Snyltgäster?!? Hjälp!!!
Jag har ett problem. En barndomsvän til mig, har blivit bostadslös. Hon har hittills bott i en stad ungefär tjugo mil från mig, men har nu sökt och fått ett deltidsjobb i en stad i närheten. Problemet är att hon från början bara frågade om hon fick sova några nätter i samband med att hon skulle komma "hem" och söka jobb och bostad i närmaste staden. Visst, tyckte jag...självklart, efter att ha frågat sambon. Det kändes helt ok att låta henne få sova hos oss några nätter och självklart ville vi ställa upp med mat och husrum under de förutsättningarna. Plötsligt skulle även hennes vuxna(arbetslös ungdom) barn komma med...och plötsligt räckte det inte längre med att hon hade en anställning för att hon skulle få lägenhet i hemstaden...
Förutsättningarna tycks hela tiden ändras, och idag fick jag för mig att jag skulle kolla upp en del saker. Bla kontaktade jag bostadsföretaget i "vår" stad, och de accepterar INTE hyrestgäster som har hyresskulder, om så bara på en endaste krona...och inte heller om man har skulder på mer än 25 000 hos kronofogden. Eftersom hon blev av med sin förra bostad just genom att kronofogden "bytte lås på hennes lägenhet"...det gör man ju liksom inte utan anledning, eller hur???
Alltså kan hon inte ha sagt sanningen till oss, eftersom hon under flera veckor sagt att hon har visat intresse för en lägenhet(sagt till bostadsföretaget att hon vill ha den) och har köplats 1, men att hon måste få anställningsbeviset från den nya arbetsgivaren först...alltså inte den som hon har fått jobb hos nu, utan hos firman som tar över om en, två eller tre månader...lite oklart vilket, eftersom hon hela tiden säger olika. Men som sagt, eftersom hon uppenbarligen torde ha hyresskulder(varför skulle annars kronofogden byta lås på den gamla lägenheten?), kommer hon aldrig kunna få en lägenhet hos bostadföretaget, så länge hon inte betalat den skulden till kronofogden.
Hon har hjälp från soc, och har fått pengar därifrån, för att kunna betala en bekant i "gamla staden", men han vill ha mer pengar, och hon har inte råd att betala, säger hon. Visserligen har hon fått retroaktivt från FK(enligt uppgift uppemot 45 tusen!), men trots det har hon "inte råd" att betala honom mer. Iom att hon fick så mycket från FK, kommer hon inte få pengar från soc, på ett tag...vilket förstås är HELT i sin ordning, tycker jag! MEN, jag hade använt pengarna för att försöka betala av skulden(och på så sätt kunna bli accepterad som hyresgäst igen), inte använda för annat...vad det nu är hon använder pengarna till...??? Vi har inte fått ett öre, och det är väl eg inte heller riktigt det allra viktigaste...men nu börjar jag faktiskt få känslan av att hon räknar med att kunna bo kvar här hos oss så länge som möjligt/tills vi säger till...utan att betala alls för det. Eftersom jag själv är utförsäkrad, och just nu får ut 4700 efter skatt, känns det inte heller som att vi har råd att försörja henne och hennes familj hur som helst. Kanske de anser att vi är rika, eftersom vi bor i hus, men det är vi inte. Nu har de bott ungefär femtio procent hos oss, resten i den där lägenheten de betalar hyra för att få vara inneboende i. Antar att de nu räknar med att bo heltid hos oss, när de inte längre vill betala för den som bekanten bor i???
Det stör mig dessutom att de lägger sig i hur vi uppfostrar våra barn! (tycker att vi är för slapphänta när vi låter den yngste använda napp, tex...och när h*n stammar, kommenterar genast det vuxna barnet..."Lugna ned dig, jag hör inte vad du säger!!!"...trots att man inte ska göra så. *morr* Än värre är att h*n börjat stamma efter att de började bo hos oss. Jag kan inte låta bli att fundera över om det är det som är orsaken. Det blir ju totalt uppochnervänt för oss. De kommer på sön, åker på ons, kommer mån, åker tor, osv...hattigt, minst sagt! Och så ska de skjutsas än hit, än dit. De har en helt annan dygnsrytm än vi har, och det är helt ärligt fruktansvärt jobbigt. Jag tycker om henne som vän, trots att hon alltid varit en mytoman. Men jag kan inte låta min egen familj gå under, tycker jag. Det verkar uppenbart att åtminstone min yngst* far illa av att de bor hos oss.
Jag skulle gärna vilja höra om det är någon därute som kan komma på någon enda anledning till att jag och sambon ska låta dem bo kvar hos oss? Jag kan nämligen inte det... 
Jag behövde bara få skriva av mig lite...^*pyyyyyyys* Kom gärna med reflektioner, tankar...
Japp, det är ingen tvekan om att jag måste säga till dem att de måste hitta någon annanstans att bo. Det allra mest trängande skälet är förstås mitt barns reaktioner på allt. Men även om det inte vore för det, skulle det ändå vara omöjligt att fortsätta på detta vis. Som ni har påpekat, kan tråkiga saker hända...och jag har inte varit trygg med att lämna dem ensamma hemma annat än i undantagsfall. Några gånger har de varit barnvakt, men det kändes inte heller bra. Jag är glad att ingen tycker att jag gör fel, när jag sätter stopp nu! 
