Staffordshire bullterrier

Tack, jag har varit medlem där länge själv och tycker inte om det forumet alls. Därför jag valde att inte fråga där. Vad tråkigt att du träffat många som är så. Själv har jag aldrig hört talas om de som haft en Staffe som en "kamphund". De brukar istället gå på Amstaffen (har bara träffat trevliga hundar av den rasen också iofs).

Tack, men vi har redan gått igenom allt sådant, såklart. Jag förstår inte varför folk direkt antar att man bara hittat på en sådan sak som att skaffa hund över en natt och inte vet något alls. Vi har till och med fått höra från flera håll att vi förberett oss FÖR mycket inför detta med att skaffa hund. Vi vrider och vänder och analyserar allt. Ställer en miljon frågor till allt och alla. Varit runt hos uppfödare, på tävlingar, utställningar osv. Vi tar det på största allvar att skaffa en ny familjemedlem.

Pinkgrape: Enligt ägarna är det iaf en renrasig staffordshire bullterrier (var tvungen att ringa och fråga nu när jag blev lite osäker), och den andra tros vara korsning med pitbull, men det är som sagt omplaceringshundar så det är ju svårt att veta till 100% om det stämmer. Sedan kanske dessa hundar har bagage med sig som en valp inte har. Svårt att säga.

"Tjurig" tycker jag är ett annat ord för mentalstark, den vill gärna ha sin vilja igenom. De jag träffat behöver som sagt en hel del stimulans, dvs hjärngympa, för det är smarta hundar. Det behöver inte innebära massor med motion, utan möjlighet att få använda huvudet på olika sätt. Har aldrig sett dem som agilityhundar, men varför inte...

Sedan måste jag ju säga generellt att rasföreningar gärna förbättrar egenskaperna på sin ras på sina rassidor, och även om de nämner nackdelarna så är det inte lika tydlig information om dessa. Tycker därför inte att rassidor egentligen är ett så bra ställe att leta info, utan bättre att prata med folk som äger dem. Min syster letade länge efter hund och det blev till slut en pudel. Hon var dock inne på några andra raser, och gjorde mycket efterforskningar... åkte och tittade på flera utställningar för att se psyket på hundarna (och kanske hitta lämpliga föräldradjur), hälsade på ett antal uppfödare etc. Hon upptäckte att det kanske var värt att tumma lite på några för henne viktiga egenskaper för att få en hund som inte heller hade några starka nackdelar. En helt perfekt hund finns ju inte...

Att ha funderat i flera år på en ras behöver inte betyda så mkt ;) Vi har själva funderat länge på en hund, och då antagligen en som lämpar sig både som jakthund och familjehund. Har än inte hittat någon ras vi fastnad för helt och hållet, inte heller bestämt oss helt för vilka egenskaper som egentligen är viktigast för oss mer än att den ska funka i hemmet och i skogen. Därför har det inte heller blivit något köp ännu.

Men om ni har gjort ett genomtänkt beslut och fastnat för rasen så är det ju inte mycket annat att säga. Ni verkar ju ha besökt ett antal seriösa uppfödare, och om ni noga vägt för- och nackdelar och ser att fördelarna överväger så är det väl bara att köra. De sägs ju vara hälsosamma som ras också, och det är för mig ett stort plus och i princip ett krav - att det är en frisk ras. Det är inte kul varken för känslor eller plånbok med en hund som är sjuk och kanske dör tidigt, så det är också en viktig sak att ta i beaktande. Vi har haft flera labbar i familjen som trots friröntgade och meriterade föräldrar haft stora problem med benen, och det gör att jag tvekar på att skaffa en sådan igen trots att det är en fantastisk hund.

Åh va roligt, vi var också inne på en staffe länge men lutar nu mer åt en fralla. Men vi kommer få vänta i åtminstonde ett par år innan det kan bli av, man måste ju vara hemma tillräckligt annars är det ingen idé tycker jag. Är inte så sugen på att skaffa hund som ska behöva vara på hunddagis 8 timmar om dagen.

Om ni vill jobba så mycket som du skriver tror jag absolut att en staffe är rätt för er, som jag har förstått det behöver de väldigt mycket aktivitet och hjärngympa. För oss föll det på att vi är seglare så en fralla är mer lämplig i storlek på båten än en staffe. Lycka till med den nya familjemedlemmen vad det än blir.

Jag tycker att det låter som att ni har full koll, och jag ser också väldigt positivt på rasen i sig som sagt så använder man täcke på vintern, inget säger att man måste ha en husky bara för att man bor norr om dalarna.. lite trött på kamphundspratet i allmänhet, de flesta hundbett orsakas tex av golden retriver.. alla hundar kan bli agressiva om de inte får den stimulans de behöver, och vissa raser är svårare än andra. Debatten skulle istället handla om oläpliga hundägare. Ni har så pass bra koll och sunda värderingar att jag är övertygad om att ni kommer att fixa det galant!

Vilket förmodligen beror på att det finns väldigt många golden retrievers ;) Hade varit mer intressant att se sådan statistik procentuellt mot hur många hundar som fanns.

Men självklart finns det väldigt många olämpla hundägare, och dessa väljer tyvärr också mer lättriggade hundraser som är avlade för kamp eller med väldigt vaktiga egenskaper (det finns ju många vakthundsraser också). Det finns också många oseriösa uppfödare av dessa raser som i sin tur attraherar oseriösa ägare vilket gör att de inte mentaltestas och visas på utställningar (där man ofta ser mycket av psyket på många hundar), och så är det en ond cirkel igång.

Det gäller för övrigt hundar som snabbt blivit populära också, t ex dalmatiner när Pongo-filmen kom, eller border collie när Turbo var på TV. Då skulle alla ha en sån hund, och de seriösa uppfödarna hann inte få fram hundar som motsvarade efterfrågan, och köpen var säkert inte så genomtänkta av hundköparna heller. Resultatet blev många ogenomtänkta köp av mindre kontrollerade valpar. Ingen bra kombo...

Sedan ska man fortfarande inte sticka under stol med att alla hundar är avlade för ett syfte, och det är i sammanhanget ganska få hundar som är avlade för sällskap under så lång tid att de blivit av med de instinkter rasen hade från början. Även om instinkterna inte är lika starka längre så finns de där, och man måste oavsett ras veta vilka dessa egenskaper är och antingen utnyttja dem eller stimulera hunden och se till att den inte får behov av att agera ut dessa egenskaper. Har träffat mer än en border collie som försöker valla både bilar och människor för att den är uttråkad, trots att det nog är ganska få som faktiskt avlar på vallegenskaperna i Sverige.

Självklart behöver de bra med stimulans, hjärngympa, och även motion. Jag tycker att sådana saker som spår och lydnad tränar både och väldigt bra. Agility är inget som de kanske är ultimata för, men de verkar tycka det är roligt många gånger och vi vill ju, som sagt, inte hålla på med det på tävlingsnivå. Nu kan man ju aldrig veta vad just "vår" hund kommer tycka är roligt, den kanske inte alls gillar att spåra och då får vi helt enkelt inrikta oss på något annat. Det vi dock vet är att hunden kommer bli en fullvärdig familjemedlem och behandlas därefter.

Jag håller med om det känns skönt att de är en relativt frisk ras, det var bland annat därför vi tillslut landade på denna rasen och ingen av de andra som vi kikat på. Det är något som känns viktigt för oss och det är också därför det känns viktigt att köpa från en bra uppfödare. Även om man aldrig kan vara helt 100%, så ökar ju förutsättningarna för att få en hund som är fin både fysiskt och psykiskt då.

BrudiMaj2012, jag håller med dig. Alla hundar kan visa aggressivitet. Bland de "elakaste" hundarna jag träffat på är en pudel, en mops och en labrador (utställningsinriktning, inte jakt). Sådana raser som de flesta förmodligen aldrig skulle tänka på som aggressiva raser och många gånger rekommenderar som just familjehundar. Senast igår när vi hade mina föräldrars hund (en blandis - briard, terveuren & riesen) träffade vi på en hund, tror det är en Welsh, och den är så argsint mot andra hundar så det är inte sant.

Jag säger dock inte att alla Staffar är helt underbart fantastiska hundar som man kan lite på till 110% oavsett. Det beror nog mycket på avel, omgivning och ägare. Precis som för alla hundar.

Kan ju tillägga att vi tycker också det är tråkigt att skaffa hund om man inte har möjlighet att vara med den och måste ha den på hunddagis, men jag (just nu pluggar) jobbar inte så mycket och tänker inte göra det i framtiden heller + min sambo har alla möjligheter att ha hunden med sig på jobbet.

Och lite mer av det jag var ute efter här var att höra av ägare till rasen som kunde berätta om vad de gjorde med sina hundar osv, så om det finns någon sådan där ute, så får ni gärna skriva.

Jag kan ju även tillägga att vi gärna skulle vilja använda vår hund som terapihund. Det är tydligen en utmärkt ras för det :)

Dejli: totalt antal registrerade hundar 2010; 57900, varav 2051 är golden retrievers... Anledningen till att jag skrev det är att den allmänna uppfattningen är ganska slö, man har väldigt lätt för att dra vissa raser över en kam och envetet hävda att de är blodtörstiga.. Medans man kanske låter sitt barn springa fram till Lassiehunden på stan bara för att den ser ut som en snäll filmhund.. det finns positiva och negativa saker hos alla raser, men om man har koll på det och väljer hund efter ens egna förmåga så är jag av den uppfattningen att kärlek, stimulans och ett gott ledarskap tar bort både kamplust och blodtörst ur vilken pitbull som helst :-P jag tränar själv spår och allmän lydnad med mina hundar, spår är den ultimata stimulansen anser jag, då det är helt på hundens villkor, och den får utlopp för det mest basala behovet.. Mina vovvar är helt slut och så lyckliga efter ett spår