Har kärlek och bröllop en åldersgräns?

Sen FÅR man ju faktiskt inte gifta sig sådär bara om amn är minderårig.

Jag kommer vara precis fyllda 23 när det är dags för oss. Har redan gått ut med att vi ska gifta oss och det är ingen som haft problem eller ifrågasatt att vi ska göra det, våra vänner tycker mest att det ska bli otroligt kul att gå på bröllop och den versionen har de haft redan när vi förlovade oss. Vi har inte heller blivit bemött illa i affärer eller när vi kollat på festlokaler!
Jag tycker det inte finns någon ålder, har man väl bestämt att det ska bli vi sp tycker inte jag att det är något konstigt med det! :)

Inte tycker jag 20 eller 21 är för tidigt, vet ni vad ni vill, klarar er själva osv.. :) kör på..
Låt ingen annan tala om hur ni skall leva era liv,
Lev idag imorgon kan det vara försent.. 

Tycker det har med personligheten att göra. Innan 20 så känner iaf inte jag någon som skulle ha varit mogen att gifta sig även om flera förlovade sig och skulle gifta sig och hela baletten. Ingen av dem är ihop idag... det som var konsekvent för dem alla var att "Nej, jag vet att det sällan funkar men VI är minsann undantaget som bekräftar regeln".

De som varit unga (21-22) och där det hållt länge (och håller än) är de som inte gjort en så stor grej av att de varit unga. De har varit trygga i sig själva och inte försvarat sin låga ålder utan bara bemött sådana kommentarer med "Ja, det är din åsikt" i princip och lämnat ämnet. De har varit trygga i sig själva och inte gjort det för att bevisa något för omvärlden.

Så skulle jag säga en ålder, inte innan 21. Men sedan finns det ju de som är 21 i huvudet fast de är 19. Men jag tycker inte man ska kasta sig in i sådana saker innan man faktiskt hunnit bli någorlunda vuxen. Det händer SÅÅÅÅÅ mycket mellan 18 och 25, och allra mest mellan kanske 18 och 21. Klarar man de åren ihop, då klarar man nog mycket. Varför stressa...

Jag tycker det beror helt på mognad och vad man vill ha ut av livet. Jag kommer vara 22 år när vi gifter oss och de flesta av mina kompisar har inget fast förhållande. Sedan har folk ännu mer åsikter pga vår ålderskillnad (22 år) och vissa kanske tror att sambon tvingar in mig i det här, vilket det inte alls är. Men hur som.

Jag tycker man ska få göra som man vill, även om man är 60 och gifter sig och vill ha den där marängklänningen. Klart man ska ha det då. Lika mycket som den som vill gifta sig som artonåring ska få göra det. Nu låter det här säkert helt fel men det finns ju skilsmässor. Så jag känner inte att människor som tycker att tillexempel jag och sambon gör ett misstag ska tjata så mycket om det. Ifall de ändå inte tror att det kommer hålla så kan vi ju få upptäcka det själv, eller hur? Nu tror inte jag det, annars skulle jag aldrig gifta mig. Men ibland kanske man inte ska ha så många åsikter utan låta folk leva sina liv själva och även göra sina egna misstag.

Hoppas ingen tar det sista som kritik mot de som gifter sig unga. Jag räknar mig själv dit. Och jag avskyr när människor antar att ett äktenskap ska spricka bara för att man är ung när man gifter sig.

När människor gifte sig vid 15-år så var den genomsnittliga livslängden en annan. Man trädde in i vuxenlivet vid konfirmationen, och väldigt få studerade längre än några år.

Vi har förlängt ungdomen väsentligt sedan dess: De flesta pluggar vidare efter gymnasiet, åtminstone något år innan man börjar arbeta. Man räknas inte som vuxen förrän man flyttat hemifrån (förr kunde man dock leva flera generationer under samma tak), men många bor kvar hos sina föräldrar länge pga bostadsbrist och/eller arbestlöshet. Genomsnittsåldern för förstagångsföderskor ökar också.

Mognad är högst individuellt. Jag var verkligen inte redo att gifta mig vid 20, men jag har vänner i den åldern nu som jag absolut skulle kunna se traska fram till altaret. Det var säkert individuellt förr också, men tack och lov så finns det möjlighet för de flesta av oss att välja livsväg idag. Och man har även möjlighet att ansöka om att få gifta sig innan 18, så den som känner sig redo och vill har iaf möjlighet till det.

Måste bara inflika en grej jag tänker på ganska ofta när jag läser här, angående eventuell omognad vid ung ålder. Det är inte säkert att den omognaden någonsin går över! Det hänger en del människor här som är mycket äldre än mig och som ska gifta sig, men ändå visar tecken på omognad... Menar definitivt inte att hänga ut någon, för jag menar ingen speciell, men till exempel om man har problem i sitt förhållande, varför frågar man främmande människor på nätet om hjälp istället för att prata med sin partner?? Och vet man inte att det är heeelt fel att ta tillbaka inbjudningar? Och varför kan man inte (iaf försöka) hålla sams med sina svärmödrar? (även om de säkert är ragator :P) Läste precis en tråd om favours där massa folk hoppade på pinkgrape för att hon ville ha favours fastän att de har kuvertbröllop, men snälla någon, vem är så fånig och barnslig att den skulle bli stött för att brudparet lagt ut en hundralapp på favours och låtit dem betala en tia extra?

Och ni som såg fyra bröllop, hur omogna var inte alla som dansade bröllopsvalser för att sedan övergå i världens fulaste och töntigaste dans?

Kom inte och klaga liksom, mognad behöver inte ha med ålder att göra :P