• Anonym (kalla fötter)

    Ska det vara såhär??

    Jag ska först gifta mig nästa år, men vi har redan börjat planera en hel del. Vi har varit ute och tittat på en del lokaler, och tror också att vi har hittat den som vi vill ha....men allt känns inte så bra som det borde.

    Vi har varit tillsammans i 6 år och har både köpt hus och bilar tillsammans. Jag har velat gifta mig i många år och har nog tjatat en hel del på min M2B, så jag blev jätteglad när han äntligen friade.

    Vi har ett väldigt upp och ner förhållande och bråkar mycket. Jag har på senaste tiden undrat om jag verkligen vill ha det så för resten av mitt liv. Jag älskar honom verkligen men samtidigt så tar alla dessa bråk väldigt mycket energi och det känns som en del av min kärlek försvinner för varje bråk.

    Jag är en väldigt glad och sprallig tjej, och får ofta höra av folk att de älskar min energi och har även flera gånger blivit kallad för en "solstråle". Men ofta när jag kommer hem och är tillsammans med min M2B, så blir jag ofta nere och sur. Inte alls vad jag vill, men det är något med honom som lixom drar ner mitt humör.

    Jag har heller ingen som hellst sexlust längre. Vi har nästan aldrig sex, och när vi har det så är det mest för att jag ställer upp...

    Jag kan ibland känna att jag nog skulle vara lyckligare med en annan man, eller ensam, men jag vågar inte riktigt ta steget och lämna honom. Tänk om han är min stora kärlek och jag kommer att ångra mig resten av mitt liv? Jag kanske kommer leva ett ensamt och bittert liv..

  • Svar på tråden Ska det vara såhär??
  • MrsT2011

    Oj vad svårt det är att ge råd när man inte vet hur ni har det... Men spontant tycker jag att nej, man ska inte känna att partnern drar ner ens goda humör och nej, det är inte ok att aldrig njuta av den närhet som sex ger. Man behöver inte var hypertänd och få orgasm varenda gång, men det viktiga är att man njuter av att vara så nära varann.

    Ingen relation är perfekt men man måste känna att relationen GER något, att det inte bara är en kamp. Jag förstår att det känns omöjligt och elakt nu när han äntligen har friat, men ni måste börja prata om det här. För tänk om han känner likadant? Tänk om båda stannar av rädsla för det okända? Ta upp detta med honom så finkänsligt du kan, inte i vredesmod utan en dag när båda är neutrala i humöret.

    Fråga om han är lycklig, hur han ser på er relation, om han betraktar dig som sin bästa vän. Om du får motfrågan får du försöka förklara hur du känner, men helst på ett sådant sätt att han inte behöver känna sig sårad. Tänk om ni helt enkelt inte passar ihop?

    En annan variant är att du utgår från att du själv behöver hitta livslusten. Så gjorde jag, under en period sög mitt jobb energi ur mig och relationen blev självklart lidande. Men jag fick hjälp av en kurator och det visade sig att det inte var något fel alls på vår relation. Däremot var jag själv på väg in i en utmattningsdepression.

    Analysera alla bitar i ditt liv, behöver du mer sömn och vila? Behöver du mer egentid? Allt sådant kan man få inom relationen, när man mår bra och är utvilad är det oändligt mycket lättare att stärka banden till partnern.

    Lycka till!

Svar på tråden Ska det vara såhär??