Bröllopslöften - Vad tycks?

Enligt mig är den för lång , lite  nedvärderande och inte helt i kärlekens tecken och det låter lite som du försöker övertyga någon att du gör rätt och du låter desperat.   Du behöver ju inte be om att han ska vara med dig för det har han ju redan sagt ja till annars skulle ni inte gifta er.

Jag hoppas du inte blir sur, men jag skulle ha skrivit den så här.

XXX, jag lovar att vara din jämnlike, i skratt och gråt ska jag vara vid din sida. Du ger mig en mening när jag inte har någon. Du är min vän, du är min kärlek och du är mitt allt.   Jag älskar dig och från denna dagen är jag din.

 

 

Då på den tiden.....när jag gifte mig första gången dvs för 20 år sedan, så ville prästen att vi skulle byta ut orden:
Jag ska älska dig i nöd & lust mot Jag ska försöka älska dig i nöd & lust.

Något som jag ofta tänker på än idag. Man är ju helt vansinnigt kär ibland när man gifter sig och så bombis att detta is for life. ( vilket jag tycker man ska tycka iofs när man gifter sig ) Men det känns inte så konservativt att säga jag ska försöka som jag ska...

Bara ett litet inlägg mitt i alltihop...

Nejdå, jag blir inte sur, det du skrev längst ner var väldigt vackert.

Och det bästa med den korta jag  gjorde är att din man kan läsa dem samma, så ni kan ha samma löften

XXX, jag vill dela mitt liv med dig, jag älskar dig.
Jag vill och kommer att skratta med dig, i sorg och i glädje.
Äkta kärlek övervinner allt.
En vis man sa en gång att man kan inte vara förälskad och klok samtidigt men......
med dig blir jag galen. Galet arg och galet kär.
Du förvirrar mig ibland, men det finns inget mer självklart än att vi hör ihop.
Du ger mig en mening när jag inte har någon.
Du är min vän, min kärlek, mitt allt.  I nöd och i lust.
Jag vill vårda våra minnen och välkomna vår framtid.
Du är den sista jag vill se på kvällen, och den första jag vill se på morgonen.
XXX, jag kan inte föreställa mig ett liv utan dig.

Man bör inte  skriva på ett bröllop att  den man gifter sig med gör en arg, det är en negativ känsla och den hör inte hemma på ett bröllop.

Att han gör mig arg är en speciell sak för oss, han kommer förstå precis vad jag menar.

Men det kommer inte folket runt omkring att göra och då blir det fel.  Man ska inte ta upp negativa känslor på en kärlekens dag.

Tänk på  att  det inte bara han som ska höra det utan alla runt omkring er. 

Hittade detta Buddhistiska löftesstycke som jag tog mig friheten att göra om:

Jag vill att vi åldras och genomgår livets upp- och nedgångar, att vi möter dem med tillit, kärlek, medkänsla och glädje.
Att vi övar oss i livets alla skeenden. I generositet, tålamod, medvetenhet och visdom.
De yttre omständigheterna i livet kommer inte alltid att vara lätta och vi kommer ibland att fastna i negativa tillstånd.
Kan vi försöka att se dessa omständigheter som utmaningar som hjälper oss att växa, öppna våra hjärtan, acceptera både oss själva och varandra?
Kan vi försöka undvika att bli trångsinta, slutna eller fördomsfulla och att hjälpa varandra se fler sidor av en situation? 
Kan vi bevara och berika vår tillgivenhet för varandra och vara medvetna om, att vi aldrig kan hålla fast vid någonting för alltid.
När det blir dags att ta farväl, då kommer vi att se tillbaka på den tid ni haft tillsammans med glädje – glädje över att vi träffades och glädje över det vi delade tillsammans.
Jag vill att vi kämpar för varandras välbefinnande, med all vår medkänsla, visdom och förmåga.

Jag tycker gott man kan få vara lite "rolig".
En sådan sak skulle jag oxå kunna säga, det finns väl dessutom inga par i hela världen som aldrig käftar eller tjafsar eller alltid är ense. Små egenheter eller personligheter gör det bara mer personligt av att det är ett riktigt par som står där framför varandra och inte någon Barbie & Ken.
Sådana här små ordval eller personlighetsbeskrivningar gör en ofta stram tillställning ljusare och öppnare.