Bjuda eller inte bjuda, ångest! :(

Spontant känns det som ett "nej, bjud ej"- men det ni får göra är att tillsammans väga risken för en riktigt jobbig period, mot vetskapen att någon så trist person ska vara med och "förgylla" er dag. Er dag ska vara full av kärlek!!!

Jag förstår ditt dilemma. Denna dag är er, bara er, och jag tycker att man endast ska bjuda dem som vill vara med och glädjas för er skull. Man ska dela denna dagen med de personer som står en varmt om hjärtat. Som älskar och bryr sig om er. Jag hade valt att inte bjuda de du skriver om, inget skulle få förstöra vår dag.

Hoppas du finner en lösning,
Mvh Petra

Åhh jag vill bara säga att dom inte kommer bli bjudna, jag känner i magen att det är det bästa för den dagen men det är ju "bara" en dag (iofs den viktigaste för mig och sambon som ett par) och kanske är det bättre att stå ut? :S

Sambon säger att det är upp till mig men jag vet att han tycker att det är bättre att dom kommer (mindre dåligt rättare sagt) så säger jag att dom inte får komma så blir ju en av deras lögner sann att jag bestämmer allt och att jag är "bossig" och "egoistisk" åhh.. jag vet inte alls hur vi ska göra.. :(

Om vi inte bjuder dom vad ska vi ge för anledning? om vi säger att vi bara bjuder dom närmaste kommer dom inte fatta för dom tycker att dom är närmast min sambo (närmare än mig och alla andra) fast dom egentligen inte ens känner honom.. och om vi inte bjuder dom med det argumentet så får vi stryka några andra från hans sida för annars blir det bråk "varför fick den komma om inte vi din "mamma och pappa" får komma?" då blir det plötsligt väldigt många fler från min sida än sambons...

Känner mig som värsta skurken... :( 

Nu vet ju inte vi/jag alls hela historien här, men jag tycker det låter som några ni borde släppa helt ur era liv. Jag tycker definitivt inte att det låter som några ni ska bjuda in på bröllopet heller. Själv skulle jag inte klara av att såna människor i mitt liv och inte på mitt bröllop heller då. Jag kan förstå, det är hans fosterfamilj, men samtidigt säger du ju att de aldrig varit som en familj. Av de du skriver verkar de ju fortfarande inte vara det. Är det bara du som känner så, eller känner han det minsta lika? Hur är hans syn på hans förhållande till dessa människorna?

Det är precis så jag känner, vi borde klippa helt med dom! speciellt med tanke på att vi vill ha barn och jag vill inte att våra (möjliga framtida) barn ska behöva utsättas för dom människorna. 

Sambon har en ganska konstig relation till dom, vi åker dit typ 2-3ggr/år på kalas och då pratar han knappt med dom, han svarar inte när dom ringer, ringer aldrig till dom. Ändå vill han kunna åka dit, han vill kunna se fotona och filmerna på honom när han var liten och så där, men han umgås inte med dom när vi åker dit. 
Och det är typ så han vill ha det, och han är rädd för vilka rykten dom ska sprida ut om dom inte blir bjudna och då blir sura på oss.. 

Alla vet att hon snackar skit om alla men dom ser inte hennes sätt att vara tyken mot mig när vi ses för det gör hon så klart när ingen hör eller säger så där småsaker som kan tolkas lite hur som helst.
Jag är alltid JÄTTE trevlig mot dom dock, fast jag har tröttnat på det. :(

 Sakerna dom säger om oss är ganska hemska men jag får som sagt inte säga ifrån och sambon tänker inte göra det heller för han tycker inte det är någon ide för det går inte att prata med "mamman" hon lever i sin egen värld typ.. :( 

Dom förstör hela vår dag.. :( 

Vad är viktigast för er? Att det inte sprids rykten om er eller att nu får en underbar dag när ni gifter er?

Jag tycker så synd om dig, ja, er faktiskt. Det verkar ju inte som att han har ett starkt band till dom, utan mer till sin barndom kanske? Eftersom han vill se foton och sådant. Jag skulle åkt dit, packat med mig allt sånt och sagt som det är. Att de sprider alldeles för mycket negativitet för att orkas med. Nu vet jag att det inte är bara att göra och det är absolut en väldigt känslig sak. Det verkar ju dock inte som att det kommer bli bättre och ibland måste man bita i det sura äpplet, våga möta det som känns svårt och jobbigt för att kunna komma vidare. Jag tror det är väldigt viktigt att du och din blivande pratar väldigt öppet och ärligt om detta mellan er och försöker komma fram till en lösning. Familj är många gånger svårt och känsligt, oavsett om den är biologisk eller inte.

Nu är det ju långt ifrån samma sak, men jag hade en pojkvän förut vars mamma tyckte väldigt illa om mig. Allt som gick snett eller dåligt i hennes sons liv, ja, det var mitt fel. Hon var aldrig rakt ut elak när andra var i närheten, men antydde jämt saker och kunde ibland släga ur sig något när vi var ensamma tex. Hon visade det även väldigt tydligt i sitt kroppsspråk. Det blev dock värre och värre ju längre tiden gick. Det var nog ungefär 70% av anledningen till att det tog slut mellan oss, för efter ett par år orkade jag inte med det längre.

Jag tycker bara att det är tråkigt om ni skulle hamna i liknande sits pga hans fosterföräldrar, som ni egentligen inte har något förhållande till. Jag tycker faktiskt att ni skulle försöka fokusera på er, era andra nära och kära och er blivande familj och lägga er tid och energi på det. Det är ju dock som sagt bara vad jag tycker efter vad jag läst här, återigen, förstår att du/ni är extremt kluvna i denna frågan. Ingen lätt sits alls.

Jag hade aldrig bjudit dem - ni ska ha en romantisk, fin och härlig bröllopsdag - om de är negativa - varför ska de då komma på bröllopet?

Alltså, det är viktigast att vi får en fin dag. Vi bor inte på orten där dom bor så ryktena är inget vi störs av i vår vardag.. Men det är ju sambons hemstad och grannstad till min hemort så vill vi hemmåt igen så blir det inget roligt liksom... Om det var små rykten hade vi inte brytt oss men hon säger ganska hemska saker.. 
Det jag tycker är värst är att hon hoppas att vi aldrig får barn för i kommer slå dom, det skulle vi ALDRIG göra! 
Sen säger hon att sambon knarkar vilket han inte heller gör.. :( Det förstör mycket för oss om vi vill flytta hem, ingen kommer vilja anställa oss om hon säger sånt (nu tror jag att hon bara säger det till familj/nära vänner) till allt och alla, folk tror ju på henne för det är hans "mamma".. :(

I det långa loppet skulle det kanske vara bättre att bjuda dom, dom kommer säkert sköta sig ganska bra den dagen för det är viktigt att folk ska förstå att dom är lite "finare" än alla andra, vilket dom inte ens är.. :S (jag tycker inte att någon är finare än någon annan men ni förstårhur jag menar).. 

Men herregud, säger hon såna saker?! Helt utan grund? Då tycker jag ännu mer att ni bara ska bryta rakt av! De har ingen som helst plats på ert bröllop (eller i ert liv) som häver ur sig såna fruktansvärda lögner. Ni ska absolut inte fortsätta låta dom sätta sig på er sådär. Usch, vad hemskt. Jag blir alldeles ledsen! Så otroligt respektlöst och rent ut sagt elakt.