• Miriam

    Ni som fått/gått tillbaka till exet...

    Hur gick det till?
    Vad hände innan/under/efter?
    Vad är bra/dåligt, hur ska man inte göra/säga osv?

    Jag VET att jag inte ska hoppas på att han kommer tillbaka, men eftersom en j-a massa människor säger att "du ska få se att han kommer krypandes" så måste ju folk ha erfarenheter att basera det på.

    Min älskade sedan 11½ år har alltså lämnat mig för att "han vill vara ensam" och "inte kan leva med någon han inte älskar".
    Jag gör mitt bästa för att inte kontakta honom överhuvudtaget, men han tar heller inte tag i saker och ting, smiter bara till jobbet. Nu ska han vara bortrest i tio dagar och inget är klart med hus osv. :(

    Läste ett ordspråk som lydde såhär:
    "Det är saknaden som lär oss att älska, det lär vi oss redan när vår mor lägger ner oss i vaggan och går. Det vi tar för givet känner vi ingen kärlek till."
    Kanske är det så...

    /Miriam *fortfarande förkrossad*

  • Svar på tråden Ni som fått/gått tillbaka till exet...
  • Dea

    Det har hänt mig en gång. Nu känns det iofs som en fjärran ungdomsgrej.
    Jag minns inget av när vi gjorde slut. Jag var nitton då. Det som hände när vi blev ihop igen var att det allt kändes annorlunda. Allt hade hänt. Vi hade fortfarande projekt där vi behövde ha med varann att göra. Det kändes mer som att jag omvandlade en killkompis till pojkvän än att han var ett ex.

  • Y04

    Det finns väl inga "ska" och rätt och fel när det gäller förhållanden.
    Jag ser det så här: Om båda älskar varandra och blir lyckliga av att vara tillsammans, så är det bra. Om någon är olycklig i förhållandet, så är det bättre att inte vara tillsammans.

  • Ejnie

    Miriam,

    jar har inga konkreta erfarenheter av detta, men min uppfattning är att "folk" ibland säjer saker för att försöka muntra upp (som att han säkert kommer tillbaka) utan att tänka på att det kanske har en dålig effekt på mottagaren.

    Jag _tror_ att om man _bestämt sig_ så går man inte tillbaka, det är möjligen om man tar en paus för att känna efter vad man känner som det kan gå att fortsätta.

    Känner för dig, det måste vara hemskt...

  • villrådig 35åring

    Varför drar du inte igång detta med hus och allt själv. Jag är måhända inte den mest positiva varelsen just nu, MEN man ska aldrig låta sig bli ett offer! Säg ifrån, på skarpen! Sätt ner foten! Du är värd något bättre. Detta kommer inte han att inse förrän han har förlorat dig.
    Han vill väl både äta kakan och ha den kvar. Skulle hanånfgra sig så får du ta ställning till det då. Men som sakerna ligger nu vill han ju bryta, eller hur?! Låt honom göra det då. Tänk även efter om det är HONOM Du verkligen älskar och saknar eller om det är rädslan att leva själv.
    Det är jättesvårt att bryta upp något, speciellt något som varat i 11,5 år men du håller ju på att gå under själv på kuppen. Och det är ingen värd. För att ta ett annat talesätt: "Ingen älskar dig mer än du". Ta mer plats - det är du värd!

    kramar

  • 5 sept

    Det kommer aldrig bli ni igen.

    Elak?

    Nej jag är realistisk.

    Du är säkert ingen dålig människa på nåt sätt, men ni har nog helt enkelt vuxit ifrån varann.

  • skrutt

    Vi har kommit/gått tillbaka till varandra 2 ggr, det var iof när vi var väldigt unga, idag är vi gifta med 2 barn. Vi var ifrån varandra som längst 5 månader, och under den tiden hade vi ingen kontakt med varandra, utan träffades och insåg vad det var som fattades...varandra.

    Ibland blir det så, men tyvärr oftast inte.

  • Nynnar

    Chansen att det skall bli ni igen är nog väldigt liten... tyvärr.

    Jag och mitt ex. gjorde slut för cirka 4 år sedan och vi trodde båda två i början att det skulle bli vi igen... men inte. Nu är jag lyclig och glad och gifter mig snart med en supermysig, underbar man.

    Försök gå vidare... skulle det sedan bli ni två igen. Då måste det bli på dina villkor, under helt andra premisser! Därför Gå vidare. (lätt att säga... kanske dejta lite på spraydate. behöver ju inte bli något seriöst!! men kul är det!!! Där hittade jag min blivande)

    *Kram*

  • Sibella

    Enligt min erfarenhet kan inte ett omstartat förhålland överleva utan att något förändrats radikalt mellan det att man gjorde slut och det att man börjar om. Annars går man ju tillbaka till exakt samma förhållande som uppenbarligen inte var bra eftersom det tog slut.

    Vill du verkligen ha tillbaka exakt det förhållande som ni hade eller vill du ha tillbaka honom fast med vissa förändringar? För de förändringarna kommer inte inträffa automatiskt för att ni blir ihop igen, de måste hända innan.

  • lottali

    Jag gifter mig nästa lördag med mitt ex. Men jag tror att vi är ganska ovanliga.

    För oss tog det inte slut för att det var dåligt konstigt nog, utan för att jag ville mer än han efter 2,5 år tillsammans. Han var inte redo för äktenskap och jag ställde ett ultimatum. Ärligt talat trodde jag inte att han skulle backa, men det gjorde han. Vi hade bott tillsammans i 2 år.

    Vi hade ett singelår som var nyttigt för oss båda. Det var jobbigt och ibland smärtsamt. Innan vårt förhållande hade jag bara varit singel i 3 månader och han i 1 månad så detta kan ha spelat lite.

    Det som är positivt nu är att vi båda med öppna ögon gick in i detta förhållande igen med samma motiv(för utom att vi älskar varandra). Han visste att han inte skulle komma tillbaka till mig med mindre än att det skulle vara "vi två" nu och i framtiden.

    Det känns toppen för oss nu, det känns som om det alltid kommer att vara vi. Vi har fått en djup förståelse för varandra och ett lugn i förhållande. Båda vet att gräset inte är grönare på andra sidan.

    Men som sagt, jag tror att detta är mycket ovanligt. Under singelåret så hoppades jag, men samtidigt släppte jag honom och dejtade och ställde in mig på att det aldrig skulle bli vi igen. När han ändrade sig hade jag just träffat en annan kille som jag faktiskt var riktigt förtjust i. Men jag fick välja, och jag valde rätt måste jag säga ;)

  • Miriam

    Han säger ju att hans känslor gått upp och ner och att han blundat för "nerstunderna".
    Nej, jag vill inte ha tillbaka förhållandet som det var den senaste tiden, men eftersom vi båda är medvetna om vilka förändringar som behövs för att det inte ska vara så finns ju förutsättningarna.

    Han orkar inte ge det en chans, säger att "ingen av oss hade mått bra av det som det ser ut nu" och genast tänds ju ett litet mikro-hopp "men kanske sen?"

    Stan är inte stor och "marknaden" därefter och jag tvivlar starkt på att någon av oss kommer att flytta.
    Vi HAR faktiskt varit väldigt lyckliga under de övriga elva åren och det har bara varit ekonomin som har bromsat bröllop...

    Nej, jag vet att det bara är att låta honom gå och inte ha kontakt överhuvudtaget och när han kommer tillbaka kommer jag att ha bokat en tid hos banken.

    /Miriam

Svar på tråden Ni som fått/gått tillbaka till exet...