Tänker jag helt fel?

Jag förstår hur han menar med att han litar på dig men inte på din kollega...
Han är rädd för att kollegan ska försöka förstöra för er på ett eller annat sätt. Så han är orolig, svartsjuk och nervös.

Det enda du kan göra är att i handling visa att det är han som gäller och inte din kollega. 
En variant är att söka annat jobb. Du behöver inte söka jätteaktivt. Men du kan berätta för din blivande att du förstår att han tycker att det är jobbigt så därför tänkte du försöka hitta ett annat jobb. Var tydlig med att du gör det för HANS skull och för att du tar hänsyn till hans känslor.
Om du inte kan få ett annat jobb (som du ju vill ha, sök inte vad som helst liksom) så ser han i alla fall att du försöker.

Om kollegan kommer på tal när din blivande är med, så visa tydligt att du inte vill prata om honom. Att du inte vill "prata om den idioten" eller liknande.

Svartsjuka kan man inte styra eller kontrollera. Och det kan vara en varningsklocka.
Svartsjuka kan bli farligt. Så var uppmärksam.
Men genom att visa att du förstår hans oro och visa att han inte har något att oroa sig för så kan du minska det där... 

Min filosofi är att vara öppen och prata om det, även om det är jobbigt. Att undvika det eller inte berätta om det stärker bara hans känsla av att du döljer något för honom.

Känner du att det inte funkar med jobbet så försök byta, men trivs du på jobb tycker jag att det är dumt. Ett annat alternativ är att tala och nästan fråga om det är ok när du ska jobba/hjälpa systerorganisationen.

Å ena sidan är det begripligt att mannen inte gillar att du har kontakt med den här kollegan. Du har ju trots allt haft ihop det med honom tidigare när du redan var i en relation, och det är ju tydligt att han inte respekterar din relation särskilt mycket. Därför kan det vara bra att du är öppen och tydlig med att dina känslor för kollegan har ändrats, att du inte är det minsta intresserad av att ha nåt med honom att göra längre, och att du visar att du inte har kontakt med honom i smyg.

Å andra sidan finns det en del i mannens beteende som inte är ok. Det är ju inte direkt så att du jobbar ihop med den här typen, går på jobbluncher och ringer och tindrar med ögonen när du pratar med honom - vilket skulle kunna leda till mer begripliga misstankar. Kollegan har betett sig som en idiot och du gillar honom inte längre. Ni jobbar inte ihop. (Vad skulle förresten hända om du blev erbjuden ett jättebra jobb i samma organisation som han, skulle du inte få ta det då?) Ändå håller han på och frågar ut dig, är misstänksam, och verkar allmänt överkänslig. Det är inte riktigt ok.

Jag tror du måste prata allvar med mannen om hur jobbigt hans beteende är för dig. Säg en gång för alla att du INTE är intresserad av idioten, men du måste kunna gå till ditt jobb utan att bli korsförhörd. Kan han inte släppa det och spänna av återstår väl parterapi eller terapi bara för honom för att lära sig hantera sin svartsjuka. Visst kan du försöka byta jobb (om du hittar ett annat bra jobb och det inte leder till avbräck i din karriär), men om han har de här problemen med svartsjuka är det stor risk att de inte försvinner utan att han bara hittar någon ny anledning att vara misstänksam.

Ursäkta, men jag förstår verkligen ts blivande man! Av flera anledningar, bla att den där kollega bara kom fram och drog tag i ts och släpade ut henne på dansgolvet, och därefter buttade på blivande mannen?!?. Varför gjorde inte ts något då? Och vaddå butta på blivande mannen?? What the fuck!?? Om man sedan lägger till att ts tidigare strulade i ett helt år(lång tid att gå bakom ryggen på någon)...med just denna kollega, innan hon avslutade den tidigare relationen, förstår jag till hundra procent att inte blivande mannen känner sig trygg. Skulle inte heller jag göra!!! Hur ska han kunna göra det? Hur man gör och agerar får faktiskt konsekvenser, och kan förändra tilliten hos varandra. Att ts inte satt tydligare gränser för kollegan, gör absolut sitt till. Dessutom verkar hon inte vilja ge blivande mannen den trygghet och tillit som han behöver med tanke på den historia som finns i bagaget. Om ts aldrig varit otrogen i ett förhållande tidigare, skulle säkert blivande mannen ha haft lättare att hantera situationen. Jag tycker faktiskt att ts ska ta och fundera på hur hon kan ta sin del av ansvaret i detta. Det är lite fegt och enkelt att få det till att det bara är blivande maken som har problem...eftersom problemet berör dem bägge två. Att helt vägra prata om det, lär inte lösa något iaf. Däremot kanske en familjerådgivare kan hjälpa till?