förlovadflicka skrev 2011-08-08 14:47:30 följande:
Det beror nog också på vilka man umgås med och så, genom tonåren har jag umgåtts med ansvarsfulla, skötsamma ungdomar som varit mellan 6-8 år äldre än mig som alltså redan varit vuxna och det har självklart påverkat mycket. Mina föräldrars vänner är också mina vänner.
Jag tror att det är mycket få som gifter sig i vår ålder som inte är väldigt måna om att göra allt de kan för att deras förhållande ska fungera för alltid, finns säkert de som rusar in i det, men de jag känner som gift sig väldigt unga har jättebra äktenskap och verkar så lyckliga tillsammans. Men det är också människor som alltid har varit väldigt mogna och ansvarsfulla.
En grej som jag tror är bra med att gifta sig tidigt är att man formar sitt gemensamma liv väldigt tidigt. När man är tex över 30 så har båda sina egna liv formade på ett helt annat sätt, i tidigare ålder kan man liksom växa in i varandra på ett annat sätt som jag tror är bra för förhållandet. :)
Säkert beror det på vilka man umgås med, men jag tror inte så mkt på det egentligen... däremot är nästan alla jag känner som gift sig i åldern 18-22 medlemmar i olika typer av frikyrkor och där det helt enkelt "hör till" att gifta sig ung. Det är liksom inget konstigt och tvärt om nästan förväntat om man varit ihop några år. Jag är rätt säker på att några av dessa killar (som ofta är några år äldre) gör det för att det ska bli accepterat att ha sex då de inte tror på sex utanför äktenskapet.
Jag tror säkert att dessa unga par varit väldigt måna om att deras förhållanden ska fungera, precis som de allra flesta är. Jag har inte alls samma erfarenhet som dig, utan de jag känner som gift sig väldigt unga har ganska mkt problem i sina förhållanden när de drar lite åt olika håll när de börjar upptäcka livet - något man inte har gjort är man är 19 oavsett hur mogen man är. Därmed inte sagt att det måste vara så att man drar åt olika håll, men statistik är statistik.
Ofta är killen några år äldre och har hunnit med allt man "ska", resor, plugg etc och vill gå vidare och skaffa barn. Tjejen kanske flyttat direkt hemifrån och ihop, och kommer sedan på att hon vill plugga istället. Då har de stått där med gemensamt allt och mannen trivs på sitt jobb och vill inte flytta. Då återstår bara distansförhållande, att ge upp den pluggdrömmen eller att separera...
Jag vet flera (iofs inte gifta) som separerat pga sådana saker därför att de inte kunnat enas, utan (oftast) den med jobb tycker att det är viktigare än att den andra ska få plugga där, och sedan har det spruckit därför att det inte fungerat på distans. De har varit på väldigt olika plan i livet helt enkelt... Självklart finns det undantag där det fungerat hela livet, men
alla kan inte vara undantag. De flesta tonårsförälskelser håller inte resten av livet.