Ställa in bröllopet?

testa och läs ditt inlägg som om det inte va du som skrivit. utan du befinner dig i vår situation och vill hjälpa en person. en utomstående liksom.  Vad skulle du i så fall säga till den personen som skrivit detta?
Självhjälp är bästa hjälpen.
Mitt svar kommer sen :)

Du vet nog bara själv hur du känner. Men jag skulle inte vilja dela mitt liv med en sådan människa . Man ska vara runt människor som gör en glad och lycklig.
Framför allt hade jag tänkt på mina barn, att de ska ha en trygg familj.
Jag tror om du väljer att förlåta gör du ett stort misstag. Det är säkert svårt att lägga en sådan lång relation bakom sig jag är säker på att du och dina barn förtjänar mycket bättre.
lycka till

Håller med AnnAK vad skulle du säga till vännen i den situationen, plus att ni har 2 barn dom ser o känner allt. Och tror Du själv att han kommer ändra på sig när ni gift er? E det så du vill leva resten av ditt liv om han inte ändrar på sig?

Men fy!! Jag tycker du ska lämna honom, du har ju uppenbart gett honom för många chanser. Att hålla på och gambla med sitt liv, sina känslor o inte minst med barnens väl o ve är inte att rekomendera.. För ärligt talat, hur mycket förtroende har du kvar för honom? Tror du på vad han säger? Kommer du någonsin att kunna lita på honom igen?
Styrkekramar till dig!

Vad ledsen jag blir när jag läser vad du skriver.
Tyvärr har din blivande man problem. Det tror jag att du vet om du är ärlig. Jag kan inte säga till någon annan vad du ska göra men din mans problem kommer inte att försvinna för att ni gifter er eller för att ni har barn ihop. Han måste själv ta tag i det. Tyvärr är det så att om man lever tillsammans med en missbrukare ( dom är mästare på manipulation) så dras man själv in i en ond cirkel av medberoende. Detta kan man göra nåt åt men det gör ont , det är jobbigt och det tar tid att jobba med sig själv!
Snälla, gå in på dessa två länkar nedan och läs...Det finns stöd, det finns hjälp och det finns många som varit där du är idag men kommit vidare och kan berätta om sin resa.
Den enda du kan förändra är dig själv.
Tänk också på dina barn. En pappa är en pappa men att växa upp tillsammans med en aktiv alkoholist är inte nyttigt.
Jag skriver inte detta för att vara elak eller dum eller mästrande utan för att jag själv är medberoende till min pappa så jag vet vad det innebär att leva nära någon som dricker.

Jag önskar dig styrka och kraft.

 http://www.al-anon.se/Om-Al-Anon/Fragor-och-Svar/

http://www.al-anon.se/Om-Al-Anon/20-Fragor-och-Svar/

Du har gått igenom en kris pga det han gjort tidigare, du satte då ner foten och han fick en andra chans. Han tog den inte utan fortsätter sitt beteende. Det kan vara så att han är alkoholist. 

Håller med AnnaK och vill tillägga följande: Om du skulle fråga dig själv hur detta funkar det för dig, vad blir ditt svar då? Är du trygg, glad? Känner du dig älskad? Hur mår dina barn i allt detta? Men framförallt: mår du och barnen bra av ditt val att vara med honom? 

Om jag var i dina skor skulle jag separera från honom bums. Jag skulle rensa tankarna för att ta reda på hur DU vill leva ditt liv tillsammans med barnen. Och som svar på din fråga, nej, bröllop skulle inte vara aktuellt för mig i ett stånt här läge.  

PS. Jag är personligen övertygad om att det alltid blir ljust igen även när det är riktigt mörkt. Kram.

Att separera är inte så himla lätt och behöver inte vara steg ett eller er lösning över huvud taget. Det verkar vansinnigt att ni gifter er då det finns uppenbara, allvarliga problem i relationen. Han behöver ta tag i sitt drickande, för det kommer kommer högst troligen, dessvärre inte bli bra av sig självt. Risken finns att det eskalerar och blir än värre. Jag var i en snarlik situation som du; 21 dagar före vårt bröllop insåg jag att det var ohållbart och valde att blåsa av - DET tog skruv och i och med det kom en vilja att satsa helhjärtat och göra de uppoffringar som krävdes för att få vår familj att fungera. Det har inte varit lätt, men bröllopet är peanuts jämfört med hela livet. Ni har två (?) barn, de har rätt att ha en nykter pappa som kommer hem på utsatt tid och behandlar deras mamma med respekt, inte som något slit och släng. Usch och fy... Du har en del jobb framför dig, hoppas det löser sig snabbt och som någon skrev tidigare: på ett eller annat sätt blir det alltid bra i slutändan!

Oj, det där är det jag gick igenom  med min äldsta sons pappa, jag lämnade han när min son var 4 månader, jag orkade inte med allt svek och alla lögner, fast jag älskade han så väldigt mycket, för på nykter sida vad han en riktig drömm... men droppen var vid när sonen var 4 mån.

Det gjorde riktigt ont, men det ända jag tänkte på va min son och han skulle inte få växa upp i detta...

Det var det bästa beslutet jag någonsin har gjort, för efter två år så träffade jag mitt ex som var helt underbar och gav mig 2 barn, men dock så växte vi isär med kärleken och blev väldigt bra kompisar istället, så vi beslutade oss för att gå isär...

oxå ett väldigt bra beslut för annars så skulle jag aldrig fått träffa den stora kärleken i mitt liv dom jag gifter mig med nästa år.

Vet inte om det hjälper så mycket men det jag menar är det spelar ingen roll hur ont ett beslut gör så väntar det alltid nått bättre i slutändan.

Och leva i svek, lögner, missbruk... det ska ingen behöva uppleva och då menar jag ingen... speciellt era barn.

Och kom ihåg, du kan inte få han och ändra på sig utan det är bara han själv som kan göra det.

Han har ju uppenbarligen problem, är missbrukare, beroende av alkohol. Men jag undrar om han har den insikten? Om han inte förstår att han har problem, eller behöver ha hjälp, kan ingen hjälpa honom. Då hjälper det inte hur mycket någon annan har insikt och vilja att hjälpa. Och om det skulle vara så, bör du i första hand tänka på era barn och dig själv, och sätta ned foten, bestämt! Så länge som du "tillåter" honom att fortsätta med detta beteende och ger honom nya "chanser" hela tiden, kommer han inte vilja förändra något. Att leva med en missbrukare, innebär ett liv av otrygghet, svek, lögner, och undanflykter osv. Med andra ord, är det inget liv man vill ge sina barn, eller hur? Och inget liv man vill leva själv, förstås. Det är inte troligt att det räcker med att han bara slutar dricka, han behöver även ha stöd av andra. Då menar jag inte i första hand dig eller så, utan AA eller liknande. Där kan även du, som medberoende få hjälp. Låter det jag skriver vettigt, eller helt sanslöst?

Hej alla och tack!

Ja, han är alkolist, jag glömde skriva det men ni förstod :) Han "vet" det också, kan skämta om det. Har till och med fått recept på något som liknar sluta röka tabletter, men för alkohol då. Han tar dem inte, gav dem inte ens en chans.

Jag har besökt Al-anon en gång, jag blev avskräckt men fick med mig en bra sak: jag ska sluta behandla honom som ett barn, han får ta ansvar för sina egna fadäser. Sen hur jag har praktiserat detta vet jag inte :) Jag är alkolistbarn själv, min pappa är gravt alkoliserad, han får ep-anfall när han inte dricker..

Jag sitter här, klockan närmar sig 14.. Jag har fortfarande inte hört något, inte ens ett sms som man kan skicka gratis mellan comviq. Jag vet precis vad jag skulle svara en tjej som skrev som jag; lämna honom! NU! Du har ett liv, lev det för dig och inte för något någon annan kan visa dig stundvis.. Men jag får panik när jag tänker på att lämna honom.. Jag gråter,skakar.. När jag kom hem från skolan läste jag igenom alla eras svar flera gånger. Sen gick jag ner i lokalen vi ska/skulle ha festen i och mätte bord, gjorde upp en möblering i mitt huvud. På väg därifrån fick jag en klump i magen, kändes som om jag skulle kräkas. Jag skakar fortfarande som om jag hade feberfrossa, jag har huvudvärk.. Tänker på min fina ring och klänning som ligger i rummet bredvid. Flickornas fina kläder, deras lyckliga leenden när de räknar ner till när de ska få vara fina.. Jag vet vad jag måste göra, jag tror det är därför jag mår så dåligt?? Jag är också en optimist och människoälskare, egentligen. Klart att allt blir bra tillslut!

50-50.. Jag ser hur jag gör slut och går vidare.. Jag ser mig i kyrkan. Det är 6 veckor kvar till bröllopet...