• Anonym (Fundersam)

    Tänker jag helt fel?

    Har en jobbig grej som jag har jättesvårt med.
    Vet inte vart jag ska börja för att förklara situationen.
    Så här. Innan jag träffade min m2b så var jag sambo med en kille. Inte mitt livs kärlek, men jag trodde inte jag skulle träffa någon bättre så det var som det var.
    Efter två år med den killen började en kollega att visa mig uppskattning och uppmärksamhet och förklara sin kärlek till mig. En kille som jag gillade första gången jag träffade honom och vi hade jobbat mycket tillsammans och fungerade bra ihop. Hade bra personkemi.
    Han lämnade sin sambo och jag lämnade min, efter nästin intill ett års strulande. När vi då var "fria" båda två så började han bete sig helknas. Verkligen jättekonstigt. Vi jobbade fortfarande tillsammans, vilket inte gjorde saken enklare. Nåväl.
    Jag bestämde mig för att släppa taget om honom och gå vidare. Träffade min m2b ute på krogen en kväll och föll väl inte pladask på en gång. Gillade honom, men han verkade vara för stel och för ung och ja gud vet alla bortförklaringar jag hade.
    Kollegan på jobbet fortsatte att vara på, men jag stod emot.
    Träffade m2b och fikade två gånger innan han åkte på en lååång semester och det kändes bra och trevligt mellan oss. När han var borta hördes vi av på Facebook varje dag.
    Jag avslutade allt med kollegan. Rätt av och hoppades på att det skulle kunna bli något med m2b.
    Det blev det. När han kom hem kändes det bara helt kanon.
    Så vi blev ett par.
    Under sommaren där när vi varit ett par i ett halvår cirka så var vi ute med några av mina jobbarkompisar och vem dök upp på dansstället om inte kollegan. Han hälsar inte ens. Men sen går han helt plötsligt fram till mig och tar tag i mig och dansar. Min m2b bir vansinnig, men håller sig ändå rätt lugn. Kollegan buttar till honom och sen blir det bara kaos av allt. Men inget slagsmål som tur var.
    Efter detta så har det varit otroligt känsligt att ens nämna kollegan. Min m2b ställer en massa knepiga frågor och det känns som han inte litar på mig och ska kontrollera mig hela tiden. Idag t.ex.Kollegan ska byta organisation och jobba för vår syster organisation. Vi kommer fortfarande vara i samma hus men inte för samma arbetsgivare. Idag hjälpte jag en av tjejerna i den organsiationen med en grej på Facebook som hon inte kunde fixa och gillade den sen. Min m2b ringde senare och ställde ngn fråga om ngt annat men jag förstod att han skulle fråga om detta. Hans fråga: "Jobbar du åt dem nu?"
    Överanalyserar jag om jag på en gång tar det som att han menar ngt med att jag skulle jobba för samma organisation som kollegan ska gå till?
    Jag kan inte ta upp det med m2b för han blir vansinnig. Vi grälar knappt om något. det är bara det här vi blir osams om och har grälat ofantligt mycket om. Det är skitjobbigt för jag bryr mig inte ett dugg om kollegan. Han har tagit tillbaka sin exsambo och de ska köpa hus ihop igen nu om jag har förtsått det rätt.
    Min m2b säger att han litar på mig men inte kollegan. Det är bullshit tycker jag. Och om det är så, varför är det då jag som får skiten för det hela tiden?
    Jag har ju mitt jobb och det är som det är.
    Ah gud vilket långt inlägg detta blev. Fick med en del iallafall. Någon som har någon kommentar?

  • Svar på tråden Tänker jag helt fel?
  • Chicita

    Jag förstår hur han menar med att han litar på dig men inte på din kollega...
    Han är rädd för att kollegan ska försöka förstöra för er på ett eller annat sätt. Så han är orolig, svartsjuk och nervös.

    Det enda du kan göra är att i handling visa att det är han som gäller och inte din kollega. 
    En variant är att söka annat jobb. Du behöver inte söka jätteaktivt. Men du kan berätta för din blivande att du förstår att han tycker att det är jobbigt så därför tänkte du försöka hitta ett annat jobb. Var tydlig med att du gör det för HANS skull och för att du tar hänsyn till hans känslor.
    Om du inte kan få ett annat jobb (som du ju vill ha, sök inte vad som helst liksom) så ser han i alla fall att du försöker.

    Om kollegan kommer på tal när din blivande är med, så visa tydligt att du inte vill prata om honom. Att du inte vill "prata om den idioten" eller liknande.

    Svartsjuka kan man inte styra eller kontrollera. Och det kan vara en varningsklocka.
    Svartsjuka kan bli farligt. Så var uppmärksam.
    Men genom att visa att du förstår hans oro och visa att han inte har något att oroa sig för så kan du minska det där... 

  • Aylas

    Min filosofi är att vara öppen och prata om det, även om det är jobbigt. Att undvika det eller inte berätta om det stärker bara hans känsla av att du döljer något för honom.

    Känner du att det inte funkar med jobbet så försök byta, men trivs du på jobb tycker jag att det är dumt. Ett annat alternativ är att tala och nästan fråga om det är ok när du ska jobba/hjälpa systerorganisationen.

  • Aniara4

    Å ena sidan är det begripligt att mannen inte gillar att du har kontakt med den här kollegan. Du har ju trots allt haft ihop det med honom tidigare när du redan var i en relation, och det är ju tydligt att han inte respekterar din relation särskilt mycket. Därför kan det vara bra att du är öppen och tydlig med att dina känslor för kollegan har ändrats, att du inte är det minsta intresserad av att ha nåt med honom att göra längre, och att du visar att du inte har kontakt med honom i smyg.

    Å andra sidan finns det en del i mannens beteende som inte är ok. Det är ju inte direkt så att du jobbar ihop med den här typen, går på jobbluncher och ringer och tindrar med ögonen när du pratar med honom - vilket skulle kunna leda till mer begripliga misstankar. Kollegan har betett sig som en idiot och du gillar honom inte längre. Ni jobbar inte ihop. (Vad skulle förresten hända om du blev erbjuden ett jättebra jobb i samma organisation som han, skulle du inte få ta det då?) Ändå håller han på och frågar ut dig, är misstänksam, och verkar allmänt överkänslig. Det är inte riktigt ok.

    Jag tror du måste prata allvar med mannen om hur jobbigt hans beteende är för dig. Säg en gång för alla att du INTE är intresserad av idioten, men du måste kunna gå till ditt jobb utan att bli korsförhörd. Kan han inte släppa det och spänna av återstår väl parterapi eller terapi bara för honom för att lära sig hantera sin svartsjuka. Visst kan du försöka byta jobb (om du hittar ett annat bra jobb och det inte leder till avbräck i din karriär), men om han har de här problemen med svartsjuka är det stor risk att de inte försvinner utan att han bara hittar någon ny anledning att vara misstänksam.

  • Anonym (Fundersam)
    Aniara4 skrev 2011-05-25 16:14:45 följande:
    Å ena sidan är det begripligt att mannen inte gillar att du har kontakt med den här kollegan. Du har ju trots allt haft ihop det med honom tidigare när du redan var i en relation, och det är ju tydligt att han inte respekterar din relation särskilt mycket. Därför kan det vara bra att du är öppen och tydlig med att dina känslor för kollegan har ändrats, att du inte är det minsta intresserad av att ha nåt med honom att göra längre, och att du visar att du inte har kontakt med honom i smyg.

    Å andra sidan finns det en del i mannens beteende som inte är ok. Det är ju inte direkt så att du jobbar ihop med den här typen, går på jobbluncher och ringer och tindrar med ögonen när du pratar med honom - vilket skulle kunna leda till mer begripliga misstankar. Kollegan har betett sig som en idiot och du gillar honom inte längre. Ni jobbar inte ihop. (Vad skulle förresten hända om du blev erbjuden ett jättebra jobb i samma organisation som han, skulle du inte få ta det då?) Ändå håller han på och frågar ut dig, är misstänksam, och verkar allmänt överkänslig. Det är inte riktigt ok.

    Jag tror du måste prata allvar med mannen om hur jobbigt hans beteende är för dig. Säg en gång för alla att du INTE är intresserad av idioten, men du måste kunna gå till ditt jobb utan att bli korsförhörd. Kan han inte släppa det och spänna av återstår väl parterapi eller terapi bara för honom för att lära sig hantera sin svartsjuka. Visst kan du försöka byta jobb (om du hittar ett annat bra jobb och det inte leder till avbräck i din karriär), men om han har de här problemen med svartsjuka är det stor risk att de inte försvinner utan att han bara hittar någon ny anledning att vara misstänksam.
    Först. Tack för att ni tar er tid och besvarar mina funderingar. :)  Skönt att skriva av sig och känna att jag inte tänker helt fel.

    Aniara4:
    Ska absolut ta ditt råd med mig. Många saker i det du skriver som jag själv har tänkt.
    Har nog världens bästa jobb. Så egentligen vill jag inte byta. Men jag har varit på en anställninsgintervju om ett annat jobb. Tyvärr fungerade det inte att ta det. Men om något annat bättre dyker upp så tar jag det.
    Tror också precis som du skriver att vi behöver prata ordentligt om det. Tyvärr känner jag väl att när vi pratar så går han i försvar på en gång. Måste försöka komma på hur jag ska ta diskussionen så att den blir bra. För oss båda.
  • Anonym

    Ursäkta, men jag förstår verkligen ts blivande man! Av flera anledningar, bla att den där kollega bara kom fram och drog tag i ts och släpade ut henne på dansgolvet, och därefter buttade på blivande mannen?!?. Varför gjorde inte ts något då? Och vaddå butta på blivande mannen?? What the fuck!?? Om man sedan lägger till att ts tidigare strulade i ett helt år(lång tid att gå bakom ryggen på någon)...med just denna kollega, innan hon avslutade den tidigare relationen, förstår jag till hundra procent att inte blivande mannen känner sig trygg. Skulle inte heller jag göra!!! Hur ska han kunna göra det? Hur man gör och agerar får faktiskt konsekvenser, och kan förändra tilliten hos varandra. Att ts inte satt tydligare gränser för kollegan, gör absolut sitt till. Dessutom verkar hon inte vilja ge blivande mannen den trygghet och tillit som han behöver med tanke på den historia som finns i bagaget. Om ts aldrig varit otrogen i ett förhållande tidigare, skulle säkert blivande mannen ha haft lättare att hantera situationen. Jag tycker faktiskt att ts ska ta och fundera på hur hon kan ta sin del av ansvaret i detta. Det är lite fegt och enkelt att få det till att det bara är blivande maken som har problem...eftersom problemet berör dem bägge två. Att helt vägra prata om det, lär inte lösa något iaf. Däremot kanske en familjerådgivare kan hjälpa till?

Svar på tråden Tänker jag helt fel?