Vill ni blivande brudar planera festen själva? (långt)

Oki !! Först vill jag säga grattis !!

Jag kan säga såhär ! Första gången jag gifte mig så planerade jag i stort sätt allt själv minsta lilla detalj jag frågade honom då å då för att liksom checka av läget men till slut blev han ju självklart helt obrydd, å jag blev mer å mer hysterisk ju närmare bröllopet vi kom för jag va helt uppstressad .

Denna gång gifter jag mig med en man som tycker att det är kul att planera tillsammans bolla ideer osv så mitt råd till dig är att låt din pojkvänn vara delaktig, Det är en stor dag för honom också och dessutom är det eran dag .

Jag tror du kommer uppskatta att han vill vara me i planeringen och det är ett fint minne för er att bära med er att ni fixade å donade för denna fest tillsammans.

Lycka till =)

Eftersom både bröllop och förlovning är i allra högsta grad gemensamma projekt, så tycker jag att det är en fördel om man samarbetar.

Givetvis planerar man tillsammans! Det är hans stora dag precis lika mycket som din. Tänk dig om din blivande skulle få för sig att HAN ska planera allt ensam och du inte får något att säga till om - bara för att han alltid drömt om hur hans bröllop ska vara. Inte okej va? Varför ska du då ha rätt att göra så mot honom? Om du vill ha det på ditt sätt så får du helt enkelt övertala honom om att du vill ha det så, men uteslut honom inte ur planeringen och neglera inte hans önskemål, för det är faktiskt riktigt respektlöst!

Min man var högst delaktig i planeringen. Han kanske inte gjorde mest men det finns inte en pinal, layout eller detalj som vi inte diskuterat eller visat för varandra.

Jag är lycklig om min man är lycklig, och han är glad om jag är glad. Det finns inga kompromisser, bara bättre lösningar.

Förstår egentligen inte vad du vill ha för svar på den här tråden då det verkar som att du redan bestämt dig för hur din fest ska gå till.
Om det är en fest med dig i centrum där enbart dina drömmar uppfylls så passar det kasnke bättre med en hejdundrande stor födelsedagsfest eller så?

Hoppas du får en fantastisk dag - oavsett.

Jag har gift mig två gånger och vid både gångerna har vi varit två som har planerat och donat inför bröllopet.

det har varit helt främmande för mig att göra på annat sätt för det har ju inte varit MIN fest utan en fest för att fira VÅR kärlek. Vill jag ha en fest som Jag vill ha den så får jag väl ta det när jag fyller jämnt.

Bröllop eller förlovningsfesten är inte platsen för bara den enes drömmar och föreställningar utan där ska bägges önskemål ta lika stor plats, vilket jag tycker glöms lite bort iblans, alltså brudgummen verkar många gånger komma bort.

Mina män verkar ha varit väldiga undantag när det gäller engegemang. Iofs fick jag manipulera min nuvarande lite ;) för att verkligen få fram vad HAN ville ha och inte vad han trodde jag ville han om ni förstår vad jag menar ;)

Jag måste nog tyvärr också instämma i att det inte verkar riktigt schysst att inte låta honom vara delaktig alls. Om han inte brukar komma med så många förslag och idéer annars tyder det väl på att just det här är viktigt för honom?

Min sambo är lite som din, han gillar inte att planera och överlåter gärna det mesta åt mig, och jag har också gjort det mesta av bröllopsplaneringen - på gott och ont eftersom det faktiskt är rätt jobbigt! Men några saker har han verkligen åsikter om, och då har jag fått tugga i mig det just eftersom han så sällan uttrycker åsikter. Jag hade t.ex. föredragit att gifta mig på något fint ställe i skärgården och inte hemma i förorten, men det var något han drev ganska starkt, så efter att ha sett att en av kyrkorna faktiskt är riktigt vacker kunde jag gå med på det.

Eftersom ni har för avsikt att leva era liv tillsammans är det viktigt att ni har en respektfull och balanserad relation. Kanske är det så att ni alltid annars kan samarbeta och hålla en bra balans i bestämmandet och att det bara är just den här grejen som du väldigt gärna vill göra till helt och hållet din, men om det finns fler situationer där du vill styra helt och inte ha hans input tycker jag du ska fundera över vad det gör med relationen.

Tänk också på att drömmar man "alltid" haft kan behöva ses över och uppdateras när de möter verkligheten. Särskilt om man började bygga på dem redan som barn, som en del gör med bröllop.
Jag gick visserligen aldrig med underkjol på huvudet och lekte bröllop (som vissa av mina kompisar), men det fanns andra saker jag livligt föreställde mig hur de skulle bli, som barn, som tonåring, och som ung vuxen - för även i 20-årsåldern hade jag en annan syn på saker än jag har nu. Och sen träffade jag Mannen I Mitt Liv och behövde göra plats för honom och hans drömmar också, och då fick vi båda vika och bända lite på våra idéer om hur tillvaron skulle vara för att hitta något som vi båda kunde vara nöjda och lyckliga med.

Jag ville bo i ett sekelskifteshus, han i ett modernt. Nu bor vi i ett helt nybyggt (hyres-)hus, och jag slapp de 60-70-talshus som jag avskyr mest men som han gärna kunde tänka sig, och jag har nära till vattnet som  också är viktigt för mig. Han ville att vi skulle gifta oss bara vi två, helst i Las Vegas, alternativt med bara våra föräldrar och syskon. Jag ville ha ett ganska stort bröllop eftersom det förhoppningsvis bara är en gång i livet man har den anledningen att ställa till en riktigt maffig fest som dessutom alla inbjudna prioriterar att komma på, och att ha mina två närmaste kompisar med var ett absolut krav. Här blev det mer som jag ville, eftersom det var viktigt för mig och han inte hade så mycket emot det när han hade vant sig vid tanken. Men det tog en hel del diskussioner om varför vi ville ha det på ena eller andra sättet. Och då var mina argument bättre, ha ha! När det gällde bröllopsresan hade jag en mycket stark önskan om att åka till Maldiverna (eller nåt liknande ställe), medan han inte ville bränna alltför mycket pengar. Till slut förstod han att det verkligen var viktigt för mig, och vi hittade en resa som inte ruinerade oss. I gengäld kommer jag inte att insistera på några andra lyxresor eller dyra saker på rätt många år - eller tills jag börjar tjäna tillräckligt mycket pengar för att betala resan själv!

Såna här diskussioner, jämkande och kompromisser är ganska ansträngande, men en viktig del i en relation tycker jag. Om den ena parten känner att den inte har något inflytande leder till till missnöje och att förhållandet sakta urholkas. Antingen blir den som saknar inflytande allt tystare och mer uppgiven (vilket sällan är attraktivt i längden) eller så sparkar hen till slut bakut och ger sig av.

Nu låter det ju som att ni är rätt överens i det mesta ändå, men kan du inte tänka dig att försöka ta reda på några saker som verkligen är viktiga för din kille och som du kan acceptera, så att det blir mer ER dag?

Vi planerar tillsammans! =) För mig känns det viktigt att jag kan stå där den dagen (oavsett om man planerat förlovnings- eller bröllopsfest) och se ut över allt och tycka att allt är så fint och bra och veta att min (då) man kan känna det samma. Jag vill att vi båda ska känna att det blev jättefint, precis som vi vill och att vi kan stå för hela festen gemensamt. Det är en viktig dag för oss båda. Så vi bestämmer allt gemensamt. Däremot tycker inte han själva planeringsstadiet - letandet efter precis rätt duk, delar till festhäfte eller dylikt är lika kul som jag tycker så jag är den som mest reserchar och hittar fram idéer etc, men jag bollar alltid med honom sen om vad vi slutligen ska välja - vilket han vill och engagerar sig i.

Det där är ju olika för alla. Men när din kille nu så tydligt uttrycker att han hemskt gärna vill vara med och planera skulle jag känna - om jag var du - att det var viktigt att han också blev nöjd med dagen. Det är ju inte bara du som ska passa på att leva ut sina drömmar, det är ju även han som (förhoppningsvis) har sin stora och enda förlovningsdag och ska minnas den.

Aniara4 Jättebra skrivet och tänkbart borde finnas klistrad någonstans här på BT till påminnelse till de värsta egobrudarna

Jag förstår inte varför du ska ha ett "bröllop" när det inte är Ett bröllop?!?