bbeauty

Äldre 19 Jul 02:07

29 svar

Vill bli överraskad på förlovningsdagen.....

Hej! Jag och min sambo ska förlova oss snart på en resa, vi har pratat om det smått ett tag och han valde ringarna själv och nu har vi de hemma. Men....ikväll satt jag och kolla på "surprise"videos på youtube...och kom på att jag faktiskt också vill bli helt överraskad, helt oförberedd på när han ska göra det. Vill liksom att det ska vara stort och helt oväntat, dock vet jag inte vilken dag eller hur han ska göra det nu men jag vet ju att det blir någon gång på resan och antagligen inget storslaget... Jag kanske bara är dum men detta är juu något man minns resten av livet och alltid drömt om, Sååå till meningen med tråden då, nu är jag orolig för att jag bara kommer bli besviken på honom för att det inte var såå storslaget och en big surprise som jag egentligen vill ha.. Känner mig dum och jäääkligt otacksam :( men vill inte säga något till sambon, för vad skulle jag säga?! -Nej men vi väntar tills någon annan gång.. Nej så löjlig vill jag inte vara, men som sagt blir jag besviken på förlovningen så kommer jag vara sur och irriterad ett bra tag, och det minnet vill man ju inte direkt ha... Någon som har tankar eller åsikter om detta? Är "hela grejen" att killen ska planera allt i smyg för att det ska bli en drömförlovning och supermysigt?? Tack på förhand alla gulliga

drömmer

Äldre 19 Jul 16:26

#11

TS: Jag och min sambo har varit förlovade i 4,5år. Det gjorde vi gemensamt i Paris och ringarna valde vi ut hemma i Sverige innan. Ingen överraskning alltså...
Nu har vi börjat prata giftermål, och jag har sagt till sambon att bollen ligger hos honom. Han VET att jag vill bli överraskad med en "frieri-ring" och jag vet också att jag kommer få det. Nån gång

.
Vi har pratat mycket om frieri, och han har fått pikar både nu och då så han vet att jag inte kommer börja planera bröllop på riktigt, förrän jag fått den stora frågan

.

bbeauty

Äldre 19 Jul 23:06

#12

Äppelkärna skrev 2011-07-19 06:34:01 följande:

Oj, jag tror ditt misstag är att du kollade på youtube! ;)
Grejen med förlovningen för mig var att det innebar att vi skulle gifta oss och utöver det magiska faktum att vi skulle bli äkta makar via det så var det fantastiskt kul att få sätta igång och planera bröllop och smekmånad!
Nu blev jag överraskad med frieriet, men det är inte alls överraskningen i sig som sitter insvetsat i mitt hjärta -det är stunden och ögonblicken då vi skålade och höll om varandra och visste att vi nu skulle dela livet med varandra. Den intima känslan av att från och med nu är det vi.
Så kände jag vid förlovningen och om en månad gifter vi oss och jag ryser lite varenda gång jag tänker på dagen vi förlovade oss just för att det var den symboliska starten på vårt gemensamma liv.

Ett tips som jag använt mig av själv vid ett tillfälle:
När jag var vansinnigt sugen på att gifta mig men inte ännu visste att han kände likadant (eller jag visste väl det egentligen, men inte när han skulle fria) tillbringade jag en period massa tid härinne på bt och till slut blev jag ledsen över att det inte hänt än och kände att min längtan efter förlovningen blev för stor och att jag på grund av ledsenheten var rädd att inte uppskatta vår vardag lika mycket. Då började jag läsa trådar på olika internetforum om separationer och dåliga förhållanden, det kanske låter jättemärkligt men för mig gav det mig ett "wake up call", att komma tillbaks till lyckan i att vi älskar varandra och i och med det redan har det största. Att det verkligen räcker, att så många inte har det.
Det kanske inte alls fungerar för dig, men är mitt tips för att du ska bli grundad igen och nå tillbaks med fötterna till jordytan och släppa de förväntningar som riskerar göra en fantastisk upplevelse lite mindre än den skulle vara.

Stora varma kramar till dig & skriv igen och berätta när ni förlovat er och hur det kändes!

Du har nog rätt! Jag fick mig en liten tankeställare

Jag ska verkligen försöka tänka så!
Tack för svaret!

bbeauty

Äldre 19 Jul 23:10

#13

Dejli skrev 2011-07-19 07:37:58 följande:

Jag tror att du får ta ett djupt andetag och fundera på varför du egentligen vill förlova dig med din kille. Är det för det storslagna frieriet som du kan skryta om för vännerna eller för att ni då lovat varandra att tillbringa resten av era liv ihop? Jag tycker det mest romantiska av allt är när man gemensamt kommer överens om att det är är vad VI vill. Jag tycker det är jäkligt egoistiskt att lägga all press på BM att fixa en fantastisk och överdådig överaskning till frieri som de ofta gjort i dessa filmer på Youtube (annars hade man väl inte lagt upp dem, om det inte fanns något att skryta om).

Jag håller med Äppelkärna om att du nog behöver komma ner på jorden lite. Din BM älskar dig, är lycklig med dig (och du med honom) och vill gifta sig med dig, och det är mer än vad väldigt många har. Om du hakat upp dig på detta med överraskningen så kommer du medvetet sätta stor press på honom, och det kanske inte alls är vad HAN vill? Risken för att du blir totalt besviken är stor, och då kommer du göra honom olycklig också.

Det handlar absolut INTE om att skryta...det handlar mer om att ha ett fint minne.

bbeauty

Äldre 19 Jul 23:11

#14

Äppelkärna skrev 2011-07-19 06:34:01 följande:

Oj, jag tror ditt misstag är att du kollade på youtube! ;)
Grejen med förlovningen för mig var att det innebar att vi skulle gifta oss och utöver det magiska faktum att vi skulle bli äkta makar via det så var det fantastiskt kul att få sätta igång och planera bröllop och smekmånad!
Nu blev jag överraskad med frieriet, men det är inte alls överraskningen i sig som sitter insvetsat i mitt hjärta -det är stunden och ögonblicken då vi skålade och höll om varandra och visste att vi nu skulle dela livet med varandra. Den intima känslan av att från och med nu är det vi.
Så kände jag vid förlovningen och om en månad gifter vi oss och jag ryser lite varenda gång jag tänker på dagen vi förlovade oss just för att det var den symboliska starten på vårt gemensamma liv.

Ett tips som jag använt mig av själv vid ett tillfälle:
När jag var vansinnigt sugen på att gifta mig men inte ännu visste att han kände likadant (eller jag visste väl det egentligen, men inte när han skulle fria) tillbringade jag en period massa tid härinne på bt och till slut blev jag ledsen över att det inte hänt än och kände att min längtan efter förlovningen blev för stor och att jag på grund av ledsenheten var rädd att inte uppskatta vår vardag lika mycket. Då började jag läsa trådar på olika internetforum om separationer och dåliga förhållanden, det kanske låter jättemärkligt men för mig gav det mig ett "wake up call", att komma tillbaks till lyckan i att vi älskar varandra och i och med det redan har det största. Att det verkligen räcker, att så många inte har det.
Det kanske inte alls fungerar för dig, men är mitt tips för att du ska bli grundad igen och nå tillbaks med fötterna till jordytan och släppa de förväntningar som riskerar göra en fantastisk upplevelse lite mindre än den skulle vara.

Stora varma kramar till dig & skriv igen och berätta när ni förlovat er och hur det kändes!

Och förresten, självklart skriver jag sen och berättar!!
Kramar tillbaka

bbeauty

Äldre 19 Jul 23:13

#15

Elisabeth och Markus skrev 2011-07-19 08:41:31 följande:

På något sätt kan jag förstå dig men ändå inte... (kanske har jag mer perspektiv nu)...

Jag och min sambo hade pratat länge om att vi skulle förlova oss. Flera år. Vi hade tittat på ringar och valt ut några vi tyckte var fina men jag hade hela tiden sagt att det var han som fick fria.... (= att jag inte skulle veta när han köpt ringarna osv osv)

Förra hösten så bokade vi en resa till Paris som skulle ske över nyår. Jag tänkte redan då att hoppas han friar, hoppas han friar... och ju närmare tiden gick desto mer kände jag på mig att ett frieri var i görningen. Det var pikar hit och dit m.m. m.m.....

Så när vi väl satt där under vår nyårsmiddag så gick han ner på knä och friade. HELT FANTASTISKT FINT! Men inte ett dugg överraskad... Jag hade ju haft det på känn i flera månader.
Nu i efterhand kan jag känna att jag hakade upp mig alldeles för mycket på att jag ville bli överraskad. När stunden väl var där och han frågade mig öppet och rakt om jag ville gifta mig med honom och dela resten av mitt liv med honom då visste jag att allt det där med överraskning har ingen betydelse, det som betyder något är han och jag, att vi älskar varann och att vi vill dela resten av våra liv tillsammans...

Skönt att någon förstår en liiiite ialla fall..

Men ja, jag tror också att det kommer kännas underbart när det väl händer!
Man ska väl inte tänka föör mycket på det innan antar jag..och förvänta sig för lite..

bbeauty

Äldre 19 Jul 23:15

#16

drömmer skrev 2011-07-19 16:26:40 följande:

TS: Jag och min sambo har varit förlovade i 4,5år. Det gjorde vi gemensamt i Paris och ringarna valde vi ut hemma i Sverige innan. Ingen överraskning alltså...
Nu har vi börjat prata giftermål, och jag har sagt till sambon att bollen ligger hos honom. Han VET att jag vill bli överraskad med en "frieri-ring" och jag vet också att jag kommer få det. Nån gång

.
Vi har pratat mycket om frieri, och han har fått pikar både nu och då så han vet att jag inte kommer börja planera bröllop på riktigt, förrän jag fått den stora frågan

.

Ska du alltså ha en förlovningsring + "frieri"ringer OCH den du får i kyrkan??

Dejli

Äldre 20 Jul 09:03

#17

bbeauty skrev 2011-07-19 23:10:16 följande:

Det handlar absolut INTE om att skryta...det handlar mer om att ha ett fint minne.

Det fina minnet kommer du garanterat få ändå. Jag tycker själv att de absolut mest romantiska frierierna är de som kommer när det inte är nåt särskilt alls... "Jag älskar dig inte bara när allt är på topp och livet leker på nån strand nånstans, utan allra mest när vi har vår vardag ihop och du kokar kaffe klädd i en morgonrock och tofflor".

drömmer

Äldre 20 Jul 10:05

#18

bbeauty skrev 2011-07-19 23:15:40 följande:

Ska du alltså ha en förlovningsring + "frieri"ringer OCH den du får i kyrkan??

Hehe japp, bara för känslans skull. Låter säkert konstigt för många, men jag vill bli överraskad och sambon vill överraska

. Vi älskar romantiken och har båda två lika mkt tankar och drömmar om allt vad bröllop är för oss

. Förlova oss var vi däremot eniga om att vi ville göra i Paris bara vi och då var vi inte heller redo för giftermål. Jag tycker alltså inte att man måste gifta sig bara för att man förlovar sig, och ville inte ens själv gifta mig då. Men saker ändras

.

passionsblomman

Äldre 20 Jul 10:14

#19

Chicita skrev 2011-07-19 09:08:16 följande:

Nu var det ju ändå inte detta som var TS fråga.
Jag gav ett förslag på lösning på hennes "problem". Om du inte gillar förslaget så behöver du ju inte anamma det själv.
Så jag tror att vi lämnar detta därhän nu innan det går överstyr. Jag är inte ute efter att diskutera för diskuterandets skull.

Nej, iofs inte--men jag tycker det absolut hör till ämnet, eftersom det rör vad en förlovning egentligen är och vad syftet med ett frieri är osv. Och absolut ingenting är väl på väg att ens påminna om att "gå överstyr"?

Förmodligen är den här, lite mer analyserande delen av diskussionen inte vad TS först tänkt på, men den (kanske just därför?

) är nog så viktig ändå.

Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur

passionsblomman

Äldre 20 Jul 10:22

#20

TS, du svarar ju dig själv många gånger om i din trådstart: det ÄR orimligt och väldigt barnsligt att lägga på en annan männiksa ansvar för att uppfylla ens egna föreställningar och romantiska förhoppningar om hur saker ska vara och gå till!
Sannolikheten att den andre lyckas göra rätt, är minimal, för att inte säga mikroskopisk. Då blir du själv besviken. På något som egentligen skulle vara en fin och glad stund i era gemensamma liv. Det är orättvist mot er båda två om du tillåter dig själv att låta det hända. Du vet ju varifrån de blå dunsterna och rosa moln-fluffet kommer ifrån. Fortsätt veta det och möt sedan din framtid och lev dina vackraste stunder som vuxen kvinna fri att ta emot kärlek sådan den faktiskt ser ut i ditt liv. Inte som den målats av Disney, Hollywood och de glansiga papprens tidningar. Även små prinsessor får lov att växa upp och att bli drottning är det inte lika många beskrivningar av hur man lyckas bäst med.

Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur

1700tal

Äldre 20 Jul 10:40

#21

Jag hade också stora förväntningar för frieriet/förlovningen (för mig är det samma sak och även om man inte gifter sig inom ett år så innebär det äktenskap inom en viss tid), så till den grad att min stackars blivande fick smärre panik (berättade han efteråt). Jag pikade och väntade på det romantiska tillfället då han skulle falla på knä och hela baletten men inget frieri kom...

Till slut tröttnade jag och tog saken i egna händer. Nu är det så att jag är precis som du, vill ha "minnet" och historien att berätta (inte skryta med, förstår inte den aspekten riktigt) men nu fick jag ju skapa den själv. Han var på väg hem från jobbet, jag strödde rosblad och satte värmeljus från parkeringen (tvättäkta cheesy ) som ringlade sig in genom husen fram till vår ytterdörr, genom hallen och fram till sovrumsdörren som jag stängt. När han öppnade den dörren väntade ett hav av ljus och rosblad och bredvid sängen stor en flaska skumpa och 2 glas. Han såg lite förvånad och förvirrad ut (han hade inte förväntat sig att jag skulle göra en sån här grej så som jag poängterat det "traditionella" frieriet osv. Jag satt på sängen och frågade rätt och slätt "vill du gifta dig med mig och välja ut ringar i morgon?". Han sa "JAAA!" och blev jätteglad och lättad. Så åkte vi och valde ringar nästa dag som skulle komma efter ett par veckor.

Då bestämde vi ett datum för själva ringväxlingen och bestämde att vi skulle göra den med lite mer pompa och ståt samt ha det datumet som förlovningsdatum och göra det offentligt. Jag bad honom planera den dagen själv, vilket han gärna ville. När dagen kom tog han mig till Mauritzbergs slott (fick inte veta nåt förrän vi svängde in på gårdsplanen) där han bokat en 3 rätters middag. Så växlade vi ringar på slottsbryggan efter maten.

Efteråt åkte vi hem, fotade våra ringar och mailade iväg en inbjudan till våra närmaste i familjen att de var välkomna att fira förlovningen nästa dag med bubbel och smörgåstårta. Så ringde vi upp föräldrarna och bad dem gå in och kolla sin mail. Jättekul, många skrik och tjoho blev det!

Så summa summarum blev det jättefint, trots att det knappt blev ett enda överraskningsmoment. Men det var inte det som var det viktiga, inser jag nu!

passionsblomman

Äldre 20 Jul 10:44

#22

1700-tal; En mycket fin och befriande berättelse om hur man gör när man tar ansvar för att saker och ting i ens liv ska bli av!!! Härligt!

Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur

1700tal

Äldre 20 Jul 11:12

#23

passionsblomman skrev 2011-07-20 10:44:03 följande:

1700-tal; En mycket fin och befriande berättelse om hur man gör när man tar ansvar för att saker och ting i ens liv ska bli av!!! Härligt!

Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur

${#emotions_dlg.flower}$ Ja, det blev faktiskt riktigt fint! Och då ska tilläggas att många tårar spilldes över detta innan jag "skärpte" till mig. Jag började undra om han inte ville, inte älskade mig osv... Allt fick vansinnigt stora propotioner. Men så kom jag på att det står mig fritt att fria oxå och han är lika fri att säga nej som vilken tjej som helst, om det nu var där skon klämde!

Men skon klämde nån annanstans!

passionsblomman

Äldre 20 Jul 11:37

#24

1700tal skrev 2011-07-20 11:12:11 följande:

${#emotions_dlg.flower}$ Ja, det blev faktiskt riktigt fint! Och då ska tilläggas att många tårar spilldes över detta innan jag "skärpte" till mig. Jag började undra om han inte ville, inte älskade mig osv... Allt fick vansinnigt stora propotioner. Men så kom jag på att det står mig fritt att fria oxå och han är lika fri att säga nej som vilken tjej som helst, om det nu var där skon klämde!

Men skon klämde nån annanstans!

Haha! Jamen precis! Ibland får man faktiskt göra just det-skärpa sig. Och man får inse att visst känner man som man känner, men att en sak känns på ett visst vis, betyder inte att den är sann. Ibland är det "syndast om mig i hela vääärlden och ingen tycker om mig och så vidare" och man har ju orsak att identifiera sina känslor-men ganska ofta saknas skäl att låta sig styras av dem.

Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur

passionsblomman

Äldre 20 Jul 11:39

#25

Men VARFÖR måste man välja om man vill vara anonym eller ej i den här tråden?
Jag bir asirriterad! Är vi i "känsliga rummet" nu? jag fattar ingenting...

Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur

1700tal

Äldre 20 Jul 12:20

#26

passionsblomman skrev 2011-07-20 11:39:21 följande:

Men VARFÖR måste man välja om man vill vara anonym eller ej i den här tråden?

Jag bir asirriterad! Är vi i "känsliga rummet" nu? jag fattar ingenting...

Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur

Funderade över samma sak.. Kan det va så att TS valde känsliga rummet men angav sitt nick i starten. Kan man ens göra så? Alltså, välja precis som de som svarar gör?

För vitsen med känsliga rummet är väl att vara anonym, eller...?

MrsDRBM

Äldre 20 Jul 13:46

#27

1700tal skrev 2011-07-20 10:40:58 följande:

Jag hade också stora förväntningar för frieriet/förlovningen (för mig är det samma sak och även om man inte gifter sig inom ett år så innebär det äktenskap inom en viss tid), så till den grad att min stackars blivande fick smärre panik (berättade han efteråt). Jag pikade och väntade på det romantiska tillfället då han skulle falla på knä och hela baletten...

Har samma erfarenhet som 1700-tal beskriver. Vi hade valt ut ringar tillsammans, ett och ett halvt år innan han friade, så när ingenting hände blev jag nog väldigt tjatig och frågvis. När skulle det hända? Tillslut så kläckte min blivande ur sig att han skulle fria innan året var till ända (2010). När vi åkte till Sverige för att fira jul och nyår så förstod jag ju att det skulle hända någon gång under de kommande dagarna. Jag visste också att han ville fråga mina föräldrar om min hand, så när vi spenderade ALL tid tillsammans blev jag väldigt stressad och sa hela tiden åt honom att "nu kunde det väl passa att fråga", fast jag egentligen inte skulle veta om något. Han friade i alla fall tillslut fem minuter i midnatt på nyårsafton, så han höll ju sitt löfte med nöd och näppe.

Han är ingen talare och fast jag egentligen hade tänkt mig ett litet tal så var det bara så rätt när det ända han sa var " MrsDRBM, I love you. Will you marry me?". Och fast jag visste att det skulle komma under den kvällen så blev jag faktiskt helt stum och kunde inte prata på typ en timme! Så man blir känslosam och känslomässigt överraskad ändå, fast man vet om vad som ska ske!

Nu i efterhand önskar jag att jag inte hade stressat upp både mig och honom så som jag gjorde. Ville bara vara hans SÅ mycket, men väldigt barnsligt och löjligt av mig att tjata. Hade han friat innan jul/nyår så hade det så klart varit en större överraskning, men det blev så underbart ändå.

Det jag vill säga är att man kan tappa bort vad som faktiskt är meningen med hela grejen när man fastnar för en fix-idé. Så försök att släppa det här med att du vill bli överraskad, för det kommer bli helt fantastiskt ändå!

Anonym

Äldre 20 Jul 15:03

#28

Det är många som fäster sig vid detta med själva frieriet.. jag inkluderad. Man tror ju att det måste vara ett hollywood-moment annars är det lika bra att skita i det haha, helt fel!
Jag fick inget hollywood-moment, förutom att han gick ner på knä givetvis och pratade på bra och länge och sade massa fint medan jag satt och stirrade och undrade vad i allsindar som höll på att hända...:)
My point being: Det är helt oviktigt egentligen hur dte går till, det viktiga är ju att det finns någon som är villig att dela sitt liv med dig, i nöd och lust tills döden skiljer er åt.
Eller hur?
När ni väl börjar planera ert bröllop, och när det sedan stundar, så kommer det överskugga allt som har med själva frieriet att göra.
Och jag kan lova dig att när du hör orden "Vill du gifta dig med mig?", på riktigt, så är det en helt fantastisk och overklig känsla som får ditt hjärta att sluta slå för en stund ;) Även om det sker efter några drinkar på vilken sketen krog som helst :)

durrasflikka

Äldre 21 Jul 16:31

#29

drömmer skrev 2011-07-19 16:26:40 följande:

TS: Jag och min sambo har varit förlovade i 4,5år. Det gjorde vi gemensamt i Paris och ringarna valde vi ut hemma i Sverige innan. Ingen överraskning alltså...
Nu har vi börjat prata giftermål, och jag har sagt till sambon att bollen ligger hos honom. Han VET att jag vill bli överraskad med en "frieri-ring" och jag vet också att jag kommer få det. Nån gång

.
Vi har pratat mycket om frieri, och han har fått pikar både nu och då så han vet att jag inte kommer börja planera bröllop på riktigt, förrän jag fått den stora frågan

.

Vi förlovade oss också i Paris.

Vi hade valt ringar gemnesamt, bestämt datum och bestämt vi skulle förlova oss uppe i Eifeltornet, men på förlovningsdagen så slutade det med att vi satt inne i Notre Dame och förlovade oss och sedan så skålade vi under vår lunch uppe i Eifeltornet.
Det kan ju bli en mysig överraskning iaf genom att han friar på en mysig/romantisk plats istället för något fejkat med massvis av blommor och resturangbesök. Jag personligen tycker det är härligare när det kommer spontant än att han ska gå och behöva planera något speciellt.

lizettesbrollop.blogg.se

Vill bli överraskad på förlovningsdagen.....

INNEHÅLL