Deppig och fet - ett i-landsproblem

Kanske komma till roten av det "onda" dvs att faktiskt ta hjälp av beteendevetare. Jag TROR (jag kan knappast veta hur du tänker) att komma till roten med deppigheten = vägen till framgångsrik viktnedgång. Allt annat är ju att bekämpa symptomen.

Du behöver helt klart stöd och vanliga dödliga räcker inte när det gäller att ändra ett beteende, detta är faktiskt något av det svåraste som finns. men VILL du så kan nog en terapeut hjälpa dig.

Usch, det är inte alls roligt att inte trivas med sig själv..
Jag har också varit äcklad över min vikt och hela mig,
men faktiskt lyckats ta tag i det hela...
Jag började med Lchf-kost och har tappat några kilo,
men mår så himla mycket bättre rent allmänt :)
Jag tror att man kommer till en viss gräns, och först då finner man styrkan..
jag har valt att göra detta själv, annars finns ju en massa sätt om man vill träffa andra i samma situation,
typ viktväktarna eller extravaganza..?
Du är unik och skitbra precis som du är, och förtjänar att må därefter också! :)

Läs om olika metoder och bestäm dig för en som verkar passa dig. Sikta inte på snabbkurer, utan på en kostomläggning som leder till en varaktig förändring. Ta en liten bit i taget, om man "gapar" över för mycket på en gång känns det ofta övermäktigt. Om du käkar t ex en chokladkaka varje dag så börja med att köpa en mindre än den du brukar äta och känn dig duktig över det! Sen försöker du minska till att käka en varannan dag istället,,, osv. Många små steg kan ge stora förändringar.

Regga dig på någon sajt som handlar om den kost du valt att äta, där kan du hitta stöd hos likasinnade som kämpar på precis som du och du kan utbyta erfarenheter med andra.

Styrkekramar till dig!!

Min erfarenhet är att allting börjar med det mentala. När du väl fått tillräckligt med stöd och hjälp och börjat lära dig att tycka om dig själv, då kommer motivationen att gå ner i vikt. Inte tvärtom! Ångest över att man är tjock leder bara till mer tröstätande. Det är när man accepterat sig själv och alla sin extrakilon som man kan börja komma framåt. Då kommer annan motivation, till exempel "jag trivs med mig själv, men det vore roligt att slippa köpa kläder i butiker för storvuxna". Eller "jag duger som jag är, men det vore trevligt att bli mer hälsosam och därmed må bättre och orka mer."

Ta kontakt med din vårdcentral, om köerna inte är alltför långa kan du få träffa en kurator eller en psykolog. När jag led av stressdepression hade jag enorm tur och fick gå tio gånger hos en psykolog. Kostnad? Enbart patientavgiften, 100 kr per besök! Jag hade gladeligen betalt det dubbla, så nyttigt var det.

Stödet hemifrån är också viktigt, nu vet jag ju inget om hur din man beter sig, men jag vet hur man SKA bete sig. Nedlåtande kommentarer som "ska du verkligen äta det där?" hjälper inte ett skit. Han får engagera sig i att laga hälsosam mat ihop med dig, och måste han prompt häva i sig godis jämt och ständigt får han åtminstone ibland göra det på bio med en polare istället. Ni bör även dra med den andre ut på långpromenad och/eller cykelturer.

Jag har skrivit  detta i en annan tråd  men  jag gör det här med.   Du behöver självkänsla  och  du behöver  något som  ger  varaktig självkänsla och inte bara för stunden.

Detta  har funkat för mig och jag har hållt på med det i 10 år.

1. Mantrat, dags att hjärntvätta dig själv lycklig för just nu hjärntvättar du dig  olycklig.   Så varje morgon i ett års tid stirrar du in i spegeln och säger högt,  Jag älskar mig, jag är vacker, jag underbar och jag är stolt över mig själv.

Ja de först  28 dagarna är inte lätt men det blir lättare och snart kommer du i tysthet rabbla mantrat så fort du ser din spegel bild.

Detta måste göras varje dag.

2.   Skriv för hand i en bok 10 saker som gjorde dig glad eller fick dig att le varje dag, det behöver inte vara stort, det kan vara att du hittade två matchande sockar.   Varje söndag  tar du sovmorgon och ligger och läser veckans  glädjeskörd.
När  ett år har gått läser du  första och sista  glädjeskörden och du kommer se att du har förändrat dig.
Detta kanske låter flummigt  men just nu letar din hjärna fel och brister när den borde leta  glädje ämnen och gör du detta så kommer  se något posetiv i även de mörkaste tider.

3. Tänk innan du äter,  äter du för att du är hungrig eller ledsen, är det sista så ställ i från maten , vilket väldigt svårt och ta en promenad, vilket är också svårt.  Men annars sök hjälp.

4. Var med dina vänner, att isolera dig gör saken värre.

 LYCKA TILLL. och du har en nära vän, fråga om den vill vara din glädje coach,  dvs varje dag hjälper och påminner dig om att skriva ner din 10 glädje ämnen.

Alla tips ovan är bra.
Lägger till några jag gillar:
-När du äter dricker något onyttigt (bullar, läsk, choklad). Köp samma mängd du brukar, men kasta halva. Till slut kommer du inte vilja köpa 200 gr choklad tex, för du får ju ändå bara 100. Köper du då istället 100 gr, så kasta halva och ät bara 50.
-Börja inifrån. Mår insidan bra kommer utsidan efter. Att börja stenhårt med utsidan däremot kan snarare ge sämre självförtroende/känsla.
-Börja ändra matvanorna och öka på vardagsmotionen samt träna.
-Tänk på att muskler väger mer än fett, så på vågen kanske du bara gått ner 1 kg efter stenhård träning, men om du kollar fettminskningen är det flera kilo ner.
-Mät dig, eller låt någon anna mäta dig om du inte vill veta. Då kommer du runt våg-problematiken och ser hur mycket smalare du faktiskt blir.
-Finns det något itrim i närheten av dig? Jag var oerhört skepisk till dem förut, men nu är jag positivt inställd. De ger bra resultat och vill få till långsiktiga resultat.

Det är oerhört tufft att gå ner i vikt. En rökare kan sluta röka, en snusare sluta susa, en alkoholst sluta supa. Men man kan inte sluta äta mat. Men det går, och du kan!

 

Ärligt, inget förändras innan du börjar bygga från insidan,  det gäller att börja där för då löser sig allt annat så småning om men det tar tid.

Det tog tid att hjärntvätta dig själv hit, så nu är det dags att börja hjärntvätta dig åt andra hållet. 

Jag har alltid varit mer eller mindre rund. Men när jag insåg att jag låg långt över hälsosamt midjemått, jag är rökare och båda mina föräldrar har gjort ballongsprängning pga kärlkramp. Mitt BMI låg på fetma med. DÅ var det dags för mig att göra något insåg jag, har ju barn att tänka på med. Att min karl nyligen då gjort en gastric bypass och innan låg på diet med max 880 kcal och efter också hade sträng diet så bidrog det till ökad kunskap kring mat och kalorier. Det hjälpte enormt. Vi talar aldrig i termer batning och diet pga barnen. Vi grundlägger nu istället goda vanor och låter godis, chips, läsk, kakor, bullar mm höra helgen till, på så vis blir det lyxvaror istället!

Jag ökade proteinerna, ökade grönsaker- alla som växer OVAN jord (bättre GI).
Minskade med uteslöt inte alls kolhydrater, bytte dock till långsamma.
Jag äter INTE lightprodukter, de har socker ist för fett vilket är värre för vikten.

Jag cyklar, joggar eller går allt under 3 km! Jag rör på mig i skog och mark med barnen. Och så har jag Xbox 360 med Kinect. Vanliga spel är bannlysta, MÅSTE vara Kinect!

Städning- alltså dammsugning och skurning gör jag till lek och dans med barnen. Sen har vi en studsmatta med nät, DEN jäkeln förbränner kalorier och ger en billig fylla- man blir ju yr av allt hoppande.

Och sist med inte minst- Alkoholen vi gärna häller i oss är kaloristinn som F*N!!! Hoppa studsmatta och drick vatten ist för att dricka :D

Detta gjorde att jag tappade från storlek 46-48 till 38 (eller 36½ typ, för 36:or är för små och 38:or för stora, nu talar jag om jeans alltså) på ett år. Fast vikten gick från 86 till 70/72kg (pendlar från dag till dag, vatten vet ni) och till storlek 40, sista storleken har jag gått ner trots ej minskad vikt, alltså påbyggd muskelmassa.

Ju mer muskelmassa desto högre förbränning, så kombinera konditions och styrketräning för bästa resultat.

Bäst fettförbränning ger löpning, fråga Paolo roberto :)

Lycka till! 

Hej!

Jag är 170 cm lång och väger ca 65-70 kg. Jag har blivit tillfrågad vid 3 olika tillfällen om jag är gravid eller inte. Jag har alltid trott att det är för att jag var tjock, men när en av mina bästa vänner ringde för en vecka sen och grät för att en tjej som jobbade i en butik hade frågat om hon var gravid så fick jag mig en tankeställare. Min kompis är nämligen ganska smal, och har ingen mage att prata om över huvudtaget! Så det här med att folk frågar om man är gravid har nog inte så mycket med att vara "tjock" att göra, mer med att folk helt enkelt bara slänger ur sig saker.

Om du verkligen vill gå ner i vikt så rekommenderar jag viktklubb.se (aftonbladets viktsida, fungerade för mig då jag ville gå ner 8 kg) och att du hittar en bra KBT terapeut. Som psykologistuderade så har jag lärt mig att det kan vara bra att ta itu med symptomen att en deppression för att få bukt med deppressionen. 

Försök att hitta en hobby som du gillar. Det behöver inte vara motion, för mig fungerade målning som ett sätt att göra något kul som bara är för mig. Lycka till!