Ni som väntar till bröllopsnatten

Jag beundrar alla som håller sig. Det gör det så mycket mer speciellt. Men ha INGA förväntningar att något sker på bröllopsnatten! Ni kommer nog vara för trötta och då kan det spoliera det speciella ögonblicket totalt!!! Så känn absolut ingen press att hänge er till varandra just denna natt. Ni kommer ha tusentals nätter till att ge er till varandra och just bröllopsnatten är inte obligatorisk faktiskt. Vänta i så fall till morgonen efter när ni är utvilade och med champagne och frukost på sängen kan finna det magiska och mer perfekta ögonblicket.

Jag beundrar dig :)

Hur kan man veta att kemin stämmer om man aldrig kysst sin partner?  
För mig låter det konstigt att undhålla ömhets betygelser innan bröllopet,  lätta pussar ger man ju även till släktingar och husdjur.

Vi har båda haft partners innan, har man varit runt så länge som vi har så vore det konstigt om man aldrig kysst någon eller har idkat könsumgänge.

Men man  gör som man vill.
Jag har  dock stöttat på många som gift sig utan att ha sexuellt umgänge innan bröllopet och sedan inset att   största delen av känslorna var frustration eller att de inte funkar alls sexuellt med varandra. Och när religonen man valt att leva med säger att äktenskapet är för evigt kan det bli ett väldigt kallt äktenskap.
 

För mig är det så här... när det funkar bra så är sexet ca 10% av förhållandet, när det inte funkar så är det typ 90%... jag har inget jättebehov och klarar mig ganska bra med 3-4 gånger i månaden, medan min sambo har ett mycket större behov. Vi kompromissar så att vi har "riktigt" sex när jag känner för det, och när jag inte gör det så tar jag hand om honom (för jag tycker om det och det funkar för oss). Men kyssar och annan fysisk kontakt är så viktigt för mig, och jag skulle inte kunna vara ihop med någon som jag inte funkar med sexuellt heller.

Jag hade inte klarat det, och jag ser ingen poäng med att låta bli heller. Jag har aldrig haft sex med någon jag inte varit kär i, och i dessa moderna tider så är ju inte sex = barn i samma utsträckning som det var tidigare, när det kanske fanns en poäng med att vara gift och bli försörjd innan man skaffade barn när kvinnor inte fick/kunde arbeta som nu (det är ju fortfarande straffbart för ogifta kvinnor i somliga kulturer att ha sex, medan det är fritt fram för ogifta män...)

Men vill man vänta så är det upp till var och en. Dock vet jag ju många i bekantskapskretsen som gift sig mycket unga (18-21 år) av religiösa skäl, och ofta med en betydligt äldre kille, och med en väldigt naiv inställning till hur det är att vara gift, bo ihop etc (för alla jag vet som inte haft sex innan äktenskapet har heller inte bott ihop innan de gifte sig). Många av dessa har skaffat barn väldigt unga också, och sedan innan 30 så har de skilt sig därför att det inte funkar.

Dessutom är det sällan första gången man har sex, trevligt eller att en ens fungerar, så varför sabba bröllopsnatten när man redan är så slut med kravet att fundera ut hur man har sex.

Jag fått suttit och tröstat tjejer  som finner sex totalt vidrigt eftersom de blödde rejält under bröllopsnatten bara för att killen inte visste att tjejen måste vara blöt och tjejen hade inte en aning om  att man ska vara våt, avslappnad och  de flesta blöder inte första gången de har sex.

 Vad som har hänt tjejerna är att  de fått skador på underlivet som behöver läkar hjälp.

Om man inte vill ha sex  innan  bröllopet så prova själv smekning och lär hur din kropp funkar och berätta sedan för din partner  annars  så är risken att det blir fel större.
 

Jag tror inte att det blir något perfekt sex första gången, men varför skulle bröllopsnatten bli förstörd bara för att man inte har perfekt sex? När så många ändå medger att de inte ens orkade ha sex alls, så förstår jag inte riktigt?

Och det här med att tjejen skulle bli skadad: Varför skulle det vara större risk att bli skadad under sitt första samlag bara för att man är gift? Det är väl lika stor risk att man gör fel första gången oavsett?

Jag ska inte tala för alla, men jag tror inte att man talar mindre om sex och hur det fungerar (eller läser i tidningar och på nätet) bara för att man tror på att vänta.

Rubriken lyder "Ni som väntar till bröllopsnatten.." och frågan trådstartaren ställer lyder: "Hur långt har ni gått innan?"

Vem bad om alla åsikter om vrf det är så himla "dumt" att vänta tills man är gift?? Börjar bli ganska irriterande med alla negativa åsikter på den här sidan om folk som faktiskt vill vänta och inte ligger med vem som helst.

Tkr det skulle vara intressant om folk faktiskt kunde svara på TS:s fråga. =)

För mig är en viktig del av en relation sexlivet och nej jag har haft få sexpartners. Men tänk om man inte alls tänder till på det planet när det är dags eller man är jätteolika över vad man gillar? Nej usch svår sits. Stackars er.

Hur länge vi har väntat? Vi har varit tillsammans i över 8 år nu...och bröllop ligger än något år bort i framtiden..så det lär väl dröja ett tag till innan väntan är slut.. Undertiden nöjer vi oss med kram, smek och mys...

Berömmer de som håller sig till bröllopsnatten!

Själv är jag mamma nu redan innan vi gifter oss jaa, vi har haft sex.

Men även om vi har haft sex flera ggr innan bröllopsnatten så ser vi ändå fram emot den. Som småbarnsförälder, kanske man inte har så extravaganza sextillfälle, utan en snabbis nu o då.

Så vi ser faktiskt fram emot bröllopsnatten, en hel natt utan barn och nån som stör, man bara ta hand om varandra och njuta av att ha "ordentligt" sex, utan en snabbis.. :P

Men jag tycker det är såå starkt gjort av de som håller sig!!

Hoppas allt blir som de alltid önskat sig! :)

Jag kan liksom bara inte förstå vitsen med att hålla sig till bröllopsnatten? Att vänta och vänta,,, tänk vad många upplevelser man kan ha missat?

Att veta att man sparat sig till den man bestämt sig för att leva resten av sitt liv med, kan vara en upplevelse så häftig att den uppväger alla eventuella äventyr med andra. För vissa är det viktigt att testa olika sexpartners, för andra är det viktigare att bara ha en.

Jag tror inte att det är mer synd om den som haft 100 partners än den som haft 3 eller ingen alls innan bröllopsnatten. Frågan riktar sig ju till dem som fattat ett aktivt beslut att vänta med sex, så jag tänker utgå ifrån att ingen tycker synd om sig själv för detta.

jag tänker inte lägga nån värdering i vilket val som är "bättre", för avgörandet av vad som är bättre är ju  ändå upp till den individuella personen. vad som är rätt för en är sannolikt helt fel för någon annan.

jag kan också förstå det fina i tanken med att ha sparat sig till den man ska leva ihop med resten av livet.
men jag undrar faktiskt en sak (av ren nyfikenhet): om den man sparat sig åt nu inte blir den man lever ihop med resten av livet (det finns ju oräkneliga saker som kan inträffa och som innebär att det inte blir det livslånga livet tillsammans som man planerat). vad händer då? har allt då varit förgäves? ska man hålla på sig resterande del av livet?

jag skulle jättegärna vilja höra lite tankar om detta från nån som valt att vänta på "the one". vad fasiken tar man sig till om "the One" visade sig bara vara "the First"? är det ens ett problem (det kanske det inte är)? 

Jag gick i en gymnasieklass med många religiösa tjejer och fick därför höra en del resonemang kring bröllopsnatten. Min personliga åsikt är att risken att det blir misslyckat är väldigt stor, och att det är jätteviktigt att lära känna varann även sexuellt innan man tar steget in i ett äktenskap.

Men som svar på TS fråga hur långt man går innan bröllopet så kan jag säga att alla mina klasskompisar uttryckte sig på ett sätt som gjorde att vi alla förstod att de hade gått ganska långt. Jag tror det är vanligt bland par som väljer att vänta till bröllopsnatten att man ger varandra djupa kyssar, att man sover nakna tillsammans och kanske till och med att man smeker varann på de mest intima ställena. Inget sex innan bröllopet handlar ofta om ett motstånd mot p-piller, alltså gör man allt som inte kan leda till att man blir gravid.

Men jag anser att om man går så långt med exempelvis handsex eller oralsex att mannen får utlösning, då har man faktiskt haft sex på riktigt, eftersom utlösningen är en del av den sexuella akten. Hade jag valt att vänta till bröllopsnatten hade jag krävt att båda parter endast skulle få orgasm genom onani innan bröllopet. Och att förvänta sig att en vuxen människa ska kunna leva i en parrelation utan vare sig onani eller sex är bara naivt och korkat.

Eeeh hade jag väntat hade jag nog vart en riktigt torr gammal nucka...och inte hade jag haft mina barn heller. för mig är väntan att få känna känslan av att vara gift, känner det är mer förlegat detta med att vara oskuld, För ärligt talat 99 ggr av fallen är det bara bruden som är det och var finns då vitsen?

Jag tror man vinner mest på att vara realist. En pessimist ser sällan möjligheter och någon som är överoptimistik blir ofta besviken.

Så låt mig vara lite realistisk: Majoriteten av äktenskapen i Sverige slutar med skiljsmässa. En ännu större majoritet av människorna i det här landet har, genom livet, ett antal olika sexpartners.

Att spara sig till "den ende rätte" är förstås väldigt romantiskt och en oerhört vacker tanke. Men som realist tror jag inte att det enbart finns en enda rätt person. Vi ändrar oss genom livet, vi utvecklas och går framåt och upptäcker nya sidor hos oss själva. Ibland kan dessa sidor åstadkomma att den relation vi är i inte fungerar längre. Sorgligt men sant.

En människa som vi fungerar helt underbart bra ihop med när vi är 25 har vi kanske ingenting gemensamt med när vi är 45? Det finns inga garantier.

Så varför spara sig? Till vad? Den person vi sparar oss till är "rätt" just då, just vid det tillfället, men i framtiden kanske helfel. Det enda vi kan ge är vår kärlek just där och då och den gåvan är lika fin oavsett om det är första gången vi ger den eller femtonde!