Gifta sig ung

Kan bara prata för mig själv men jag skulle aldrig gifta mig utan att varit sambo innan.
Precis som ovanstående säger, det är då man verkligen lär känna varandra och då ens små ( kanske inte alltid så roliga ) egenheter kommer fram. Jag tex har väldigt svårt för saker som inte ligger där de ska, skulle min sambo vara en notorisk slarver hade jag fått krupp. Seriöst, jag får anfall om saker ligger snett eller står fel. Min kära gubbe vet om detta och lägger därför saker, enligt mig, rätt. Så slipper man den dispyten. Sen har han saker som jag får stå ut med och anpassa mig till. Men tänk om, även om det egentligen är petitesser, man träffar någon och den andre inte alls kan tänka sig kompromisser. Snacka om att reta ihjäl sig. För believe me, saker som var sååååå söta i början kan vara upphovet till skilsmässa 3 år senare.
En annan sak är sex. Detta beror ju naturligtivs på hur viktigt man tycker det är. För mig är det en källa till energi, kärlek, omtanke, ett sätt att visa för varandra att man betyder mycket, det stärker varandras förhållande m.m m.m.
Jag kan absokut inte vara sambo och då defifinitivt inte heller gifta mig, med någon där sexlivet inte fungerar.

Absolut. Man ska göra så som känns rätt för en själv.
Och precis som du säger, vad är sex? För mig är sex inte nödvändigtvis själva penetrationen, även om det är det som menas. När människor säger; vi har inte sex innan äktenskapet så betyder det för mig att man på sin höjd pussas & kramas.
Fast jag hade ändå valt att ha sex all inklusive innan jag vet om jag vill leva ihop med den mannen resten av mitt liv.
Men det är väl ( ? ) för att jag inte anser att sex är så hyschhysch eller ska vara så tabubelagt, jag är ganska frisinnig & fördomsfull och tycker att sex ska vara roligt oxå. Därmed inte sagt att jag är promiskuös, man bör välja sin sexpartner  med omsorg. Jag vill inte ha en man utan sexuell erfarenhet. Därmed inte sagt att en "nybörjare" inte kan vara tillräckligt "bra", men det är skillnad på en man & en pojke. Och därmed heller inte sagt att en man är en bra älskare. Det finns alltid undantag och naturbegåvningar, om man uttrycker det så.

*Fördomsfri*...ska det stå...inte fördomsfull....se så virrig man blir när man tänker på sex!!!!

Jag gifter mig för att jag älskar honom så som jag älskat ingen annan.
Det är för att jag vill manifestera min kärlek just till honom, en kärlek ingen annan tidigare fått.
För att jag inte vill att han ska känna sig som en av de förra pojkvännerna. För att det ska kännas speciellt.

Ett äktenskap för mig är en förbindelse där man tar större & allvarligare på saker & ting, inte ger upp på samma sätt, eller rättare sagt inte ger upp för lätt vid tråkigheter. Helt enkelt en förstärkning av att "bara vara ihop".
Ett löfte inför varandra & för att visa omvärlden att vi har valt varandra för resten av livet.
Jag vill att HELA VÄRLDEN ska veta att vi är gifta. Därför väljer jag äktenskapet. Som ett "bevis" på hur högt jag älskar honom och att ingenting kan rucka de känslorna, att jag finns där alltid för honom, no matter so what.

Naturligtvis kan saker rucka det...skulle han komma hem & säga: -du pinglan, jag har smygit med en annan brutta bakom din rygg i 2 år nu.....
Men eftersom han väljer att gifta sig med mig, så ska det vara på samma grunder & samma orsaker.
Man vill inte ha någon annan att dela livet med, helt enkelt.
Och genom att gifta sig visar man alla det.