bror och jag har varandras dörrnycklar så vi måste ju byta med varann.Men sen dör nog kontakten där med honom och hans 12 åriga dotter.Jag får hälsa på min pappa medans finns kvar i livet. Jag tror nämligen inte han finns kvar länge till då det känns som han håller på sörjer ihjäl sig efter hans fru ( inte mamma ) gick bort för några månader sen.

Jag funderar Tom på att byta stad eftersom jag inte har mkt kvar hemmavid. Så mycket tankar och funderingar och jag behöver hjälp att reda upp dem.
Jag fick en make med miste min familj och så ska det inte vara tycker jag!

Tack för att ni orka läsa och det va jätteskönt att skriva av sig!!

Ps.. va gärna ärliga men håll tråden sansad om ni förstår

Fru Kopparskiöld

Äldre 22 Aug 11:56

#1

Hej!

Jag hoppas operationen gick bra och att du mår bra? Att inte sin familj kommer och stöttar dig i en svår tid i livet med en svår sjukdom är för mig ofattbart! De borde skämmas (ursäkta).

Vad tråkigt att höra hur du har det med din familj. Som det verkar när man läser har du redan försökt att prata med din syster utan att få gehör för detta. jag förstår inte varför hon beter sig på det sättet mot dig.

Jag kanske säger för mycket nu men från det jag läser verkar det inte som din syster mår så bra?! Har det hänt henne någonting som gör att hon är arg inombords och så kommer det ut på dig?

Jag hoppas verkligen att det löser sig och att du gör det som får dig att må bra! Det viktigaste är att du är lycklig och välmående!

Kramar!

Anonym

Äldre 22 Aug 12:01

#2

Jag bor i andra sidan av Sverige från min familj. Min far älskar jag, min mor förstår jag mig inte på, hon försöker iallafall nu bli min vän nu. Äldsta syster, trots hennes konstigheter så tycker jag om henne men det är alltid jag som gör fel och aldrig hon. Sedan har vi monstret, ja ingen av mina vänner som träffat henne tycker om henne och ingen av mina pojkvänner eller makar som träffat henne pallar med henne.

Hon är väldigt lik din syster men hon har mamma som skyddar henne hela tiden. Jag gör fel, jag retar henne och jag är elakt. Till slut så vågar jag inte prata, andas eller göra något i hennes närhet och då gör jag fel då med. Min syster har sparkat mig i ryggen så hårt att min ryggskada som redan fanns blev värre, idag faller jag när jag går, detta hände efter vi fyllde 30. Jag har sagt nu att om det händer igen, om hon slår mig en gång till så ringer jag polisen och skiter i att familjen förstörs.

Jag ska inte behöva må dåligt för att monstret ska få sin vilja igenom och jag har sagt till mina föräldrar att vi kommer aldrig mer hem om hon är där och får vi barn får de komma hem till oss och träffa barnen. Monstret kan få leva i sin urskog och vara en surkärring även om hon är omtyckt av folk där, skall sägas att de flesta av hennes vänner är folk som växt upp utan normal socialisering.

RogerJenny

Äldre 22 Aug 13:32

#3

Usch så fruktansvärt hemskt, både för dig TS och Anonym. Lider verkligen med er. Tycker definitivt att du gör rätt i att kapa banden till både din syster och din bror, sådana människor ska man absolut inte omge sig med. Sänder styrkekramar till er båda och hoppas verkligen att allt ordnar sig.

Solej

Äldre 22 Aug 13:33

#4

Vad tråkigt det är när folk beter sig så illa... Allra helst de som "borde" stå en närmast. Det låter ju som att din syster inte mår bra i sig själv och säkert skulle behöva hjälp.
De säger att blod är tjockare än vatten, men.... sin familj väljer man ju faktiskt inte och funkar det inte så funkar det inte. Se till att omge dig med människor som du mår bra av att umgås med ! En vacker dag så kanske din syster har "jobbat" med sig själv och kommer krypande för att be om ursäkt över hur hon har uppfört sig.
Tror ändå att en av de viktigaste saker vi kan göra här i livet är att se till att vi själva mår bra och på så vis sprids det förhoppningsvis till de människor man har runt sig och ger en positiv effekt. Bort med energitjuvarna ! Lycka till och kramar till dig

Anonym

Äldre 22 Aug 13:53

#5

Tack för allt stöd =) Det värmer.

Det jag inte berättade i starten va att då jag opererades så bodde jag med en man vars mor tröck ner mig och jag fick inte stöd av sambon. Det va sån illa psykisk misshandel att jag tappade allt värde och ville inte leva längre.
Detta vet min fam om, men det är som att dom tycker att jag överdriver det hela. Jag fick kuratorhjälp och det hjälpte mig att få styrka och flytta ifrån mannen.

Ja min syster är defentetivt sjuk, men få henne att söka hjälp är lönlöst.Men nästa gång jag träffar på henne så ska jag svara med samma mynt.Jag tror egentligen att man ska visa att man är en bättre människa, men det kanske är det enda som biter på henne.

Min syster ( fam) förstör mig-behöver råd

INNEHÅLL