Hur tänker man egentligen?

Jag har frågat min svägerska om hon vill fota med mig på morgonen under förberedelserna och min svåger ska vara men min karl. Sen möter vi upp fotografen, som är amatör proffs och en kompis. Vi har bett honom säga vad han vill ha, men inget pris är satt ännu (har diskuterat 2000:- dock) och bearbetningen behövs bara på vissa bilder, de som ska bli canvas tavla, tack-kort och annons i tidningen typ. Sen några till ett bröllopsalbum. Han skall dock bara fota fram tills precis innan middagen (så dukning och sånt finns med) sen får han äta och dricka som alla gästerna. Vi har bett gästerna ta med kamera om de vill och det är fritt fram för alla att fota som dårar (har flera hobbyfotografer i släkten som jublar över detta). Vi ska ha cd-skivor i kuvert med porto och vår adress på, så alla som fotar kan lägga in bilderna på skivan och skicka oss sen, så vi kan gå igenom dem själva.

Detta tycker jag var ett bra upplägg. Men jag vet hur du tänker, de lägger faktiskt väldigt mycket tid på fotograferingen. Min svåger och svägerska betalade 8000 för sin fotograf, men har många oerhört fina bilder också. Jag har en annan kompis som jag ska fråga om han vill, bara som en hobby, fota när och hur han vill på bröllopet. Då får han dyka upp och fota som han vill, sen fixa fotona och ha med i sin portfolio om han vill. Vill han inte är det ok, vi ska bara erbjuda honom om han önskar det. Har sett hans foton och han är GRYM. Retuscherar dem sååå fiiint!