Anhörigvårdare utan jobb (för tillfället?), rätt till ersättning?

Så tråkigt för er, det låter som att ni har en del att göra nu när er pappa försvunnit. Men det låter ju också som att det kanske var "bra" för dig - självklart inte att förlora din pappa, men att du nu kan leva DITT liv - ni har varit så inne i att ta hand om din pappa att det nästan känns som att du är lite bitter nu när han inte finns längre.

Du har ju massor av erfarenhet av att ta hand om människor med fysiska handikapp, du skulle säkert vara en helt perfekt personlig assistent - du har ju hur mycket erfarenhet som helst! Eller fundera på om det är något annat du vill göra med ditt liv? Flytta någonstans (du skriver att ni bott på samma adress) och bo på egen hand om du inte gjort det, läsa en utbildning eller något. Innerst inne måste du ju ha vetat att din pappa skulle försvinna (av ålder så småningom om inte annat), särskilt om det varit allvarligt i några månader nu.

Ta hand om er och lär er hantera sorgen, men fastna inte i något tänk där "ingen vill ha mig, jag kan inget" för det är aldrig sant! Du har massor med livserfarenhet och kunskap om att vårda människor. Även om det inte är det du vill jobba med i framtiden så är det värdefull kunskap. Skaffa dig en utbildning om du vill göra något annat. 32 år är ingen ålder, och det finns jättemånga människor som "börjar" sitt liv med utbildning och sådant då.